Jag heter Åsa Karlsson. Jag är 16 år gammal. Jag går det första året på dramaprogrammet på Mellanhöjdsskolans gymnasium. Vår klasslärare Mia Svensson hade givit oss i uppgift att skriva ett specialarbete. Jag hade valt att skriva om mina tre favoritämnen: Litteratur, historia, och arkeologi.Jag hade valt att samarbete tillsammans med mina tre bästa tjejkompisar i min klass som hette: Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson.
Jag var sprciiellt intresserad av den engelske 1900- tals författaren David Lodge`s ena roman som heter: " Nice Work": " En av huvudpersonerna i " Nice Work" är en tjej som heter Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskil inriktning mot den engelska industriromanen. Med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempel Charles Dickens, Elizabeth Gaskell och de tre systrarna Bronte: Charlotte Bronte, Emily Bronte och Anne Bronte. Dr. Robyn Penrose`s universitet i den fiktiva staden i mellersta England som kallas Rummidge får i uppdrag att göra ett utbyte med fabriksvärlden. Dr. Robyn Penrose ska tillbringa varje onsdag hela terminen på fabriken Pringle`s i en del av Rummidge där hon aldrig har varit tidigare. Hon kommer där i kontakt med fabrikschefen Mr. Vic Wilcox. Det ska visa sig att de har mycket att lära av varandra.
Idag var det min klasskompios Anna Johansssons tur att redovisa. Vår klasslärare Mia Svensson sade:
" Då så Anna". " Idag ska vi få lyssna till vad du har att berätta om ert specialarbete som ni har jobbat med":
Anna Johansson sade:
" Jo jag har tänkt att presentera följande:::" Längre hann hon inte förrän en tjej i moderna kläder kom framhioppande bakom dom och sade:
" Hej" "! " Jag hade tänkt att visa vad jag har skrivit på min blogg om er klasskompis Helenas klassresa som hon gjorde tillsammans med sin klass då hon gick i 6:an här på Mellanhöjdsskolan". Hon visade oss hur man skulle logga in på hennes blogg. Här nedan följer hennes presentation.
Den hemska klassresan
Helenas natt på lägergården Brukskvista
Av: Marika Frykholm
Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Hela hennes klass hade åkt från lägergården Brukskvista och lämnat henne ensam kvar. Hennes fröken, Mia Svensson hade ringt upprepade gånger till hennes mobil och frågat om inte hennes föräldrar ändå kunde komma och hämta henne. Men Helena hade svarat att varken hennes mamma eller pappa hade tid förrän tidigast måndag morgon att komma ut till Ekerö och hämta henne på Brukskvista.
Helena gick omkring på Brukskvista. Som tur var så fanns det lite smörgåsar kvar i köket som hon kunde ta till middag. Och det fanns lite saft i en tillbringare i kylskåpet. Så Helena tog sig saft och smörgåsar till middag och åt det ensam i lägergårdens matsal.
Helena kände sig olustig. Det var antagligen den ruskiga spökhistorien om arkeologen som försvann som sades spöka om hon inte fick sin akademiska titel. Helena bestämde sig för att det var bäst att gå och lägga sig tidigt och sova bort större delen av den här kvällen och natten så att det blev morgon fort.
Helena sov natten igenom och drömde ingenting. Hon vaknade tidigt på måndag morgon. Av någon anledning kände hon sig fortfarande lika olustig som innan hon gick och lade sig. Hon gick ut ur lägergården och fram till staketet som skilde lägergården från fältet där arkeologen sades ha försvunnit. Helena ropade till. I gräset framför staketet syntes fotspår! Fast hon visste att hon hade varit ensam på lägergården hela natten. Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Men nyfikenheten tog övertaget och hon klättrade snabbt över staketet och började följa fotspåren i gräset på andra sidan staketet för att se vart dom kunde leda.
Då vi hade läst hennes blogg så blev det alldeles mörkt i klassrummet. Då ljuset tändes så hade tjejen i moderna kläder försvunnit.
Mia Svensson sade:
" Då så". " Tack ska du ha Anna": Då tror jag att vi fortsätter att lyssna imorgon till vad Helena har kommit fram till i arbetet med ert specialarbete":
Anna Johansson utbrast upprört:
" Men det är väl inte mitt fel att::."?!
Mia Svensson sade:
" Tack ska ni ha för idag"!: " Vi ses imorgon"!
Vi fyra tjejer gick ut först av alla ur klassrummet och resten av klassen följde efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar