Tillbaka till Bruksvista, forts/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Vikingagravfältet som det vilade en förbannelse över

Den kommande lördagen var Helena och Oskar Lundkvist på väg för sin privata arkeologiska utgrävningsexpedition till Jarlabanke bro i Täby kommun.

Jarlabanke var sin tids rikaste viking. Men Jarlabankes Farmor, Estrid stod honom inte långt efter. Estrid gifte bort Jarlabanke mot  hans vilja med en flicka på en granngård. Men Jarlabanke hade ingen lust för han var förälskad i en piga som han hade gjort med barn. Men Estrid lät inte sitt barnbarn Jarlabanke gifta sig med pigan.

Men då Jarlabankes första hustru hade dött lät Jarlabankes farmor Estrid honom gifta sig med pigan som han hade barn tillsammans med. Med tiden blev Estrid vän med Jarlabankes andra hustru.

Efter ett tag tröttnade Helena på det grävandet och vandrade iväg själv. Då fick hon syn på en man som iförd en hatt klev ut ur en bil på bilparkeringen vid Jarlabanke bro. Tänk om mannen kunde vara Kalle Karlsson, mannen som hade slagit ned Helena den första gången då hon hade varit på lärarkonferens tillsammans med sina kolleger från Mellanhöjdsskolan?

Helena tog snabbt ett kort med mobilkameran på mannen som iförd hatt just klev ut ur bilen på bilparkeringen vid Jarlabankes bro. Jarlabankes bro är en samling runstenar som Jarlabanke hade låtit uppföra på den platsen i Täby kommun men bron var längre på Jarlabankes tid.

Helena rusade tillbaka till Oskar Lundkvist och sade att hon skulle åka tillbaka in till Stockholm och gå till närmaste polisstation och visa kortet för jourhavande polis. Vilket hon också gjorde. Men den jourhavande polismannen som tog emot Helena sade att han var bekymrad för hennes mentala hälsa. Så han låste in henne på den närmaste psykiatriska avdelningen som stod att finna.

Det blev en fruktansvärd vecka. Helena fick bara komma ut på dagarna för att uppfylla sina lärarförpliktelser på Mellanhöjdsskolan. Hon fick åka färdtjänst fram och tillbaka från den psykiatriska avdelningen som hon befann sig på.

Men då hon mot slutet av veckan blev utsläppt från den psykiatriska avdelningen så kontaktade Oskar Lundkvist henne. Han berättade att den jourhavande polismannen som Helena hade visat kortet på mannen som iförd hatt klivit ut ur bilen på bilparkeringen vid Jarlabankes bro i Täby kommun hade ändrat sig. Det var verkligen mannen Kalle Karlsson som Helena hade sett och tagit kort på.

Därför hade Oskar Lundkvist som förslag att de den kommande lördagen skulle åka upp till Sigtuna och där delta i en guidad rundtur. Efteråt skulle de gå till ett av stadens museum och där vidta undersökningar av den vandringssägnen om det vikingagravfältet som det sades att det vilade en förbannelse över.

Helena kunde inte bärga sig av glädje över den stundande utflykten till Sigtuna.