onsdag 24 december 2025

Den förskräcklige regissören/ En novell skriven av: Marika Frykholm

 Jag heter Maria Svensson och jag är 20 år gammal. Jag läser till lärare vid Uppsala universitet. Nyligen hade jag gått med i en spexensemble på en av nationerna i Uppsala. Jag hade blivit totalt imponerad av vår regissör som hette Adam Persson. Hans plötsliga uppdykande i lågor flammande av eld. Detta hade lett till att jag hade skrivit några mail till honom där jag berättade om den sommarkurs som jag hade deltagit i på distans i somras vid ett annat unviersitet som hette: Häxor och Trolldomsprocesser. Det i sin tur hade lett till att Adam Persson hade bett mig att spela en av huvudrollerna i vårt kommande spex. 

Nu hade Adam Persson på det 14 spexmötet bett mig att tänka på omtag och dansnummer och musik. Vårt spex skulle handla om aliens på en hitills okänd planet. Jag hade då kommit på en historia om en alien flicka som hette Sarah som alltid hade drömt om att få komma till planeten Jorden och där få gå på ridskola och lära sig att rida. Nyligen hade Sarah hamnat i en förort utanför Uppsala. Men de andra barnen var inte snälla mot henne där för att hon var annorlunda. Därför hade Sarah bekänt på ett ridläger hon hade deltagit på att hon faktiskt inte var en alien. 

NU hade hon även bekänt inför sin klass där hon gick i 6:an att hon inte var någon alien. Då hade en annan flicka som hette Karin rest sig upp och sagt att hon var en alien. 

Jag skrev följande mail till Adam Persson:
" Hej Adam"", ( srkev jag) det är Maria Svensson som skriver till dig.  Jag har kommit på att tjejen Sarah och hon som sade att hon var en alien dansar till klassiskt musik tillsammans med en av hästarna från ridskolan där de går på och för hästen till Stockholm och åker Ropsten båten till Ropsten från Nybrokajen i Stockholm tillsammans med hästen samtidigt som de dansar med hästen. 

Med vänlig hälsning från,
Maria Svensson

På det 15 spexmötet kom Adam Persson fram till mig och sade:
" Snyggt jobba, Maria":" Det kör vi på":
Jag gick hem till min studentlägenhet alldeles uppfylld av mina varma känslro för Adam Persson. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar