Helena var jätteglad. Hon hade fått sina föräldrars tillstånd att vara med på hembygdsföreningens utrgrävningar i kohagen intill lägergården där Helena och hennes klass hade varit på klassresa ute på Ekerö.
Hembygsföreningen och Helena samlades utanför lägergården och gick tillsammans bort mot kohagarna. Det var mycket varmt ute. Väl inne i kohagen plockade man fram alla redskap och satte igång med utgrävningarna.
Men Helena blev snabbt besviken. Det var ett långsamt arbete som gick trögt framåt och man hittade absolut ingenting av värde. Oerhört besviken fick Helena återvända hem till sina föräldrar i Stockholm med outrättat ärende.
Hur skulle hon nu gå vidare? Undrade Helena. Nu tyckte väl hembygdsföreningens medlemmar att hon hade lurat ut dom på ett helt onödigt företag och varit ute och grävt i kohagen ute på Ekerö helt i onödan.
Helena kom på en ljus idè,.Hon bestämde sig för att ta kontakt med sin kompis Eva som hon inte hade träffat sedan Eva kom hem från seglarlägret på Västkusten. Hon gick in på Faceboook och skrev till Eva som genast svarade. De stämde träff följande helg och bestämde att de då skulle åka ut och tälta ute på Ekerö och ta med sig spadar och hackor och i hemlighet gräva efter det försvunna skelettet som dom bara hade fått se en skyymt av.
onsdag 6 april 2016
onsdag 9 mars 2016
Den hemska klassresan/ Skriven av: Marika Frykholm
Helena var jättenervös. Det var bara några minuter tills hon skulle ställa sig upp och prata inför hembygsföreningen som nu var sammankallad till ett extra möte.
Hon visste verkligen inte vad hon skulle säga. Men plötsligt lossnade det och hon började berätta. Hur hon och klassen hade varit på klassresa på lägergården intill kohagen.
Hur hon hade haft tråkigt och gått på hembygdsföreningens möte där hon fått höra den spännande spökhistorien om arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon fått sin akademiska titel. Hur hon hade blivit kompis med Eva på Facebook och hur dom hade börjat att i hemlighet åka ut för att gräva i kohagen intill lägergården ute på Ekerö.
Hur hon till sist ensam därför att Eva hade utegångsförbud hade kommit nu nyligen till Ekerö för att fortsätta att gräva efter det skelettet som hon och Eva hade hittat och som plötsligt inte fanns där längre.
Hembygdsföreningens medlemmar höll med om att det var en märklig historia. Man bestämde att skaffa tillstånd för att fortsätta grävandet efter det skelettet som Helena och Eva hade hittat i trakten i och omkring kohagen. Och för att göra efterforskningar om det kunde ha blivit flyttat någon annanstans. Man bestämde att utgrävningarna skulle börja helgen därpå. Eftersom Helena var omyndig skulle hon behöva sina föräldrars tillstånd att få vara med om utgrävningarna i kohagen på Ekerö.
Hon visste verkligen inte vad hon skulle säga. Men plötsligt lossnade det och hon började berätta. Hur hon och klassen hade varit på klassresa på lägergården intill kohagen.
Hur hon hade haft tråkigt och gått på hembygdsföreningens möte där hon fått höra den spännande spökhistorien om arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon fått sin akademiska titel. Hur hon hade blivit kompis med Eva på Facebook och hur dom hade börjat att i hemlighet åka ut för att gräva i kohagen intill lägergården ute på Ekerö.
Hur hon till sist ensam därför att Eva hade utegångsförbud hade kommit nu nyligen till Ekerö för att fortsätta att gräva efter det skelettet som hon och Eva hade hittat och som plötsligt inte fanns där längre.
Hembygdsföreningens medlemmar höll med om att det var en märklig historia. Man bestämde att skaffa tillstånd för att fortsätta grävandet efter det skelettet som Helena och Eva hade hittat i trakten i och omkring kohagen. Och för att göra efterforskningar om det kunde ha blivit flyttat någon annanstans. Man bestämde att utgrävningarna skulle börja helgen därpå. Eftersom Helena var omyndig skulle hon behöva sina föräldrars tillstånd att få vara med om utgrävningarna i kohagen på Ekerö.
onsdag 24 februari 2016
Den hemska klassresan, forts/ Av: Marika Frykholm
Helena smog sig ut genom ytterdörren I våningen hemma I Stockholm. Hennes föräldrar market ingenting. Dom var upptagna med att se på tv och att prata I telefon. Helena hade med sig sin spade att fortsätta grävandet med ute på lägergården på Ekerö. Hon lyckades ta sig till busshållplatsen, steg på bussen och tyckte att det var hemskt tråkigt att inte Eva var med den här gången. Men samtidigt orkade hon inte vänta tills hon kunde få tag I Eva via faceoobk som de förra gångerna.
Helena kom ut till lägergården på Ekerö och gick vägen bort mot kohagen där dom hade hittade det nergrävda skelettet. Helena kände sig nästan säker på att det hade skelettet hade något att göra med historien om arkeolgen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. På vägen mötte hon en av medlemmarna ur hembygdsförenignen som hade skickat hem henne och Eva varje gang de hade varit där ute påp Ekerö och grävt olovandes I kohagen intill lägergården där de hade bott på sin klasseresa. Men den här gången förklarade Helenaa mycket noga sitt ärende och medlemmen ur hbeybgsföreningen som var en äldre amn visade sig vara mycket förstående.
Tllsammans gick de in I kohagen och promenerade bort till stället där Helena och Eva hade sett det nergrävda skelettet. Men till Helenas stora förvåning var skelettet borta!
mannen som var medlem I hembygdsföreningen blev lika förvånad han och tyckte att dom borde göra visa åtgärder. Mannen hette Petter och sade till Helena att det nu stod klart för honom att det här var en bbetydlgit allvarligare historia än de I hembygdsföreningen först hade begripit. Han tog med sig Helena hem till sin fru, som hette Karin och tillsammans bestämde dom sig för att sammankalla ett mote med hembygdsföreningen som Helena kudne få vara med på och berätta om skelettet som hon och Eva hade hittat. Som nu var försvunnet.
Helena kom ut till lägergården på Ekerö och gick vägen bort mot kohagen där dom hade hittade det nergrävda skelettet. Helena kände sig nästan säker på att det hade skelettet hade något att göra med historien om arkeolgen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. På vägen mötte hon en av medlemmarna ur hembygdsförenignen som hade skickat hem henne och Eva varje gang de hade varit där ute påp Ekerö och grävt olovandes I kohagen intill lägergården där de hade bott på sin klasseresa. Men den här gången förklarade Helenaa mycket noga sitt ärende och medlemmen ur hbeybgsföreningen som var en äldre amn visade sig vara mycket förstående.
Tllsammans gick de in I kohagen och promenerade bort till stället där Helena och Eva hade sett det nergrävda skelettet. Men till Helenas stora förvåning var skelettet borta!
mannen som var medlem I hembygdsföreningen blev lika förvånad han och tyckte att dom borde göra visa åtgärder. Mannen hette Petter och sade till Helena att det nu stod klart för honom att det här var en bbetydlgit allvarligare historia än de I hembygdsföreningen först hade begripit. Han tog med sig Helena hem till sin fru, som hette Karin och tillsammans bestämde dom sig för att sammankalla ett mote med hembygdsföreningen som Helena kudne få vara med på och berätta om skelettet som hon och Eva hade hittat. Som nu var försvunnet.
Maria Stuart på Dramaten/ Recension av: Marika Frykholm
Jag var och såg föreställningen: " Maria Suart" på Dramaten I Stockholm fredags för 1 vecka sedan, och tyckte den var alldeles otroligt välgjord med jättebra skådespelare! Föreställningen " Maria Suart" handlar om den katolska skotska drottningen Maria Suart som blir avrättad av sin engelska kusin, Elisabeth 1 av England. Men där skiljer sig Schillers pjäs helt och hållet från den evrkliga historiska händelsen.
För allt medan Maria Suart sitter fänglsad av sin kusin, Elisabeth den 1:a av England så utspelas ett drama där de två drottningarna I Schillers pjäs, Maria Suart får mötas och diskutera Englands medeltida politiska situation, ett mote som aldrig skedde I verkligheten. Allt medan de som är för/ respective mot Maria Suarts avrättning dör runtomkring dom sitter de båda drottningarna på scenkanten och dricker tè I godan ro med varandra och diskuterar politik.
Det kunde tyckas lite krångligt I början under den första akten av Maria Stuart att det var de två finlandssvenska skådespelerskorna som spelade alla roller själva men jag tyckte att man vande sig rätt snabbt vid detta.
Därför vill jag absolut rekommendera att gå och se Schillers," Maria Suart" på Dramaten I Stockholm så länge den går!
För allt medan Maria Suart sitter fänglsad av sin kusin, Elisabeth den 1:a av England så utspelas ett drama där de två drottningarna I Schillers pjäs, Maria Suart får mötas och diskutera Englands medeltida politiska situation, ett mote som aldrig skedde I verkligheten. Allt medan de som är för/ respective mot Maria Suarts avrättning dör runtomkring dom sitter de båda drottningarna på scenkanten och dricker tè I godan ro med varandra och diskuterar politik.
Det kunde tyckas lite krångligt I början under den första akten av Maria Stuart att det var de två finlandssvenska skådespelerskorna som spelade alla roller själva men jag tyckte att man vande sig rätt snabbt vid detta.
Därför vill jag absolut rekommendera att gå och se Schillers," Maria Suart" på Dramaten I Stockholm så länge den går!
Den hemska klassresan, av: Marika Frykholm
Helena hade så fruktansvärt tråkigt. Hela sommarlovet hade hon varit hemma i sina föräldrars lägenhet i Stockholm. Hon fick inte kontakta sin kompis Eva, och Eva var ändå på seglarlägret på Västkusten. Helena funderade. Eva fanns ju med på facebook. Om hon skulle ta och lägga in ett inlägg på facebook till Eva?
Vilken bra idè! Tyckte Helena. Vilket hon genast gick till facebook och skrev till Eva. " Hej Eva"! Skrev Helena. " Hoppas att du inte har lika långtråkigt som jag har det. Det är inget kul som händer. Vad sägs om att du också försöker rymma från ditt seglarläger så ses vi i Stockholm vid Brommaplan och tar bussen ut till Ekerö tillsammans"? " Glöm inte att ta med spade och hacka så att vi kan gräva"!
Eva blev jätteglad och lyckades faktiskt rymma från sitt seglarläger på Västkusten. Hon och Helena träffades samma helg vid busshållplatsen på Brommaplan. Den här gången var allt helt perfekt! Tänkte dom båda två.
Bussen kom och Helena och Eva steg på den med sina hackor och spadar. Nu var de på väg ut till lägergården där de hade bott med Helenas klass under klassresan. Det kändes mycket kul tyckte både Helena och Eva.
Vilken bra idè! Tyckte Helena. Vilket hon genast gick till facebook och skrev till Eva. " Hej Eva"! Skrev Helena. " Hoppas att du inte har lika långtråkigt som jag har det. Det är inget kul som händer. Vad sägs om att du också försöker rymma från ditt seglarläger så ses vi i Stockholm vid Brommaplan och tar bussen ut till Ekerö tillsammans"? " Glöm inte att ta med spade och hacka så att vi kan gräva"!
Eva blev jätteglad och lyckades faktiskt rymma från sitt seglarläger på Västkusten. Hon och Helena träffades samma helg vid busshållplatsen på Brommaplan. Den här gången var allt helt perfekt! Tänkte dom båda två.
Bussen kom och Helena och Eva steg på den med sina hackor och spadar. Nu var de på väg ut till lägergården där de hade bott med Helenas klass under klassresan. Det kändes mycket kul tyckte både Helena och Eva.
Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm
Helena kom fram till Ekerö, och till lägergården där dom hade bott under deras klassresa på förmiddagen vid 1200- tiden. Hon hade med sig spade och hacka och promenerade direkt bort mot staketet där hon och Eva hade varit och grävt förra gången då dom hade blivit stoppade av medlemmarna ur hembygdsföreningen.
Hon hade precis hittat det stället där dom grävde sist och kände just något hårt mot spaden och blev nyfiken på vad det knude vara då hon hörde rop bortifrån staketet. Hon blev mycket sur och väldigt snopen. Det var ett par av medlemmarna från hembygdsföreningen som hade stoppat henne och Evas utgrävningar förra gången dom hade varit och grävt där på ängen bakom staketet. " Typiskt", tänkte Helena för sig själv. Hon lade ner spaden och hackan på marken bredvid sig och gick motvilligt bort för att möta medlemmarna ur hembygdsföreningen. De såg mycket förargade ut, så Helena befarade det värsta.
Mycket riktigt. En utav medlemmarna från hembygdsföreningen hade känt igen Helena på avstånd då hon hade klättrat över staketet och ringt efter hennes föräldrar. Den här gången var det bara Helenas mamma, Susanne som kom för att hämta henne. Hon tog Helena i ena handen och spaden och hackan i den andra och promenerade bestämt iväg till där bilen stod parkerad. Helena var mycket bekymrad. Vad skulle nu hända? Mycket riktigt. Det blev utegångsförbud resten av sommaren och med stränga order att inte kontakta Eva som var på sitt seglarläger på Västkusten. Helena suckade av ilska och besvikelse. Det här skulle lätt bli den värsta sommarlovet i hela hennes liv.
Hon hade precis hittat det stället där dom grävde sist och kände just något hårt mot spaden och blev nyfiken på vad det knude vara då hon hörde rop bortifrån staketet. Hon blev mycket sur och väldigt snopen. Det var ett par av medlemmarna från hembygdsföreningen som hade stoppat henne och Evas utgrävningar förra gången dom hade varit och grävt där på ängen bakom staketet. " Typiskt", tänkte Helena för sig själv. Hon lade ner spaden och hackan på marken bredvid sig och gick motvilligt bort för att möta medlemmarna ur hembygdsföreningen. De såg mycket förargade ut, så Helena befarade det värsta.
Mycket riktigt. En utav medlemmarna från hembygdsföreningen hade känt igen Helena på avstånd då hon hade klättrat över staketet och ringt efter hennes föräldrar. Den här gången var det bara Helenas mamma, Susanne som kom för att hämta henne. Hon tog Helena i ena handen och spaden och hackan i den andra och promenerade bestämt iväg till där bilen stod parkerad. Helena var mycket bekymrad. Vad skulle nu hända? Mycket riktigt. Det blev utegångsförbud resten av sommaren och med stränga order att inte kontakta Eva som var på sitt seglarläger på Västkusten. Helena suckade av ilska och besvikelse. Det här skulle lätt bli den värsta sommarlovet i hela hennes liv.
Den hemska klassresan, forts/ Av: Marika Frykholm
Helena var ute på kollo på Barnens ö och vantrivdes något så fruktasnvärt. Den ena natten hade hon väldigt svårt att somna. Hon låg i sin säng och vred och vände på sig i rummet som hon delade med två av tjejerna på kollot. Hon kunde inte somna.
Så hon besökt sig för att gå ut i köket och dricka ett glas vatten. Hon gick ut i köket. Då hon stod där med ryggen vänd mot dörren såg hon plötsligt en figur i ett långt vitt linne sakta komma in i köket bakom sig. Helena släppte vattenglaset som for i golvet i tusen bitar och skrek i högan sky. Hon rusade tillbaka till sitt sovrum och drog täcket över huvudet.
Där låg hon och blundade och efter en stund så gläntade det på dörren till hennes rum. Det var deras kolloledare som hette Kristina som tittade in. " Förlåt", sa Kristina. " Skrämde jag dig ute i köket alldeles nyss"? " Jag skulle bara ta ett glas vatten". " Jag har städat upp alla glasbitarna efter ditt vattenglas". " Nu kan du sova så gott".
Helena kände sig som sen en stor idiot. Men det hemska händelsen fick henne att bestämma sig. Hon skulle rymma från barnens ö och ta sig ut till Ekerö själv och fortsätta med grävandet och få reda på mer om den spökande arkeologen som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.
Helena klev ut ur sängen. Tyst klädde hon på sig och gick ut ur huset och bort mot busshållplatsen. Klockan var bara 0700 på morgongen och det stod på busstidtabellen att bussen skulle gå om en halvtimme. Då bussen in mot Stockholm kom steg Helena upp på bussen och var mycket nöjd med sig själv.
Så hon besökt sig för att gå ut i köket och dricka ett glas vatten. Hon gick ut i köket. Då hon stod där med ryggen vänd mot dörren såg hon plötsligt en figur i ett långt vitt linne sakta komma in i köket bakom sig. Helena släppte vattenglaset som for i golvet i tusen bitar och skrek i högan sky. Hon rusade tillbaka till sitt sovrum och drog täcket över huvudet.
Där låg hon och blundade och efter en stund så gläntade det på dörren till hennes rum. Det var deras kolloledare som hette Kristina som tittade in. " Förlåt", sa Kristina. " Skrämde jag dig ute i köket alldeles nyss"? " Jag skulle bara ta ett glas vatten". " Jag har städat upp alla glasbitarna efter ditt vattenglas". " Nu kan du sova så gott".
Helena kände sig som sen en stor idiot. Men det hemska händelsen fick henne att bestämma sig. Hon skulle rymma från barnens ö och ta sig ut till Ekerö själv och fortsätta med grävandet och få reda på mer om den spökande arkeologen som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.
Helena klev ut ur sängen. Tyst klädde hon på sig och gick ut ur huset och bort mot busshållplatsen. Klockan var bara 0700 på morgongen och det stod på busstidtabellen att bussen skulle gå om en halvtimme. Då bussen in mot Stockholm kom steg Helena upp på bussen och var mycket nöjd med sig själv.
Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm
Helena och Eva hade bestämt träff på ett cafè inne I Stockholm. Dom träffades där dagen därpå: Helena tyckte att Eva verkade jättetervlig och dmo kom överens om att åka ut en helg till lägergården ute på Ekerö och ta med sig spadar och hackor och ordna sin egen arkeologiska utgrävning där på ängen bakom stakeket där Helena hade gått omkring efter att hennes klasskamrater hade åtk hem den helgen dom hade varit där på deras klassresa för några veckor sedan.
Helena och Eva tog bussen ut till Ekerö helgen därpå. Dom hade med sig spadar och hackor och bra kläder. Dom kom fram till lägergården och klättrade over staketet med spadarna och hackorna. Dom påbröjade utgräningen men précis då dom hade kommit igång riktigt bra hordes det rop från andra sidan staketet. Det visade sig vara medlemmar från den lokala hembygdsföreningen. De var oerhört arga på Helena och Eva för att dom höll på och gräva på ängarna bakom staketet utan tillstånd. De krävde att de fick telefonnumrena till helenas och Evas föräldrar så att dom kunde komma ut till Ekerö och hämta dom.
Det blev en väldigt snopen hemfärd för bade Helena och Eva. Deras föräldrar var väldigt arga på dom. De fick vet att de som straff skulle få åka på sommarlovs lager och inte få träffas på hela sommaren. Eva skulle få åka på ett seglarläger på Västkusten och Helena skulle bli tvingad på ett kollo ute på barnens Ö. Det lät inte särskilt kul, tyckte helena som med fasa såg fram emot sommarlovet.
Helena och Eva tog bussen ut till Ekerö helgen därpå. Dom hade med sig spadar och hackor och bra kläder. Dom kom fram till lägergården och klättrade over staketet med spadarna och hackorna. Dom påbröjade utgräningen men précis då dom hade kommit igång riktigt bra hordes det rop från andra sidan staketet. Det visade sig vara medlemmar från den lokala hembygdsföreningen. De var oerhört arga på Helena och Eva för att dom höll på och gräva på ängarna bakom staketet utan tillstånd. De krävde att de fick telefonnumrena till helenas och Evas föräldrar så att dom kunde komma ut till Ekerö och hämta dom.
Det blev en väldigt snopen hemfärd för bade Helena och Eva. Deras föräldrar var väldigt arga på dom. De fick vet att de som straff skulle få åka på sommarlovs lager och inte få träffas på hela sommaren. Eva skulle få åka på ett seglarläger på Västkusten och Helena skulle bli tvingad på ett kollo ute på barnens Ö. Det lät inte särskilt kul, tyckte helena som med fasa såg fram emot sommarlovet.
Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm
Helena tyckte att utgrävningen var jobbig och ganska tråkig. Det var jättevarmt. Solen gassade, och getingarna flockades omkring arkeologistudenterna där de stod på varsitt område och hackade med spadar I marken. Ingenting verkade ha ett dug att göra med sjävla anledningen till att Helena hade skolkat en dag för att följa med på den här arkeologiska utgrävningen. När Helena kom hem vid 1700- tiden på eftermiddagen kollade hon sin facebook på telefonen. Då såg hon till sin stora förvåning och förtjusning ett mycket intressant mail. Mailet var från en flicka som verkade vara lika gammal som Helena själv.
Altså tolv år. Flickan hette Eva och hade liksom Heelna précis själv varit med sin mellanstadieklass på klassresa ut till samma lägergård där Helena hade varit med sin sjätteklass från Emmmaskolan I Stockholm. Evas skolan hette Klaraskolan och låg på Söder liksom Helenas Emmaaskolan gjorde.
Nu undrade Eva om det inte fans någon annan som hade varit ute på samma lägergård ute på Ekerö som kunde tipsa henne lite om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hoin hade fått sin akademiska titel. Eva hade satt ut sitt mobilnummer längst ner på mailet så att vem som helst som såg mailet skulle kunna ringa henne och lämna upplysningar. Helena blev glatt överraskad. Hon bestämde sig genast för att ringa till Eva.
Hon hämtade sin mobil och slog numret. Det var Eva som svarade. Helena och Eva kom överens om att träffas nästa dag på ett cafè inne I stan och diskutera hur dom bäst skulle gå till väga med att få mera upplysningar om den spökande, arkeologiska akademikern som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel
.
Altså tolv år. Flickan hette Eva och hade liksom Heelna précis själv varit med sin mellanstadieklass på klassresa ut till samma lägergård där Helena hade varit med sin sjätteklass från Emmmaskolan I Stockholm. Evas skolan hette Klaraskolan och låg på Söder liksom Helenas Emmaaskolan gjorde.
Nu undrade Eva om det inte fans någon annan som hade varit ute på samma lägergård ute på Ekerö som kunde tipsa henne lite om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hoin hade fått sin akademiska titel. Eva hade satt ut sitt mobilnummer längst ner på mailet så att vem som helst som såg mailet skulle kunna ringa henne och lämna upplysningar. Helena blev glatt överraskad. Hon bestämde sig genast för att ringa till Eva.
Hon hämtade sin mobil och slog numret. Det var Eva som svarade. Helena och Eva kom överens om att träffas nästa dag på ett cafè inne I stan och diskutera hur dom bäst skulle gå till väga med att få mera upplysningar om den spökande, arkeologiska akademikern som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel
Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm
Helena hade tråkigt. Hon följde med en äldre kompis som hette Anna till Stockholms universitet och fick gå med på en föreläsning I arkeologi. Där visade det sig att det var en B-kurs I arekologi som ganska snart skulle få gå på utgrävningar borta på Ekerö, précis inärheten av där Helenas klass hade varit på lager och där lägergården med den spökande, kvinnliga arkeologen fans som Helena var så nyfiken på. Helena hade visserligen skolkat från skolan just den här dagen för att få följa med sin äldre kopmpis Anna på hennes föreläsning I arkeolgi.
Men hon tog ändå mod till sig och frågade om hon fick följa med påp utgrävningarna borta på Ekerö. Javisst, svarade läraren I arkeologi bara duh ar målsmans underskrift. Helena tog med sig dagen då utgrävningarna borta på Ekerö skulle äga rum en gammal lapp med hennes mammas underskrift på som hon racket fram till läraren I arkeolgoi som hette Malin.
Malin skulle vara deras guide och klassen skulle åka I en hyrd buss ut till Ekerö där utgrävnignarna inärheten av lägergården där Helenas klass hade varit på kalssresa, skulle vara. Helena och Anna gick på bussen och satte sig bredvid varandra, ganska långt bak. De var båda mycket spända på den här arkeologiska utgrävningen och hur dagen ute på Ekerö skulle bli.
Men hon tog ändå mod till sig och frågade om hon fick följa med påp utgrävningarna borta på Ekerö. Javisst, svarade läraren I arkeologi bara duh ar målsmans underskrift. Helena tog med sig dagen då utgrävningarna borta på Ekerö skulle äga rum en gammal lapp med hennes mammas underskrift på som hon racket fram till läraren I arkeolgoi som hette Malin.
Malin skulle vara deras guide och klassen skulle åka I en hyrd buss ut till Ekerö där utgrävnignarna inärheten av lägergården där Helenas klass hade varit på kalssresa, skulle vara. Helena och Anna gick på bussen och satte sig bredvid varandra, ganska långt bak. De var båda mycket spända på den här arkeologiska utgrävningen och hur dagen ute på Ekerö skulle bli.
Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm
Helena var jättebesviken. Hon hade hoppats så på att när hon, och hela hennes klass kom ut till lägergården ute på Ekerö att dom skulle få upp något spåpr om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle få frid förrän hon hade fått si akademiska titel att hon gick hemma och surade varje helg och orkade inte ta sig för att göra någonting.
Ingenting var rolgit. Men så en lördag ringed bästa kopmpisen, Mia och frågade om inte Helena ville hänga med ut till där lägergården på Ekerö var igen. För de skulle ha ett till mote på ortens hembygdeförening. Det lät jättekul, tyckte Helena som glatt hanged på Mia ut till Ekerö.
Men motet var återigen en besvikelse. Inte ett ord sades det om den spökande arkeolgoiska akademikern. Besvikna fick Mia och Helena åka tillbaka hem till Stockholm. Så Helena fortsatte att deppa på helgerna.
Men så ringed Mia en annan lördag. Nu skulle hembygdsföreningen ordna en vandring kring området kring lägergården ute på Ekerö. Då skulle de väl ändå få höra lite om den spökadne arkeologiska akademikern, tyckte Mia.
Vandringen skulle vara lördagen därpå. Så Helena stålsatte sig för att behvöa vänta en hel vecka på att få gå ut på vandringen med hembygdsföreningen ute vid lägergården på
Ekerö.
Ingenting var rolgit. Men så en lördag ringed bästa kopmpisen, Mia och frågade om inte Helena ville hänga med ut till där lägergården på Ekerö var igen. För de skulle ha ett till mote på ortens hembygdeförening. Det lät jättekul, tyckte Helena som glatt hanged på Mia ut till Ekerö.
Men motet var återigen en besvikelse. Inte ett ord sades det om den spökande arkeolgoiska akademikern. Besvikna fick Mia och Helena åka tillbaka hem till Stockholm. Så Helena fortsatte att deppa på helgerna.
Men så ringed Mia en annan lördag. Nu skulle hembygdsföreningen ordna en vandring kring området kring lägergården ute på Ekerö. Då skulle de väl ändå få höra lite om den spökadne arkeologiska akademikern, tyckte Mia.
Vandringen skulle vara lördagen därpå. Så Helena stålsatte sig för att behvöa vänta en hel vecka på att få gå ut på vandringen med hembygdsföreningen ute vid lägergården på
Ekerö.
Den hemska klassresan, forts/ Av: Marika Frykholm
Då Helena vaknade morgonen därpå så var hon väldigt sugen på att komma till skolan och träffa sina klasskopmisar. Det blev ungefär som hon hade tänkt sig. Hon fick massor av frågor om varför hon hade missat bussen med resten av klassen I på södnagseftermiidagen då alla skulle åka tillbaka till Stockholm igen. Helena förklarade vad som hade hänt coh hela kalssen bestämde sig för att åka tilblaka ut till lägergården ute på Ekerö en lördag någon helg och ta reda på mera om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska tiel.
Det blev bestämt att dom skulle försöka ta sig själva ut till Ekerö redan den följande lördagen. Klassen samlades på T- centralen I Stockholm och åkte tillsammans ut till Brommaplan där dom tog en buss ut till Ekerö. Det gick mycket lätt att hitta ut till lägergården där de hade haft sin klassresa för någon vecka sedan.
Men hur dom än sökte på fälten bakom staketet som Helena hade klättrar over så fann dom inte de spåren som Helena hade följt den söndagseftermiddagen då hon hade blviit lämnad kvar ute på lägergården på Ekerö. Bisvikna tog de bussen tillbaka till Brommaplan och bestämde sig för att istället åka tillbaka en annan lördag då hembygdsföreningen som Helena hade beskt ute på Ekerö där lägergården var hade mote igen och fråga om det var någon I hembygdsföreningen som visste mera fakta om den spökande, arkeologiska akademikern som måste få sin akademiska titel för att finna frid
.
Det blev bestämt att dom skulle försöka ta sig själva ut till Ekerö redan den följande lördagen. Klassen samlades på T- centralen I Stockholm och åkte tillsammans ut till Brommaplan där dom tog en buss ut till Ekerö. Det gick mycket lätt att hitta ut till lägergården där de hade haft sin klassresa för någon vecka sedan.
Men hur dom än sökte på fälten bakom staketet som Helena hade klättrar over så fann dom inte de spåren som Helena hade följt den söndagseftermiddagen då hon hade blviit lämnad kvar ute på lägergården på Ekerö. Bisvikna tog de bussen tillbaka till Brommaplan och bestämde sig för att istället åka tillbaka en annan lördag då hembygdsföreningen som Helena hade beskt ute på Ekerö där lägergården var hade mote igen och fråga om det var någon I hembygdsföreningen som visste mera fakta om den spökande, arkeologiska akademikern som måste få sin akademiska titel för att finna frid
Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm
Den hemska klassresan, forts.
Av: Marika Frykholm
Helena hittade ingenting som kunde tyda på vart spåren hon hade sett kunde leda till. Hon blev mycket besviken. Då hon återvände till lägergården på Ekerö stod hennes mammas bil där och väntade på henne. Hennes mamma var jättearg. Hon frågade Helena hela vägen hem var hon hade varit, varför hon hade missat bussresan med resten av klassren hem till Stockholm. Helena visste att det var idiotiskt gjort av henne att sticka iväg själv så hon berättade som sanningen var, att hon hade hört ett intressant föredrag om en spökande arkeologisk doktorand som skulle hålla till på platsen runtomkring lägergården där hennes klass hade varit över helgen. Helenas mamma tyckte att det var den löjligaste historia hon hade hört. Särskilt som hon sen fick höra att den arkeologiska doktoranden skulle spöka omkring på platsen runtomkring lägergården tills hon fick sin akademiska titel. Det bara skrattade Helenas mamma åt. Helena blev vidare utskälld av sin pappa då hon kom hem och gick och lade sig på humör.
Men Helena bestämde sig ändå för att hon vid första bästa tillfälle skulle åka tillbaka till lägergården ute på Ekerö och ta reda på mera fakta om den spökande arkeologiska doktoranden. Med det beslutet somnade hon och sov gott tills morgonen därpå.
Av: Marika Frykholm
Helena hittade ingenting som kunde tyda på vart spåren hon hade sett kunde leda till. Hon blev mycket besviken. Då hon återvände till lägergården på Ekerö stod hennes mammas bil där och väntade på henne. Hennes mamma var jättearg. Hon frågade Helena hela vägen hem var hon hade varit, varför hon hade missat bussresan med resten av klassren hem till Stockholm. Helena visste att det var idiotiskt gjort av henne att sticka iväg själv så hon berättade som sanningen var, att hon hade hört ett intressant föredrag om en spökande arkeologisk doktorand som skulle hålla till på platsen runtomkring lägergården där hennes klass hade varit över helgen. Helenas mamma tyckte att det var den löjligaste historia hon hade hört. Särskilt som hon sen fick höra att den arkeologiska doktoranden skulle spöka omkring på platsen runtomkring lägergården tills hon fick sin akademiska titel. Det bara skrattade Helenas mamma åt. Helena blev vidare utskälld av sin pappa då hon kom hem och gick och lade sig på humör.
Men Helena bestämde sig ändå för att hon vid första bästa tillfälle skulle åka tillbaka till lägergården ute på Ekerö och ta reda på mera fakta om den spökande arkeologiska doktoranden. Med det beslutet somnade hon och sov gott tills morgonen därpå.
Helena hittar inga spår
Helena vandrade over hagarna I jakten på spar efter den spökande akademikern. Med en suck tvingdes hon att inse att hon inte skulle finna några sådana. Hon promenerade tillbaka och klättrade over staketet och kom fram till lägergården där hon fick syn på att hennes föräldrars bil stod parkerad.
Helenas mammam stod och väntade framför bilen. "Men Helena, var har du avrit"? Utbrast Helenas mamma, Karin argtt. " Du har ju varit borta hela natten och förmiddagen"!
Helena suckade och sa:" Jag visste ju inte att ni redan var här"! Så hoppade hon in I baksäktet I bilen. Hennes mamma Karin körde dom tillbaka till Stockholm. De pratade på som vanlgit och Helena tänkte för sig själv att hon skulle bli tvungen att åka tillbaka själv ut till lägergården ute på Ekerö för att ta reda på flera upplsynignar om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Det var en spännande historia, tyckte Helena.
Helenas mammam stod och väntade framför bilen. "Men Helena, var har du avrit"? Utbrast Helenas mamma, Karin argtt. " Du har ju varit borta hela natten och förmiddagen"!
Helena suckade och sa:" Jag visste ju inte att ni redan var här"! Så hoppade hon in I baksäktet I bilen. Hennes mamma Karin körde dom tillbaka till Stockholm. De pratade på som vanlgit och Helena tänkte för sig själv att hon skulle bli tvungen att åka tillbaka själv ut till lägergården ute på Ekerö för att ta reda på flera upplsynignar om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Det var en spännande historia, tyckte Helena.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)