En arkeologisk spökhistoria/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 

Helena är tillbaka på det gotiska slottet igen. Hon är inlåst i detsamma rummet där hon varit tidigare. Helena bankar på dörren. Hon skriker:
" SLäpp ut mig" " Vi är här för att  leta efter ett vikingagravfäldt som det sägs vila en förbannelse över"! " Inte för att leka " Drakula" av Bram Stoker eller " Frankensteins monster" av Mary Shelley"!

Dörren öppnas. Där står Bertil Oskarsson. Mannen som slog ner Helena på Brukskvista lägergård. Helena tränger sig skrikande förbi honom. 

 
Helena rusar ner på slottsgården. Där sitter Oskar Lundkvist med en kaffekopp och dricker kaffe. Helena fräser.
"Vad håller du på med"?! VI ska inte leka " Drakula av Bram Stoker, eller " Frankensteins monster" av Mary Shelley" ! VI ska ju söka rätt på det vikingagravfältet som det sägs vila en förbannelse över".

Helena befinner sig återigen på densamma polisstationen med densammen polisen som hon har träffat tidigare. Hon tar fram mobilen ur fickan och visar kortet på den mannen, Bertil Oskarsson som hon ta ett kort av medan hon rusade förbi honom på det gotiska slottet.

Hon säger:
"Den här mannen slog ner mig": " Han är efterlys av polisen".

Helenas fosterfar, Bertil Adamsson och Helena befinner sig på den barn- och ungdomspsykatriksa avdelningen där Helena har vistats tidigare:
" Så ja Helena", " Har du nu allt du behöver"? " Du kommer att få det lugnt och bra här". 

Helena är ute i det fria igen. Hon läser ett sms från Oskar Lundkvist högt:
" Hej Helena"! " Jag har luskat reda lite på om det gotiska slottet där vi var häromveckan": " Det visade sig att det sägs ligga ett vikinggravfält strax utanför slottets marker": " Vi kan åka dit nu på lördag".

Helena och Oskar Lundkvist är tillsammans på åkrarna utanför det gotiska slottets marker. Helena ser den mannen Bertil Oskarsson som slog ner henne på Brukskivstas lägergård. Hon springer ikapp honom och tar ett foto av honom med mobilen.

Helena befinner sig på densamma polisstationen i Stockholm med densamma polisen som hon har träffat vid tidigare tillfällen. Helena tar fram kortet på Bertil Oskarsson. Hon säger:"
Den mannen slog ner mig". " Han är efterlyst av polisen".

Bertil Adamsson, Helenas fosterfar och Helena är tillsammans på den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där Helena har vistats tidigare. 

Bertil Adamsson, Helenas fosterfar säger:
" Så ja; Helena", " Har du nu allt du behöve"? " Du ska få det lugnt och bra här".

E En arkeologisk spökhistoria/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 

 

Helena skriker:
" Släpp ut mig"! " Vi är på ett ruggigt gammalt 1800- tals slott och vi skulle ha letat efter ett vikingagravfäldt som det sades vila en förbannelse över"! " Inte efter " greve Drakula" av: Bram Stoker eller " Frankensteins monster" av Mary Shelley"! 

Ett dovt skratt hörs utanför den låsta dörren.

Sedan blir det tyst.

Helena bankar på dörren.

Då öppnas dörren som av magi. Utanför står Bertil Oskarsson! Helena springer skrikande ut från det förut låsta rummet och ner på borgården. Där sitter Oskar Lundkvist och dricker kaffe. Han säger:
" Var har du varit"?
Helena fräser ilske
" Tycker du att du är rolig nu, eller"? " Du låser in mig i ett jätteläskigt rum i ett gotiskt slott och sticker bara"!
Oskar Lundkvist säger lugnt:
" Jag lovar, Helena, det var inte jag".

Tillsammans åker de i tystnad tillbaka till Stockholm 

Helena är på polisstationen. Hon pratar med polisen som hon har träffat tidigare. Helena säger:
" Den här mannen slog ner mig" Hon visar ett kort hon hann ta innan hon sprang bort från det gotiska slottet. " Han är efterlyst av polisen".

Helenas fosterfar, Bertil Adamsson säger:
" Såja, Helena, har du allt nu"? " Du kommer att få det lugnt och bra här".

En vecka senare är Helena ute i det fria. Helena går omkring på en  kyrkogård. Plösligt ser hon, fast utanför kyrkogårdsmuren två personer: En kvinna i en lång röd klänning med långt, mörkt hår. Och Bertil Oskarsson. Mannen som slog ner henne på Brukskvista lägergård.

Helena befinner sig på densamma polisstationen i Stockholm med densamme polisen som hon träffat de förra gångerna. Helena tar fram mobilen och visar kortet på Bertil Oskarsson. Hon säger:
" Den här mannen slog ner mig". " Han är efterlyst av polisen".

Helenas fosterfar, Bertil Adamsson för Helena med sig till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon har vistats tidigare.

Bertil Adamsson säger:
" Så ja, Helena, här kommer du att få det lugnt och bra". " Har du med dig allt du behöver nu"?