Den hemska klassresan, forts/ Av: Marika Frykholm

Helena smog sig ut genom ytterdörren I våningen hemma I Stockholm. Hennes föräldrar market ingenting. Dom var upptagna med att se på tv och att prata I telefon. Helena hade med sig sin spade att fortsätta grävandet med ute på lägergården på Ekerö. Hon lyckades ta sig till busshållplatsen, steg på bussen och tyckte att det var hemskt tråkigt att inte Eva var med den här gången. Men samtidigt orkade hon inte vänta tills hon kunde få tag I Eva via faceoobk som de förra gångerna.


Helena kom ut till lägergården på Ekerö och gick vägen bort mot kohagen där dom hade hittade det nergrävda skelettet. Helena kände sig nästan säker på att det hade skelettet hade något att göra med historien om arkeolgen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. På vägen mötte hon en av medlemmarna ur hembygdsförenignen som hade skickat hem henne och Eva varje gang de hade varit där ute påp Ekerö och grävt olovandes I kohagen intill lägergården där de hade bott på sin klasseresa. Men den här gången förklarade Helenaa mycket noga sitt ärende och medlemmen ur hbeybgsföreningen som var en äldre amn visade sig vara mycket förstående.

Tllsammans gick de in I kohagen och promenerade bort till stället där Helena och Eva hade sett det nergrävda skelettet. Men till Helenas stora förvåning var skelettet borta!


mannen som var medlem I hembygdsföreningen blev lika förvånad han och tyckte att dom borde göra visa åtgärder. Mannen hette Petter och sade till Helena att det nu stod klart för honom att det här var en bbetydlgit allvarligare historia än de I hembygdsföreningen först hade begripit. Han tog med sig Helena hem till sin fru, som hette Karin och tillsammans bestämde dom sig för att sammankalla ett mote med hembygdsföreningen som Helena kudne få vara med på och berätta om skelettet som hon och Eva hade hittat. Som nu var försvunnet.

Maria Stuart på Dramaten/ Recension av: Marika Frykholm

Jag var och såg föreställningen: " Maria Suart" på Dramaten I Stockholm fredags för 1 vecka sedan, och tyckte den var alldeles otroligt välgjord med jättebra skådespelare! Föreställningen " Maria Suart" handlar om den katolska skotska drottningen Maria Suart som blir avrättad av sin engelska kusin, Elisabeth 1 av England. Men där skiljer sig Schillers pjäs helt och hållet från den evrkliga historiska händelsen.

För allt medan Maria Suart sitter fänglsad av sin kusin, Elisabeth den 1:a av England så utspelas ett drama där de två drottningarna I Schillers pjäs, Maria Suart får mötas och diskutera Englands medeltida politiska situation, ett mote som aldrig skedde I verkligheten. Allt medan de som är för/ respective mot Maria Suarts avrättning dör runtomkring dom sitter de båda drottningarna på scenkanten och dricker tè I godan ro med varandra och diskuterar politik.

Det kunde tyckas lite krångligt I början under den första akten av Maria Stuart att det var de två finlandssvenska skådespelerskorna som spelade alla roller själva men jag tyckte att man vande sig rätt snabbt vid detta.

Därför vill jag absolut rekommendera att gå och se Schillers," Maria Suart" på Dramaten I Stockholm så länge den går!

Den hemska klassresan, av: Marika Frykholm

Helena hade så fruktansvärt tråkigt. Hela sommarlovet hade hon varit hemma i sina föräldrars lägenhet i Stockholm. Hon fick inte kontakta sin kompis Eva, och Eva var ändå på seglarlägret på Västkusten. Helena funderade. Eva fanns ju med på facebook. Om hon skulle ta och lägga in ett inlägg på facebook till Eva?

Vilken bra idè! Tyckte Helena. Vilket hon genast gick till facebook och skrev till Eva. " Hej Eva"! Skrev Helena. " Hoppas att du inte har lika långtråkigt som jag har det. Det är inget kul som händer. Vad sägs om att du också försöker rymma från ditt seglarläger så ses vi i Stockholm vid Brommaplan och tar bussen ut till Ekerö tillsammans"? " Glöm inte att ta med spade och hacka så att vi kan gräva"!

Eva blev jätteglad och lyckades faktiskt rymma från sitt seglarläger på Västkusten. Hon och Helena träffades samma helg vid busshållplatsen på Brommaplan. Den här gången var allt helt perfekt! Tänkte dom båda två.

Bussen kom och Helena och Eva steg på den med sina hackor och spadar. Nu var de på väg ut till lägergården där de hade bott med Helenas klass under klassresan. Det kändes mycket kul tyckte både Helena och Eva.

Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm

Helena kom fram till Ekerö, och till lägergården där dom hade bott under deras klassresa på förmiddagen vid 1200- tiden. Hon hade med sig spade och hacka och promenerade direkt bort mot staketet där hon och Eva hade varit och grävt förra gången då dom hade blivit stoppade av medlemmarna ur hembygdsföreningen.

Hon hade precis hittat det stället där dom grävde sist och kände just något hårt mot spaden och blev nyfiken på vad det knude vara då hon hörde rop bortifrån staketet. Hon blev mycket sur och väldigt snopen. Det var ett par av medlemmarna från hembygdsföreningen som hade stoppat henne och Evas utgrävningar förra gången dom hade varit och grävt där på ängen bakom staketet. " Typiskt", tänkte Helena för sig själv. Hon lade ner spaden och hackan på marken bredvid sig och gick motvilligt bort för att möta medlemmarna ur hembygdsföreningen. De såg mycket förargade ut, så Helena befarade det värsta.

Mycket riktigt. En utav medlemmarna från hembygdsföreningen hade känt igen Helena på avstånd då hon hade klättrat över staketet och ringt efter hennes föräldrar. Den här gången var det bara Helenas mamma, Susanne som kom för att hämta henne. Hon tog Helena i ena handen och spaden och hackan i den andra och promenerade bestämt iväg till där bilen stod parkerad. Helena var mycket bekymrad. Vad skulle nu hända? Mycket riktigt. Det blev utegångsförbud resten av sommaren och med stränga order att inte kontakta Eva som var på sitt seglarläger på Västkusten. Helena suckade av ilska och besvikelse. Det här skulle lätt bli den värsta sommarlovet i hela hennes liv.

Den hemska klassresan, forts/ Av: Marika Frykholm

Helena var ute på kollo på Barnens ö och vantrivdes något så fruktasnvärt. Den ena natten hade hon väldigt svårt att somna. Hon låg i sin säng och vred och vände på sig i rummet som hon delade med två av tjejerna på kollot. Hon kunde inte somna.

Så hon besökt sig för att gå ut i köket och dricka ett glas vatten. Hon gick ut i köket. Då hon stod där med ryggen vänd mot dörren såg hon plötsligt en figur i ett långt vitt linne sakta komma in i köket bakom sig. Helena släppte vattenglaset som for i golvet i tusen bitar och skrek i högan sky. Hon rusade tillbaka till sitt sovrum och drog täcket över huvudet.

Där låg hon och blundade och efter en stund så gläntade det på dörren till hennes rum. Det var deras kolloledare som hette Kristina som tittade in. " Förlåt", sa Kristina. " Skrämde jag dig ute i köket alldeles nyss"? " Jag skulle bara ta ett glas vatten". " Jag har städat upp alla glasbitarna efter ditt vattenglas". " Nu kan du sova så gott".

Helena kände sig som sen en stor idiot. Men det hemska händelsen fick henne att bestämma sig. Hon skulle rymma från barnens ö och ta sig ut till Ekerö själv och fortsätta med grävandet och få reda på mer om den spökande arkeologen som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.

Helena klev ut ur sängen. Tyst klädde hon på sig och gick ut ur huset och bort mot busshållplatsen. Klockan var bara 0700 på morgongen och det stod på busstidtabellen att bussen skulle gå om en halvtimme. Då bussen in mot Stockholm kom steg Helena upp på bussen och var mycket nöjd med sig själv.

Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm

Helena och Eva hade bestämt träff på ett cafè inne I Stockholm. Dom träffades där dagen därpå: Helena tyckte att Eva verkade jättetervlig och dmo kom överens om att åka ut en helg till lägergården ute på Ekerö och ta med sig spadar och hackor och ordna sin egen arkeologiska utgrävning där på ängen bakom stakeket där Helena hade gått omkring efter att hennes klasskamrater hade åtk hem den helgen dom hade varit där på deras klassresa för några veckor sedan.

Helena och Eva tog bussen ut till Ekerö helgen därpå. Dom hade med sig spadar och hackor och bra kläder. Dom kom fram till lägergården och klättrade over staketet med spadarna och hackorna. Dom påbröjade utgräningen men précis då dom hade kommit igång riktigt bra hordes det rop från andra sidan staketet. Det visade sig vara medlemmar från den lokala hembygdsföreningen. De var oerhört arga på Helena och Eva för att dom höll på och gräva på ängarna bakom staketet utan tillstånd. De krävde att de fick telefonnumrena till helenas och Evas föräldrar så att dom kunde komma ut till Ekerö och hämta dom.

Det blev en väldigt snopen hemfärd för bade Helena och Eva. Deras föräldrar var väldigt arga på dom. De fick vet att de som straff skulle få åka på sommarlovs lager och inte få träffas på hela sommaren. Eva skulle få åka på ett seglarläger på Västkusten och Helena skulle bli tvingad på ett kollo ute på barnens Ö. Det lät inte särskilt kul, tyckte helena som med fasa såg fram emot sommarlovet.

Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm

Helena tyckte att utgrävningen var jobbig och ganska tråkig. Det var jättevarmt. Solen gassade, och getingarna flockades omkring arkeologistudenterna där de stod på varsitt område och hackade med spadar I marken. Ingenting verkade ha ett dug att göra med sjävla anledningen till att Helena hade skolkat en dag för att följa med på den här arkeologiska utgrävningen. När Helena kom hem vid 1700- tiden på eftermiddagen kollade hon sin facebook på telefonen. Då såg hon till sin stora förvåning och förtjusning ett mycket intressant mail. Mailet var från en flicka som verkade vara lika gammal som Helena själv.

Altså tolv år. Flickan hette Eva och hade liksom Heelna précis själv varit med sin mellanstadieklass på klassresa ut till samma lägergård där Helena hade varit med sin sjätteklass från Emmmaskolan I Stockholm. Evas skolan hette Klaraskolan och låg på Söder liksom Helenas Emmaaskolan gjorde.

Nu undrade Eva om det inte fans någon annan som hade varit ute på samma lägergård ute på Ekerö som kunde tipsa henne lite om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hoin hade fått sin akademiska titel. Eva hade satt ut sitt mobilnummer längst ner på mailet så att vem som helst som såg mailet skulle kunna ringa henne och lämna upplysningar. Helena blev glatt överraskad. Hon bestämde sig genast för att ringa till Eva.

Hon hämtade sin mobil och slog numret. Det var Eva som svarade. Helena och Eva kom överens om att träffas nästa dag på ett cafè inne I stan och diskutera hur dom bäst skulle gå till väga med att få mera upplysningar om den spökande, arkeologiska akademikern som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel

.

Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm

Helena hade tråkigt. Hon följde med en äldre kompis som hette Anna till Stockholms universitet och fick gå med på en föreläsning I arkeologi. Där visade det sig att det var en B-kurs I arekologi som ganska snart skulle få gå på utgrävningar borta på Ekerö, précis inärheten av där Helenas klass hade varit på lager och där lägergården med den spökande, kvinnliga arkeologen fans som Helena var så nyfiken på. Helena hade visserligen skolkat från skolan just den här dagen för att få följa med sin äldre kopmpis Anna på hennes föreläsning I arkeolgi.

Men hon tog ändå mod till sig och frågade om hon fick följa med påp utgrävningarna borta på Ekerö. Javisst, svarade läraren I arkeologi bara duh ar målsmans underskrift. Helena tog med sig dagen då utgrävningarna borta på Ekerö skulle äga rum en gammal lapp med hennes mammas underskrift på som hon racket fram till läraren I arkeolgoi som hette Malin.

Malin skulle vara deras guide och klassen skulle åka I en hyrd buss ut till Ekerö där utgrävnignarna inärheten av lägergården där Helenas klass hade varit på kalssresa, skulle vara. Helena och Anna gick på bussen och satte sig bredvid varandra, ganska långt bak. De var båda mycket spända på den här arkeologiska utgrävningen och hur dagen ute på Ekerö skulle bli.

Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm

Helena var jättebesviken. Hon hade hoppats så på att när hon, och hela hennes klass kom ut till lägergården ute på Ekerö att dom skulle få upp något spåpr om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle få frid förrän hon hade fått si akademiska titel att hon gick hemma och surade varje helg och orkade inte ta sig för att göra någonting.

Ingenting var rolgit. Men så en lördag ringed bästa kopmpisen, Mia och frågade om inte Helena ville hänga med ut till där lägergården på Ekerö var igen. För de skulle ha ett till mote på ortens hembygdeförening. Det lät jättekul, tyckte Helena som glatt hanged på Mia ut till Ekerö.

Men motet var återigen en besvikelse. Inte ett ord sades det om den spökande arkeolgoiska akademikern. Besvikna fick Mia och Helena åka tillbaka hem till Stockholm. Så Helena fortsatte att deppa på helgerna.

Men så ringed Mia en annan lördag. Nu skulle hembygdsföreningen ordna en vandring kring området kring lägergården ute på Ekerö. Då skulle de väl ändå få höra lite om den spökadne arkeologiska akademikern, tyckte Mia.

Vandringen skulle vara lördagen därpå. Så Helena stålsatte sig för att behvöa vänta en hel vecka på att få gå ut på vandringen med hembygdsföreningen ute vid lägergården på

Ekerö.

Den hemska klassresan, forts/ Av: Marika Frykholm

Då Helena vaknade morgonen därpå så var hon väldigt sugen på att komma till skolan och träffa sina klasskopmisar. Det blev ungefär som hon hade tänkt sig. Hon fick massor av frågor om varför hon hade missat bussen med resten av klassen I på södnagseftermiidagen då alla skulle åka tillbaka till Stockholm igen. Helena förklarade vad som hade hänt coh hela kalssen bestämde sig för att åka tilblaka ut till lägergården ute på Ekerö en lördag någon helg och ta reda på mera om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska tiel.

Det blev bestämt att dom skulle försöka ta sig själva ut till Ekerö redan den följande lördagen. Klassen samlades på T- centralen I Stockholm och åkte tillsammans ut till Brommaplan där dom tog en buss ut till Ekerö. Det gick mycket lätt att hitta ut till lägergården där de hade haft sin klassresa för någon vecka sedan.

Men hur dom än sökte på fälten bakom staketet som Helena hade klättrar over så fann dom inte de spåren som Helena hade följt den söndagseftermiddagen då hon hade blviit lämnad kvar ute på lägergården på Ekerö. Bisvikna tog de bussen tillbaka till Brommaplan och bestämde sig för att istället åka tillbaka en annan lördag då hembygdsföreningen som Helena hade beskt ute på Ekerö där lägergården var hade mote igen och fråga om det var någon I hembygdsföreningen som visste mera fakta om den spökande, arkeologiska akademikern som måste få sin akademiska titel för att finna frid

.

Helena hittar inga spår

Helena vandrade over hagarna I jakten på spar efter den spökande akademikern. Med en suck tvingdes hon att inse att hon inte skulle finna några sådana. Hon promenerade tillbaka och klättrade over staketet och kom fram till lägergården där hon fick syn på att hennes föräldrars bil stod parkerad.

Helenas mammam stod och väntade framför bilen. "Men Helena, var har du avrit"? Utbrast Helenas mamma, Karin argtt. " Du har ju varit borta hela natten och förmiddagen"!

Helena suckade och sa:" Jag visste ju inte att ni redan var här"! Så hoppade hon in I baksäktet I bilen. Hennes mamma Karin körde dom tillbaka till Stockholm. De pratade på som vanlgit och Helena tänkte för sig själv att hon skulle bli tvungen att åka tillbaka själv ut till lägergården ute på Ekerö för att ta reda på flera upplsynignar om den spökande arkeologiska akademikern som inte skulle finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Det var en spännande historia, tyckte Helena.

Den hemska klassresan, forts./ Av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan


Väl frame vid lägergården ute på Ekerö gick Helena och Eva direct bort mot hagarna med sina spadar och hackor. Dom hittade ett område som verkade passa dom précis. Efter ett tag stötte Helenas spade mot något nere I marken och hon böjde sig ner för att undersöka vad det kunde vara. Det visade sig vara skallen på ett nergrävt skelett! Helena blev förtjust. Då dom genast avröts I sitt grävande av rop och hojtningar borta från staketet till hagarna.


Helena och Eva blev inte förvånade då dom upptäckte att det var medlemmarna ur hembygdsföreningen som hade kommit på dom ännu en gang. Dom kom marscherande bort mot området där Helena och Eva hölls med sitt gräavande. Ledaren, som sa att han hette Kalle Larsson var väldigt arg. Han sa att det var olagligt att hålla på med utgrävningar som dom gjorde utan tillstånd. Han beggared att få Helenas pappas nummmer och ringed genast upp hnom.

Helenas pappa åkte genast ut till lägergården på Ekerö för att hämta hem Helena och Eva. Väl I bilen på vägen hem till Stockholm skällde han på dom hela resan. Helena tyckte att han var väldigt overdriven I sitt sätt att reagera. Han sa att dom nu skulle bli tvungna att kontakta Evas föräldrar eftersom hon hade rymt från sitt seglarläger på Västkusten föratt vara med Helena och gräva ute på Ekerö.

När dom kom hem gick Helena in på sitt rum och stängde dörren. Hon ville vara ifred från dumma vuxna som inte förstod vad det var hon ville åstadkomma med sina utflykter till Ekerö. Hon tyckte att alla var dumma och oförstående mot henne och Eva. Hon behvöde fundera ut en plan på hur hon och Eva skulle kunna ta sig ut till lägergården vid Ekerö för att fortsätta gräva fram skelettet dom hade hittat.

Den hemska klassresan/ Helenas natt på lägergården Brukskvista, av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan
Helenas natt på lägergården Brukskvista
Av: Marika Frykholm


Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Hela hennes klass hade åkt från lägergården Brukskvista och lämnat henne ensam kvar. Hennes fröken, Mia Svensson hade ringt upprepade gånger till hennes mobil och frågat om inte hennes föräldrar ändå kunde komma och hämta henne. Men Helena hade svarat att varken hennes mamma eller pappa hade tid förrän tidigast måndag morgon att komma ut till Ekerö och hämta henne på Brukskvista.

Helena gick omkring på Brukskvista. Som tur var så fanns det lite smörgåsar kvar i köket som hon kunde ta till middag. Och det fanns lite saft i en tillbringare i kylskåpet. Så Helena tog sig saft och smörgåsar till middag och åt det ensam i lägergårdens matsal.

Helena kände sig olustig. Det var antagligen den ruskiga spökhistorien om arkeologen som försvann som sades spöka om hon inte fick sin akademiska titel. Helena bestämde sig för att det var bäst att gå och lägga sig tidigt och sova bort större delen av den här kvällen och natten så att det blev morgon fort.

Helena sov natten igenom och drömde ingenting. Hon vaknade tidigt på måndag morgon. Av någon anledning kände hon sig fortfarande lika olustig som innan hon gick och lade sig. Hon gick ut ur lägergården och fram till staketet som skilde lägergården från fältet där arkeologen sades ha försvunnit. Helena ropade till. I gräset framför staketet syntes fotspår! Fast hon visste att hon hade varit ensam på lägergården hela natten. Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Men nyfikenheten tog övertaget och hon klättrade snabbt över staketet och började följa fotspåren i gräset på andra sidan staketet för att se vart dom kunde leda.

Den parallella skolan, del 1

Den parallella skolan


Med tack och erkännande till den norske författaren Jostein Garders roman, ” Sofies värld”, och filosofen Platon och hans ” idèvärld”.


Del 1:

Kristina satt nästan och somnade på engelskalektionen i sin gymnasieskola. Läraren var urtråkig. Klasskompisarna var lika urtråkiga. Ämnet var dötrist. Hon tittade på väggklockan ovanför klassrumsdörren. Den stod på kl 1300. En hel timme innan lektionen skulle ta slut. Hur skulle hon stå ut? Och vad skulle hon göra sedan? Hon hade ingenstans att gå, ingenstans att ta vägen. Hon hade ingen kompis att hänga med efter skolan var slut. Alla hennes kompisar gjorde roliga saker på eftermiddagarna men inte hon. Hennes storasyster Eva var på sitt jobb och hennes föräldrar var på sina jobb. Hon gäspade stort. Läraren var genast på henne. ” Kristina Johanson- sover du eller”? Kristina svarade inte. Om hennes lärare skulle skälla på henne tänkte hon iallafall inte bry sig. Men Men läraren hade tydligen bestämt sig för att strunta i henne och fortsatte sin undervisning. Kristina tänkte efter. Hennes lärare verkade faktiskt totalt ointresserad av om hon följde med i lektionen eller inte. Tänk om hon bara skulle resa sig och lämna klassrummet. Hon visste att det var fel att skolka men hon bestämde sig för att försöka. Kristina reste sig försiktigt upp ur bänken och då läraren vände ryggen åt henne mot tavlan för att skriva något smög hon försiktigt bort mot dörren, öppnade den och stack ut ur klassrummet såfort att ingen hann märka något. Väl ute ur klassrummet insåg hon sitt misstag. Vad skulle hon nu göra? De skulle ha en till lektion- mattematik denna gång och det skulle dröja innan hon hennes föräldrar och storasyster Eva kom hem från sina jobb. Dom bodde i ett radhus i närheten av centrum i en förort till Stockholm. Hon suckade igen. Då plötsligt såg hon en klassrumsdörr hon inte tidigare hade tänkt på tidigare. Kristina blev nyfiken och gick fram och öppnade den. Till hennes stora förvåning såg hon att hela hennes klass och hennes lärare, Magnus Bertilson var inne i det klassrummet. Det var precis som hon hade lämnat det. Bara mycket större och finare inrett med glada och ljusa tapeter och häftiga affischer på klassrumsväggarna. Alla eleverna såg mycket finare klädda ut och läraren Magnus Bertilson såg till och med riktigt snygg ut med snygg frisyr och moder klädsel. Ingenting av det gamla, invanda fanns längre kvar i klassrummet. Kristina gapade av förvåning. Men hämtade sig och eftersom hon såg att hennes bänk och stol var lediga så smög hon dit och satte sig ner utan att någon verkade lägga märka till det.

Fortsättning följer!

Marika Frykholm

Helenas konstiga upplevelser, av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan Helenas konstiga upplevelser Då Helena kom tillbaka till lägergården Brukskvista satt alla hennes klasskompisar och tittade på en arkeologisk utgrävning på en dvd- film som deras fröken, Mia Svensson visade. Det kusliga var att guiden för utgrävningarna berättade samma läskiga spökhistoria om den gamla doktoranden i arkeologi som sades spöka omkring på Brukskvista för innan hon hade blivit given sin akademiska titel skulle hon inte få frid. Det var för läskigt för Helenas smak att bli påmind om den historien. Dessutom hade hennes fröken, Mia Svensson givit henne en rejäl tillsägelse att hon bara hade dumpat klassen på det sätt hon hade gjort. Så Helena gick och lade sig. Mitt i natten vaknade hon av att det blåste så hårt utanför sovsalens fönster. Hon satte sig upp i sängen och precis som då hon hade haft sin mardröm, gick hon ut i köket och tog ett glas natten. Plötsligt fick hon rysningar på ryggen. Hon kände att hon inte var ensam i köket. Då hon vände sig om var det som om hon hade sett någon stå bakom henne i dörröppningen och titta på henne och som snabbt hade försvunnit. Helena gallskrek. Hon rusade tillbaka till sovsalen och kröp ner i sängen och drog täcket över huvudet och låg så tills hon somnade.

Den hemska klassresan/ Helena ser en spännande lapp- av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan Helena ser en spännande lapp på anslagstavlan Helena var ute och gick utanför lägergården Brukskvista. Hon tänkte på sin upplevelse i köket natten före då hon hade mött sin fröken, Mia Svensson i köket på Brukskvista och trott att hon var ett spöke eftersom hon hade haft sitt vita, fladdriga nattline på sig. Tänk att vara så lättlurad! Hon stannade framför en anslagstavla borta vid ett cafè som låg inärheten av lägergården. Där hängde massor av lappar med information om borttappade katter och vad som hände på orten som låg närmast Brukskvista. Plötsligt upptäckte hon en lapp där det stod om ett föredrag som skulle hållas på ortens hembydgsförening. Det stod: ” Kom och lyssna på en spännande arkeologi- föreläsning om vikingafältet inärheten av lägergården Bruksvista! Spännande historier samt fika till självkostnadspris utlovas”! Helena blev nyfiken. Hon var visserligen inte ett dugg intresserad av arkeologi men föreläsningen skulle hållas samma dag, lördag eftermiddag kl 17 i hembygdsförenings lokaler och det lät som ett utmärkt sätt att slippa hänga med Ylva och dom i klassen hela tiden och få vara för sig själv en liten stund. Helena bestämde sig. Hon tänkte smita iväg alldeles själv utan att säga något till deras fröken Mia. Hon promenerade iväg i raskt tempo för att hinna i tid till föredraget. Då hon kom fram till hembygdsföreningens möteslokal var där fullt med folk som skulle lyssan på föredraget. Precis som det hade stått på lappen kunde man köpa kaffe, eller saft och en bulle. Helena köpte en kaffe- hon var ju på rymmen! Och tyckte det var spännande att dricka kaffe utan någon förälder med sig. Hon köpte en bulle till kaffet och gick och satte sig tillsammans med dom andra deltagarna på mötet. Föredragshållaren, som hette Louise Persson pratade mycket och länge. Helena blev orolig att inte hinna tillbaka till lägergården innan det blev mörkt Men en sak som fördragshållaren pratade om fångade hennes intresse. Louise Persson sa: ” På lägergården Brukskvista finns det en ryslig spökhistoria om en gammal doktorand som spökar omkring nattetid iklädd ett långt, vitt, fladdrigt nattlinne med långa ärmar. Hon hette Lena Andersson och det sägs att hon spökar för att hon inte fick disputera i arkeologi efter att ha varit med vid utgrävningarna på vikingagravfältet inärheten av Bruksvista lägergård. Först då hon har fått sin akademiska titel sägs det att hon ska finna frid”. Helena ryste till. Hennes fröken Mia Svensson hade den föregående natten överraskat henne i köket och hade då varit iklädd ett långt, vitt nattlinne med fladdriga ärmar!

Den hemska klassresan/ Del 2- av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan/ Del 2 Av: Marika Frykholm Helenas klass 6 från Mellanhöjdsskolan var nu framme på lägergråden Brukskvista på Ekerö. De höll på att bli installerade i sina rum. Helena skulle delar rum med sin bästa kompis, Ylva. Deras fröken Mia gick runt och pratade med alla eleverna och så småningom samlades de i det stora vardagsrummet och fick mellanmål bestående av bullar och festis och hade ett kort möte om hur resten av dagen skulle vara. De skulle nu gå ut och promenera ute på markerna ute på Brukskvista och lära känna området. Såfort de var klara så satte de på sig ytterkläderna och gick ut allihopa. Bruksvista bestod av mycket små vägar och en stor äng där deras fröken Mia sa att det låg ett gammalt gravfält från vikingatiden. Helena tyckte det verkade lite otäckt med ett gravfält alldeles bredvid lägergården.

Den hemska klassresan

Den hemska klassresan Av: Marika Frykholm Helena gick i 6:an i Mellanhöjdsskolan. Hon skulle åka på sitt livs första klasresa. Hennes bästa kompis Malin skulle också åka med. Helan höll på och packade en väska och en ryggsäck som hon skulle ha med sig på klassresan. Klassen skulle åka ut till Ekerö utanför Stockholm och bo på en lägergård mitt ute på landet, hade deras lärare, Mia berättat. Helena var väldigt glad och spänd inför att resa bort de tre hela dagar som klassresan skulle vara. Början på resan Klass 6 a satt på bussen på väg mot lägergården på Ekerö. Deras chaufför, Olle, berättade om hur lång tid resan ut till Ekerö skulle ta och att det fanns toalett ombord på bussen. Det var sen eftermiddag så de skulle vara framme om cirka 1 ½ timme hade chauffören Olle sagt. Lägergården Brukstavik Lägergården klass 6a från Mellanhöjdsskolan hade kommit fram till låg mitt ute på landet. Precis bredvid fanns en stor äng där det betade kossor och får och lamm på dagtid. Helena och Malin och resten av tjejerna från klass 6a skulle dela rum i en stor sovsal. Helena låg i sängen denna första natt på lägergården Brukstavik och tyckte det var mycket spännande. Så småningom somnade hon. När hon vaknade skulle det vara dag och de skulle börja sin första lägerdag på gården Brukstavik. Tjejerna i sovsalen hade redan hunnit med att berätta en massa spökhistorier för varandra. Helena var mycket mörkrädd. Hon var rädd för att om hon behövde gå upp och gå på toaletten som låg ute i hallen bredvid köket mitt i natten så skulle hon inte våga göra det ensam. Men hon hade ficklampa med sig så hon trodde det skulle gå bra.