Tillbaka till Sigtuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Den kommande lördagen kom Oskar Lundkvist och hämtade Helena vid hennes fosterföräldrars, Thomas och Eva Svenssons, och deras barn, David, Jakob, Kristina, och  Karin Svenssons hem på Vasavägen 26 i Stocksund i Danderyd i sin bil.

De åkte tillsammans till Sigtuna dit de genast åkte till Sigtunas Vikingamuseum. Där gick de på en guidad rundtur på musèet. 

Det var då de var nära tillbaka till utgången vid Sigtuna Vikingamuseum som Helena fick syn på en man som liknade den mannen Bertil Karlsson som hade slagit ned henne på ägorna intill  Brukskvistas lägergård ute på Ekerö för flera år sedan. 

Han stod borta vid ingången till Sigtunas Vikingamuseum och Helena sprang dit och tog upp mobilen och tog ett kort av honom.

Sedan övergav hon Oskar Lundkvist och rusade iväg till busshållplatsen och tog bussen tillbaka till Stockholm. Där gick hon in till den närmaste polisstationen. Det visade sig vara densamme polismannen som var jourhavande polis då hon kom dit.

Helena visade kortet på mannen som liknade den mannen Bertil Karlsson som hade slagit ned henne på ägorna intill Brukskvistas lägergård för flera år sedan.

Den jourhavande polismannen ringde genast till Helenas fosterfar, Thomas Svensson som genast satte sig i bilen och kom och hämtade Helena och tog genast med henne till den Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade varit de tidigare gångerna.

Liksom de tidigare gångerna fick Helena komma ut på dagarna endast för att med färdtjänst åka till sina lektioner med sin åttonde klass på Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm.

Då veckan var slut ringde Oskar Lundkvist till Helena då hon var tillbaka på fredagen hos sina fosterföräldrar, Thomas och Eva Svensson, och deras barn, David, Jakob, Kristina och Karin Svenssons hem på Vasavägen 26 i  Stocksund.

Oskar Lundkvist berättade att han hade varit i kontakt med styrelsen i sin hembygdsförening ute på Ekerö, Bruksvkistas hembygdsförenings styrelse och de hade kommit överens om att han skulle åka tillsammans med Helena ut till Birka på lördagen samma helg för att där gå på en till viking utklädd guide, guidad tur runt ön Birka. 

Helena blev alldeles till sig av spänning och förväntan. Det kunde inte gå snabbt nog innan det blev lördag, tyckte hon. 

Tillbaka till Vallentuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Den kommande lördagen kom Oskar Lundkvist och hämtade Helena hemma hos hennes fosterföräldrar, Thomas och Eva Svensson och deras barn, David, Jakob, Eva, och Kristina Svensson på Vasavägen 26 i Stocksund i Danderyd.

Tillsammans åkte de i Oskar Lundkvists bil ut till den stora hällristningen i Vallentuna. De gick först upp till hällristningen där Oskar Lundkvist påbörjade utgrävningen han hade planerat. 

Men Helena blev snart uttråkad och gick tillbaka ned till cafèet och beställde en läsk och en bulle. Då hon satt vid ett bord och drack sin läks såg hon plötsligt i dörröppningen en man som mycket liknade den Bertil Karlsson som hade slagit ned henne på ägorna intill Brukskvistas lägergård för flera år sedan.

Helena rusade upp och plockade upp mobilen och tog ett kort av mannen som liknade Bertil Karlsson. Sedan kastade hon sig på bussen tillbaka till Stockholm. Väl framme i Stockholm gick hon in på den närmsta polisstationen där hon såg till sin förtjusning att det var densamme polismannen som var jourhavande polis just den dagen.

Då Helena hade berättat sitt ärende så ringde polismannen genast till Helenas fosterfar, Thomas Svensson som kom och hämtade henne. Han hade varit i kontakt med Brukskvistas hembygdsförenings ordförande; Oskar Lundkvist som Helena hade lämnat kvar vid den stora hällristningen i Vallentuna. Och de hade kommit överens om att Thomas Svensson skulle ta med Helena tillbaka till den Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade vistats förra gångerna.

Helena fick som de tidigare gångerna stanna kvar på den Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen och endast lämna den för att med färdtjänst bli skjutsad fram och tillbaka till sina lektioner med sin åttonde klass på Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm.

Mot slutet av veckan kontaktade Oskar Lundkvist henne då hon hade kommit tillbaka hem till sina fosterföräldrar, Thomas, och Eva Svensson och deras barn, David, Jakob, Eva, och Kristina Svensson på Vasavägen 26 i Stocksund i Danderyd. 

Oskar Lundkvist berättade att han planerade att ta med Helena tillbaka till det Vikingamusèet i Sigtuna där de hade varit för två veckor sedan den kommande lördagen för vidare efterforskningar om den vikingasägen om det vikingagravfältet som det sades att det vilade en förbannelse över.

Helena blev eld och lågor. Hon var alldeles till sig av förväntan och spänning. Hon tyckte inte att den kommande veckan kunde gå fort nog. 

Tillbaka till Sigtuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 När Oskar Lundkvist kom och hämtade Helena den följande lördagen hemma hos hennes fosterföräldrar, Thomas och Eva Svensson och deras barn, David, Jakob, Helena, och Karin Svensson på Vasavägen 26 i Stocksund, så var Helena mycket spänd och förväntansfull inför deras resa till Sigtuna.

Väl i Sigtuna så åkte de direkt till Sigtuna Vikingamuseum. Där bland alla fornlämningar tyckte Helena att hon på avstånd, borta vid entrèn till Sigtunas Vikingamuseum såg mannen Bertil Karlsson som för flera år sedan hade slagit ned henne ute på ägorna till Brukskvistas ute på Ekerös lägergård. 

Helena sprang direkt bort mot Sigtuna Vikingamuseums entrè, plockade fram sin mobil och tog ett kort på mannen som hon tyckte liknade Bertil Karlsson.

Sedan rusade hon ut från Sigtunas Vikingamuseum till den närmaste busshållplatsen och tog bussen tillbaka till Stockholm. 

Väl i Stockholm gick hon direkt till den närmaste polisstationen. Det visade sig vara densamma polisstationen som hon hade besökt tidigare. Och den jourhavande polismannen var den samme som den förra gången hade tagit emot henne.

Han tittade på Helenas foto av den mannen som hon tyckte liknade Bertil Karlsson. Ringde direkt till Helenas fosterfar, Thomas Svensson, som genast satte sig i bilen och åkte från deras villa på Vasavägen till den polisstationen som Helena befanns sig på. Thomas Svensson körde iväg med Helena till den barn- och ungdomsspykiatriska avdelningen där hon hade visstats tidigare.

Liksom de förra gångerna fick hon åka med färdtjänst till Mellanhöjdsskolan och delta i alla sina lektioner med sin åttonde klass på Mellanhöjdsskola på söder i Stockholm. Sedan blev hon tillbakaskjutsad till den barn- och ungdomspsyiatriska avdelningen som hon hade vistats på tidigare.

Efter en vecka skulle hon släppas ut. Då på fredagen kontaktade Oskar Lundkvist, Brukskvistas hembygdsförenings ordförande Helena. Han hade en idè om att de skulle åka tillbaka till den hällristningen i Vallentuna kommun norr om Stockholm och ordna en till utgrävning såfort Helena kommit hem till sin fosterfamilj på Vasavägen 26 i Stocksund igen den kommande lördagen.

Helena var spänd av förväntan. Det skulle bli jätteroligt att åka tillbaka till hällristningen i Vallentuna tyckte hon. 

Ny på ridskolan, forts./ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Jag heter Berit Karlsson. Jag var 12 år gammal. Jag hade hamnat på tiden för mordet på Gustav den iii. Jag befann mig i en häst och vagn dragen av 3 vackra hästar. Jag förstod att jag var en tjänsteflicka åt en adlig familj på 1700- talet. Men vad hette familjen jag tjänade hos? Dom verkade ha 2 barn. Två döttrar. De hette Ulrika och Klara. Jag började bli alltmer nyfiken på vad som skulle hända nu.