Helena smog sig ut genom ytterdörren I våningen hemma I Stockholm. Hennes föräldrar market ingenting. Dom var upptagna med att se på tv och att prata I telefon. Helena hade med sig sin spade att fortsätta grävandet med ute på lägergården på Ekerö. Hon lyckades ta sig till busshållplatsen, steg på bussen och tyckte att det var hemskt tråkigt att inte Eva var med den här gången. Men samtidigt orkade hon inte vänta tills hon kunde få tag I Eva via faceoobk som de förra gångerna.
Helena kom ut till lägergården på Ekerö och gick vägen bort mot kohagen där dom hade hittade det nergrävda skelettet. Helena kände sig nästan säker på att det hade skelettet hade något att göra med historien om arkeolgen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. På vägen mötte hon en av medlemmarna ur hembygdsförenignen som hade skickat hem henne och Eva varje gang de hade varit där ute påp Ekerö och grävt olovandes I kohagen intill lägergården där de hade bott på sin klasseresa. Men den här gången förklarade Helenaa mycket noga sitt ärende och medlemmen ur hbeybgsföreningen som var en äldre amn visade sig vara mycket förstående.
Tllsammans gick de in I kohagen och promenerade bort till stället där Helena och Eva hade sett det nergrävda skelettet. Men till Helenas stora förvåning var skelettet borta!
mannen som var medlem I hembygdsföreningen blev lika förvånad han och tyckte att dom borde göra visa åtgärder. Mannen hette Petter och sade till Helena att det nu stod klart för honom att det här var en bbetydlgit allvarligare historia än de I hembygdsföreningen först hade begripit. Han tog med sig Helena hem till sin fru, som hette Karin och tillsammans bestämde dom sig för att sammankalla ett mote med hembygdsföreningen som Helena kudne få vara med på och berätta om skelettet som hon och Eva hade hittat. Som nu var försvunnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar