Den hemska klassresan, forts/ Av: Marika Frykholm

Helena och Eva bestämde att de skulle åka ut till Brukskvista lägergård, klättra över staketet till ängarna på andra sidan lägergårde och tillsammans gräva och se om de kunde få veta något mer om den spökande kvinnliga akademikern som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel den kommande lördagen.

Så följande lördag möttes de vid Brommaplans tunnelbanestation och tog bussen ut mot Adelsö och Bruksvista lägergård. De hade med sig spadar och hackor. Det var vackert väder och de såg mycket fram emot utflykten till Adelsö och Brukskvista lägergård.

De kom fram till lägergården och gick mot staketen som omslöt ängarna bortom Brukskvista lägergård. Men då de precis hade börjat gräva på platsen dit Helena hade vandrat iväg första gången hon var ute på Brukskvista lägergård hördes ilskna rop och hojtningar borifrån staketet. Det visade sig vara Brukskvistas hembygdsförenings ordförande som hette Oskar som tillsammans med några medlemmar från Brukskvistas hembygdsförening hade råkat få syn på tjejerna som var ute och grävde på ängarna bortom staketen vid Brukskvistas lägergård.

Helena och Eva fick uppge namn, personnummer, adress och telefonnummer. Oskar ringde Helenas föräldrar, Petter och Lena som genast åkte ut till Adelsö till Brukskvista lägergård för att hämta hem Helena och Eva tillbaka till Stockholm.

De fortsatte skälla ut Helena och Eva hela vägen tillbaka till Stockholm. Till tjejernas stora irritation och förvåning så blev de absolut förbjudna att någonsin åka tillsammans ut till Adelsö till Brukskvista lägergård igen.

Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm

Helena var tillbaka i Stockholm och funderade mycket över klassresan till Brukskvista lägergård ute på Adelsö. Särskilt funderade hon mycket över den ganska annorlunda spökhistorien som hon hade fått höra på mötet på Brukskivstas hembygdsförening om den spökande kvinnliga arkeologen som itne kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.

Helena ville gärna åka ut till Brukskvista igen och få veta mera men vågade inte riktigt åka ut till Brukskvista ute på Adelös ensam. Så hon bestämde sig för att sätta in en annons på facebook. Efter lite funderande skrev hon att hon var 12 år och hette Helena. Att hon gick i 6:an på Mellanhöjdsskolan på Söder i Stockholm och att hon sökte en jämnårig tjej som ville åka tillsammans med henne ut till Brukskvista lägergård ute på  Adelsö någon helg.

TIll sin förvåning fick hon svar från en jämnårig flicka som hette Eva. Eva berättade att hon var 12 år och gick i 6:an i Bertilsskolan på Söder i Stockholm. Hon hade läst Helenas inlägg på Facebook och tyckte att historien om den spökande kvinnliga arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel lät mycket spännande. Hon ville jättegärna åka med Helena ut till Brukskvista lägergård ute på Adelös någon helg.

Helena och Eva stämde träff på ett cafè som låg inärheten av båda deras sjkolor på Söder i Stockholm den följande lördag samma  vecka som de först hade haft kontakt med varandra på facebook.