Den nya hundvalepn/ En novell skriven av: Marika Frykholm

 Då det sociala kopplades in beslöts det på högre ort att min nya bästa kompis Louise skulle bli tvungen att sälja hästen Berit. Men som tröst, skulle hon få en hundvalp istället. Hundvalpen skulle också heta Berit 2 och vara en liten Beagle valp. Louise var alldeles till sig av lycka. Men för att göra det sociala rättvisa så hade dom beslutat på högre ort att Louise skulle från och med nu vara tvungen att sköta sin nya hundvalp Berit 2 alldeles själv. Utan min inblandning. Jag drog en lättnadens suck av glädje. Jag ville helst aldrig se varken åt hästar eller hundar mer så länge jag levde kändes det som. 

Den första tävlingen/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Det gick som det kan gå. Jag fick rida hästen Berit på Louise första tävling. Louise kunde varken hinderbanan och hade kunde heller inte sitta upp utan hjälp. Men Berit och jag vann faktiskt första pris.Men det gjorde inte saken bättre. Jag hade kommit att avsky hästen Berit. Och inte bara Berit. Jag avskydde från och med nu allt vad hästar hette. Jag ville inte se en häst. Jag mådde illa bara jag såg en häst. Jag hade till och med mardrömmar om att jag ägde ett stall med flera hästar i. Det hela var olidligt. Louise blev bara mer och mer beroende av mig. Jag fick heller aldrig numera bo hemma hos min mamma. Det gick så långt att min mamma funderade på att anmäla Louise och hennes familj till det sociala. Så att jag skulle kunna få klara av skolan igen. Utan störningar av min bästa kompis Louise och hennes häst Berit. 

Hästen Berit/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 När hästen Berit, som var en fux, ( det vill säga en häst som är röd ) och ett sto och som skulle heta Berit kom till slut så var Louise alldeles till sig av lycka och förväntan. Det gick som det brukade gå. Louise behövde hjälp med precis allt. Det slutade med att jag fick komma och bo hos henne fyra dagar av veckans sju för att Louise skulle kunna sköta sin häst Berit ordentligt. Min mamma var inte alls nöjd med det. Till slut förbjöd min mamma mig att sova över hos Louise. Då fick jag istället gå upp kl. 05.00 varje morgon för att åka hem till Louise och hjälpa henne med skötseln av Berit innan vi skulle åka till skolan. Det var en väldigt tuff tid för mig. Det måste jag verkligen säga. Jag kom till slut att avsky allt som hade med hästar att göra. Särskilt då Berit. 

Karin och Louise/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Det gick några dagar. Det gick veckor och månader. Jag märkte snabbt att fastän min nya bästa kompis Louise verkade ha allt hon kunde önska sig och lite till så var hon inte riktigt lycklig. Hon hade underbara föräldrar. Dom hette Maria och Staffan. Hon hade en jättesöt lillasyster som hette Monika. Men hon var ändå inte riktigt lycklig.

Till slut anförtrodde hon mig att det hon önskade sig mest av allt var en egen häst. Den skulle heta Berit. Jag vet inte varför jag tyckte att det var ett så jättebra namn på en alldeles egen häst. En egen häst som skulle vara en fux och ett sto och heta Berit. 

Den nya kompisen/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Jag heter Karin och är 12 år. Det här var mitt livs värsta skolår överhuvudtaget. Min mamma och pappa hade precis skiljt sig. Då fick jag en ny kompis. Det var en flicka som hette Louise. Louise och jag hade gått i samma klass jättelänge. Men det var först nu vi började att umgås på riktigt. 

Tillbaka till Vallentuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Den följande lördagen åkte Helena tillsammans med sina fosterföräldrar, Thomas och Eva Svensson och deras barn, David, Jakob, Maria och Kristina Svensson ut till hällristningen i Vallentuna kommun där de mötte Brkskvistas hembygdsordförande Oskar Lundkvist.

Oskar hade allt material förberett och med sig och tillsammans vandrade de upp till den stora hällristningen där de hade fått en plats tilldelad sig för utgrävning.

Men efter ett tag blev Helena törstig och lite sugen på något att äta så hon gick tillbaka till cafèet som låg precis nedanför hällristningen i Vallentuna.

Inne på cafèet tyckte hon sig se den mannen, Bertil Karlsson som hade slagit ned henne bortanför ägorna ute på Brukskvista för flera år sedan innan hon började 8:e klass på mellanhöjdsskolan. 

Helena tog snabbt upp sin mobiltelefon och tog ett kort av honom.

Sedan sprang hon ut till busshållplatsen och tog bussen tillbaka till Stockholm. Där hon åkte direkt till den polisstationen och träffade den samme polismannen som hon hade visat koret på Bertil Karlsson för vid det förra tillfället hon var där.

Men den jourhavande poliskommissarien ringde direkt till Helenas fosterfar, Thomas Svensson som direkt åkte in till Stockholm och skjutsade Helena till barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen.

Där fick hon stanna veckan ut och fick bara ta färdtjänst till och från sina lektioner tillsammans med sin 8:e klass på Mellanhöjdsskolan.

Först mot slutet av veckan blev hon utsläppt från barn- och ungdomspsyikiatriska avdelningen igne. 

Då ringde Brukskvistas hembygdsordförande Oskar Lundkvist till henne och förklarade att den jourhavande poliskommissarien som Helena hade träffat hade senare känt igen mannen Bertil Karlsson som hade slagit ned Helena bortanför ägorna  inärheten av Brukskvistas lägergård. 

Så Oskar Lundkvist berättade för Helena att han hade bestämt tillsammans med Helenas fosterfar, Thomas Svensson att dom allihopa tillsammans skulle åka tillbaka till Sigtuna för en guidad tur om vikingatiden i Sigtuna och sedan uppsöka Sigtuna museum och där försöka lära sig mera om vikingatiden i Sigtuna. Det skulle de göra den kommande lördagen.

Helena blev jätteglad och tyckte inte att den kommande veckan kunde gå fort nog.

Moa Andersons äventyr med Moaskolans studiebesök/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Jag heter Moa Anderson och jag är 12 år och går i sjätte klass på Moaskolan på söder i Stockholm. En dag sa vår fröken som heter Birgitta Svensson att vi skulle få prova att göra ett nytt projekt. 

Hela klassen skulle tillsammans under vårt sista läsår i mellanstadiet få åka runt på studiebesök till en massa olika platser runtom i Stockholm och sedan skriva uppsatser om vad vi hade sett och varit med om på dessa platser.

Vad spännande tyckte jag! Jag blev indelad i en grupp tillsammans med  tre stycken tjejer som jag inte kände så bra sedan tidigare.

De hette: Mia, Ingrid, och Åsa. VI kom bra överens från första stund. 

Vi undrade mycket vart vi skulle åka på det första studiebesöket.