Tillbaka till Brukskvista, forts./ Novell skriven av: Narika Frykholm

Tillbaka till Brukskvista, forts.

Novell skriven av: Marika Frykholm

Helena och Oskar Lundkvist fick en omfattande guidad tur i Sigtuna av en guide från ett historiskt museum i Sigtuna. Efter att de hade varit på den guidade turen i Sigtuna avslutade de den guidade rundturen med att äta lunch på ett cafè som var mycket trevligt.

Efter lunchen på cafèet probmenerade de iväg tillsammans med guiden till det historiska musèet i Sigtuna och det var när de satt runt ett bord och studerade en gammal saga i en monter som var inramat i glas på bordet som Helena såg hur en man i klädd en hatt kom in på muséet.

Helena rusade upp med mobilen i högsta hugg, tog genast kort på mannen som var iklädd i hatten för att hon tänkte att det kunde vara den mannen Kalle Karlsson som hade slagit ner henne för flera år sedan då hon hade varit på lärarkonferens på Bruksvkistas konferensgård ute på Adelsö.

Hon sa till Oskar Lundkvist och deras guide som hette Martin Svensson att hon genast måste åka tillbaka till Stockholm så hon kastade sig på bussen som gick till Stockholm. Väl framme i Stockholm gick hon raka vägen till den närmaste polisstationen och visade kortet på mannen iklädd hatten på det historiska musèet för den jourhavande polisen.

 Dessvärre blev denne polisman lika bekymrad som den polismannen som hon senast hade visat kortet på mannen iklädd hatt så han sydde genast in Helena på den närmaste psykatirska avdelningen han kunde få fatt i.

Där skulle Helena få sitta inspärrad under den kommande veckan och bara bli utsläppt för att kunna åka med färdtjänst till de lektioner hon undervisade på på Mellanhöjdsskolan på Söder i Stockholm.

Det blev en mycket dyster vecka för Helena. Men då hon äntligen blev utsläppt mot slutet av veckan så kontaktade Oskar Lundkvist henne och sa att precis liksom den förra gången så hade denne polismannen som Helena nu hade visat kortet på mannen som varit iklädd hatten på det historiska musèet kommit på andra tankar.

Det hade verkligen varit mannen Kalle Karlsson som hade slagit ner Helena den gången ute på Brukskvistas konferensgård ute på Adelsö hade denne polismannen bekräftat för Oskar Lundkvist.

Oskar Lundkvist ansåg därför att en naturlig följd av detta händelseförloppet vore att han tillsammans med Helena skulle åka tillbaka ut till ägorna bortom hagarna vid Bruksvkistas konferensgård för nya arkeologiska utgrävningar. Och det skulle de göra den kommande lördagen.

Helena blev eld och lågor. Hon kunde nästan inte bärga sig av förväntan och glädje inför den kommande utflykten till ängarna bortom hagarna vid Brukskvistas konferensgård ute på Adelsö.

Det gick knappt att få veckan att gå tyckte hon. Vilken tur att hon hade sitt arbete att gå till. Hon undervisade sina elever hela veckan och räknade dagarna och timmarna tills lördagen skulle komma.

Hon hoppades på att de skulle ha riktigt tur med vädret också. Det fick inte regna och vara kallt och ruggigt ute då de skulle ha sin arkeologiska utgrävningsexpedition ute på ängarna bortom hagarna vid Brukskvistas konferensgård den kommande lördagen. Det var bara att hålla tummarna och vänta.