Tilllbaka till Brukskvista, forts.
Novell skriven av: Marika Frykholm
Den kommande lördagen åkte Helena och Oskar Lundkvist
tillbaka ut till Brukskvistas koknferensgård ute på Adelsö. De skulle ha en
arkeologisk utgrävningsexpedition ute på ängarna bortom staketen vid
Brukskvistas konferensgård.
De klättrade över staketen till ängarna bortom staketen vid Brukskvistas
konferensgård och promenerade iväg till en plats inärheten av det trädet där
Helena hade blivit nedslagen av mannen Kalle Karlsson för ett par år sedan
Efter några timmars utgrävning så tröttnade Helena på
grävandet och gick iväg bort mot staketen som skiljde ängarna åt från Brukskvistas
konferensgård. Då såg hon att en bil hade stannat borta vid staketen som vette
mot Brukskvistas konfreensgård.
Ut ur bilen steg just då mannen iklädd hatten som hon hade
sett på det historiska musèet i Sigtuna.
Helena sprang fram till staketen och tog ett kort av mannen
iklädd hatten vid bilen vid staketen som vette mot Brukskvistas konferensgård.
Sedan sprang hon tillbaka till Oskar Lundkvist och
förklarade vad hon just hade sett och att hon skulle åka tillbaka till
Stockholm och gå iin på den närmaste polisstation och visa upp kortet för den
jourhavande polisen på plats.
Men Oskar Lundkvist blev bekymrad för Helenas mentala hälsa
och skjutsade henne genast till den närmaste psykiatriska avdelningen där hon
fick sitta inlåst i en vecka. Hon fick endast gå ut på dagarna för att undervisa
på sina lektioner på Mellanhöjdsskolan ti
ll vilken hon fick åka med färdtjänst till och från skolan
varje dag.
Det blev en riktigt eländig vecka för Helena. Men då hon
släpptes ut från den psykiatriska avdelningen på söndagen samma vecka så
kontaktade Oskar Lundkvist henne och sa att han på eget initiativ tagit sig
till en polisstation,
Där hadevisat kortet
som Helena hade tagit och då hade dom känt igen mannen på kortet eftersom Oskar
Lundkvist hade beslagtagit Helenas mobil, som den mannen Kalle Karlsson som
hade slagit ned Helena vid trädet på ängarna bortom staketen som vette mot
Brukskvistas konferensgård för ett par år sedan.Därför hade Oskar Lundkvist
beslutat att de skulle åka tillbaka till Sigtuna den kommande lördagen och ha
en till guidad tur runt i Sigtuna. De skulle äta lunch på samma cafè som de
hade varit på förra gången de hade varit i Sigtuna.
Och de skulle gå tillbaka till det historiska musèet i
Sigtuna för att se om de kunde få tag i mera upplysningar om den
vandringssägnen om det vikingagravfältet som det sades att det vilade en
förbannelse över. Och kanske också om spökhistorien om den spökande kvinnliga
arkeologiska doktoranden som inte kunde få frid förrän hon hade fått sin
akademiska titel. Som Helena hade hört talas om den första gången då hon hade
besökt Brukskvistas hembygdsförening ute på Adelsö på det föredraget i
arkeologi som hon hade närvarat vid.
Helena var alldeles till sig av spänning och förväntan. Hon
tyckte inte att veckan kunde gå fort nog.