Oskar lundkivst hämtade Helena utanför Mellanhöjdsskolan en fredagseftermiidag. Tillsammans åkte de till Sigtuna. Först deltog de i en gudiad vandring runt om i staden Sigtuna som avslutades på ett trevligt cafè där de tog varsin räkmacka och Helena fick välja en valfri läsk så hon valde att inte välja läks utan tog en lingondricka.
Efter fikat på cafèet så gick Oskar Lundkvist och Helena direkt till ett vikingamuseum i Sigtuna som Oskar Llundkvist hade kollat upp på internet. Även där fick de en alldeles utmärkt gudiad rundvandring på vikingamusèet för att sedan hänvisas vidare till ett bibliotek i Sigtuna som deras guide en kvinna som hette Carina Mellertson rekommenderad dom att gå till på grund av dess många historiska samlingar.
Resten av eftermiddagen tillbringade Oskar Lundkvist och Helena tillsammans på detta bibliotek. De hittade en mängd intressant litteratur om vikingatiden i Norden och i Skandinavien men de hittade inga ledtrådar som kunde föra dom närmre den vandringgsägen om det vikingagravfältet som det sades vila en förbannelse över eller om den spökande kvinnliga arkeologen som sades spöka omkring ute på ägorna vid Brukskvistas lägergård för att hon inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.
Både nöjda men samtidigt lite besvikna återvände Oskar Lundkvist och Helena till Stockholm. Oskar Lundkvist släppte av Helena hos hennes fosterfamilj på Vasavägen i Stocksund i Danderyd nord om Stockholm.
Då Helena kom in på sitt rum hos sin fosterfamilj, Eva och Thomas Petterson och barnen David, Jakob, Kristina och Maria Petterson satte hon sig direkt vid sin dator och surfade på begreppet vandringssägner. Det första som dök upp var ett kort på den mannen som hade slagit ner henne ute på ägorna ute vid Brukskvistas lägergård ute på Adelsö för flera år sedan.
Helena drog fram en kopia på kortet, smög ut ur fosterfamiljens hus och åkte direkt till närmaste polisstation inne i Stockholm. Men dessvärre trodde den rådande poliskommissarien inte på henne utan kontaktade Helenas fosterfar, Thomas Petterson som genast kom in till stan och förde Helena direkt till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen. Där skulle hon få stanna en vecka och endast få åka med hjälp av färdtjänst till sina lektioner på Mellanhöjdsskolans högstadieskola på söder i Stockholm.
Men då veckan var slut kom Oskar Lundkvist och hämtade henne från den barn- och ungdomspsykatirska avdleningen. Han hade fått tillstånd av Helenas fosterfar, Thomas Petterson att ta med Helena ut på en arkeologisk utgrävning ute i Vallentuna inärheten av en stor runsten som fanns därute. Det visade sig nämligen att den poliskommissarien som Helena hade visat fotot på den mannen som hade slagit ner henne ute på ägorna vid Brukskvistas lägergård, Bertil Karlsson hade känt igen fotot på Bertil Karlsson och därmed omedelbart kontaktat Helenas fosterfar Thomas Petterson så att Helena skulle bli frisläppt från den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen som hon hade varit inlagd på den senaste veckan.
Helena blev alldeles till sig av förtjusning. Oskar Lundkvist och Helena satte sig i bilen och åkte tillsammans ut till utgrävningsplatsen vid den stora runstenen i Vallentuna kommun.
