Skådespelardrömmar/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Jag heter Louise Svensson. Jag är 20 år gammal. Jag vill bli skådespelerska. Jag har drömt om det hela mitt liv. Jag har gått med i en amatörteaterförening i Stockholm. Där är många medlemmar. Jag är bland de mest oerfarna medlemmarna. De flesta andra i denna grupp verkar ha hållit på i hela sina liv. Jag drömmer om att få huvudrollen i den nya produktionen som ska sättas upp. Jag tror inte att jag kommer att få huvudrollen. Jag fick faktiskt huvudrollen. Jag är jätteglad för det. Jag ska spela en tjej som drömmer om en kille som hon inte kan få. Pjäsen heter kort och gott: " Olyckligt förälskad". Den är skriven av regissören som heter Kalle Lennartsson. Själv är jag djupt förälskad i Kalle Lennartsson. 

Skräckregissören, forts. / Novell skriven av. Marika Frykholm

 Malin Karlsson satt bekvämt tillbakalutad i sin fåtölj i sin studentlägenhet i Uppsala. Hon skrev till regissören för årets storspex: Petter  Karlsson följande:

"Jag anser att v även bör ta med musik från musikalen: " Cats". 

Malin Karlsson var mycket nöjd med sig själv då hon tryckte på " skicka"- knappen.

Tillbaka till Sigtuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Den följande lördagen hämtade Oskar Lundkvist Helena Svensson hemma hos hennes fosterföräldrar, Thomas och Eva Adamsson och deras fyra barn, David, Jakob, Lars och Kristina Adamsson på Vasavägen 26 i Stocksund i Danderyd. 

Oskar Lundkvist och Helena åkte tillsammans till Sigtuna. Där gick de direkt till Vikingamusèet i Sigtuna. Helena såg då hon stod vid en monter en man vid ytterdörren som såg ut precis som den mannen Bertil Karlsson som hade klubbat ned henne på ägorna till Brukskvistas lägergård för flera år sedan. Hon sprang mot ytterdörren, samtidigt som hon tog upp mobilen och tog ett kort av mannen med mobilkameran. Mannen var utan hatt den här gången men annars sig precis lik som den man som hade klubbat ned henne.

Helena sprang direkt till bussen och åkte tillbaka till Stockholm. I Stockholm sökte hon upp närmaste polisstation. Det var samme jourhavande polisman som tog emot henne som sist. Då hon hade visat upp kortet på mannen på Vikingamusèet i Sigtuna så ringde den jourhavande poliskommisarien genast Helenas fosterfar, Thomas Adamsson. Thomas Adamsson körde Helena genast till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade vistats tidigare. Här fick hon sitta inlåst en vecka och endast komma ut för att gå på sina lektioner i Mellanhöjdsskolans 8:e klass på söder i Stockholm. 

Då hon var tillbaka hos sina fosterföräldrar, Thomas och Eva Adamsson och deras fyra barn, David, Jakob, Lars och Kristina på Vasavägen 26 i Stocksund den följande fredagen så ringde Oskar Lundkvist till henne och berättade att han hade bestämt sig fö ratt de skulle resa tillsammans tillbaka till den stora hällristningen i Vallentuna den kommande lördagen för vidare utgrävningar. 

Helena var alldeles till sig av förtjusning. Hon tyckte inte att veckan kunde gå fort nog.