måndag 12 augusti 2019

Tillbaka till B rukskvista, forts./ Novell skriven av: Marika Frykholm


Tilllbaka till Brukskvista, forts.
Novell skriven av: Marika Frykholm

Den kommande lördagen åkte Helena och Oskar Lundkvist tillbaka ut till Brukskvistas koknferensgård ute på Adelsö. De skulle ha en arkeologisk utgrävningsexpedition ute på ängarna bortom staketen vid Brukskvistas konferensgård.
De klättrade över staketen till ängarna bortom staketen vid Brukskvistas konferensgård och promenerade iväg till en plats inärheten av det trädet där Helena hade blivit nedslagen av mannen Kalle Karlsson för ett par år sedan
Efter några timmars utgrävning så tröttnade Helena på grävandet och gick iväg bort mot staketen som skiljde ängarna åt från Brukskvistas konferensgård. Då såg hon att en bil hade stannat borta vid staketen som vette mot Brukskvistas konfreensgård.
Ut ur bilen steg just då mannen iklädd hatten som hon hade sett på det historiska musèet i Sigtuna.
Helena sprang fram till staketen och tog ett kort av mannen iklädd hatten vid bilen vid staketen som vette mot Brukskvistas konferensgård.
Sedan sprang hon tillbaka till Oskar Lundkvist och förklarade vad hon just hade sett och att hon skulle åka tillbaka till Stockholm och gå iin på den närmaste polisstation och visa upp kortet för den jourhavande polisen på plats.
Men Oskar Lundkvist blev bekymrad för Helenas mentala hälsa och skjutsade henne genast till den närmaste psykiatriska avdelningen där hon fick sitta inlåst i en vecka. Hon fick endast gå ut på dagarna för att undervisa på sina lektioner på Mellanhöjdsskolan ti
ll vilken hon fick åka med färdtjänst till och från skolan varje dag.
Det blev en riktigt eländig vecka för Helena. Men då hon släpptes ut från den psykiatriska avdelningen på söndagen samma vecka så kontaktade Oskar Lundkvist henne och sa att han på eget initiativ tagit sig till en polisstation,
 Där hadevisat kortet som Helena hade tagit och då hade dom känt igen mannen på kortet eftersom Oskar Lundkvist hade beslagtagit Helenas mobil, som den mannen Kalle Karlsson som hade slagit ned Helena vid trädet på ängarna bortom staketen som vette mot Brukskvistas konferensgård för ett par år sedan.Därför hade Oskar Lundkvist beslutat att de skulle åka tillbaka till Sigtuna den kommande lördagen och ha en till guidad tur runt i Sigtuna. De skulle äta lunch på samma cafè som de hade varit på förra gången de hade varit i Sigtuna.
Och de skulle gå tillbaka till det historiska musèet i Sigtuna för att se om de kunde få tag i mera upplysningar om den vandringssägnen om det vikingagravfältet som det sades att det vilade en förbannelse över. Och kanske också om spökhistorien om den spökande kvinnliga arkeologiska doktoranden som inte kunde få frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Som Helena hade hört talas om den första gången då hon hade besökt Brukskvistas hembygdsförening ute på Adelsö på det föredraget i arkeologi som hon hade närvarat vid.
Helena var alldeles till sig av spänning och förväntan. Hon tyckte inte att veckan kunde gå fort nog.




lördag 10 augusti 2019

Tillbaka till Brukskvista, forts./ Novell skriven av: Narika Frykholm


Tillbaka till Brukskvista, forts.
Novell skriven av: Marika Frykholm

Helena och Oskar Lundkvist fick en omfattande guidad tur i Sigtuna av en guide från ett historiskt museum i Sigtuna. Efter att de hade varit på den guidade turen i Sigtuna avslutade de den guidade rundturen med att äta lunch på ett cafè som var mycket trevligt.
Efter lunchen på cafèet probmenerade de iväg tillsammans med guiden till det historiska musèet i Sigtuna och det var när de satt runt ett bord och studerade en gammal saga i en monter som var inramat i glas på bordet som Helena såg hur en man i klädd en hatt kom in på muséet.
Helena rusade upp med mobilen i högsta hugg, tog genast kort på mannen som var iklädd i hatten för att hon tänkte att det kunde vara den mannen Kalle Karlsson som hade slagit ner henne för flera år sedan då hon hade varit på lärarkonferens på Bruksvkistas konferensgård ute på Adelsö.
Hon sa till Oskar Lundkvist och deras guide som hette Martin Svensson att hon genast måste åka tillbaka till Stockholm så hon kastade sig på bussen som gick till Stockholm. Väl framme i Stockholm gick hon raka vägen till den närmaste polisstationen och visade kortet på mannen iklädd hatten på det historiska musèet för den jourhavande polisen.
 Dessvärre blev denne polisman lika bekymrad som den polismannen som hon senast hade visat kortet på mannen iklädd hatt så han sydde genast in Helena på den närmaste psykatirska avdelningen han kunde få fatt i.
Där skulle Helena få sitta inspärrad under den kommande veckan och bara bli utsläppt för att kunna åka med färdtjänst till de lektioner hon undervisade på på Mellanhöjdsskolan på Söder i Stockholm.
Det blev en mycket dyster vecka för Helena. Men då hon äntligen blev utsläppt mot slutet av veckan så kontaktade Oskar Lundkvist henne och sa att precis liksom den förra gången så hade denne polismannen som Helena nu hade visat kortet på mannen som varit iklädd hatten på det historiska musèet kommit på andra tankar.
Det hade verkligen varit mannen Kalle Karlsson som hade slagit ner Helena den gången ute på Brukskvistas konferensgård ute på Adelsö hade denne polismannen bekräftat för Oskar Lundkvist.
Oskar Lundkvist ansåg därför att en naturlig följd av detta händelseförloppet vore att han tillsammans med Helena skulle åka tillbaka ut till ägorna bortom hagarna vid Bruksvkistas konferensgård för nya arkeologiska utgrävningar. Och det skulle de göra den kommande lördagen.
Helena blev eld och lågor. Hon kunde nästan inte bärga sig av förväntan och glädje inför den kommande utflykten till ängarna bortom hagarna vid Brukskvistas konferensgård ute på Adelsö.
Det gick knappt att få veckan att gå tyckte hon. Vilken tur att hon hade sitt arbete att gå till. Hon undervisade sina elever hela veckan och räknade dagarna och timmarna tills lördagen skulle komma.

Hon hoppades på att de skulle ha riktigt tur med vädret också. Det fick inte regna och vara kallt och ruggigt ute då de skulle ha sin arkeologiska utgrävningsexpedition ute på ängarna bortom hagarna vid Brukskvistas konferensgård den kommande lördagen. Det var bara att hålla tummarna och vänta.