Den hemska klassresan/ Helena ser en spännande lapp- av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan Helena ser en spännande lapp på anslagstavlan Helena var ute och gick utanför lägergården Brukskvista. Hon tänkte på sin upplevelse i köket natten före då hon hade mött sin fröken, Mia Svensson i köket på Brukskvista och trott att hon var ett spöke eftersom hon hade haft sitt vita, fladdriga nattline på sig. Tänk att vara så lättlurad! Hon stannade framför en anslagstavla borta vid ett cafè som låg inärheten av lägergården. Där hängde massor av lappar med information om borttappade katter och vad som hände på orten som låg närmast Brukskvista. Plötsligt upptäckte hon en lapp där det stod om ett föredrag som skulle hållas på ortens hembydgsförening. Det stod: ” Kom och lyssna på en spännande arkeologi- föreläsning om vikingafältet inärheten av lägergården Bruksvista! Spännande historier samt fika till självkostnadspris utlovas”! Helena blev nyfiken. Hon var visserligen inte ett dugg intresserad av arkeologi men föreläsningen skulle hållas samma dag, lördag eftermiddag kl 17 i hembygdsförenings lokaler och det lät som ett utmärkt sätt att slippa hänga med Ylva och dom i klassen hela tiden och få vara för sig själv en liten stund. Helena bestämde sig. Hon tänkte smita iväg alldeles själv utan att säga något till deras fröken Mia. Hon promenerade iväg i raskt tempo för att hinna i tid till föredraget. Då hon kom fram till hembygdsföreningens möteslokal var där fullt med folk som skulle lyssan på föredraget. Precis som det hade stått på lappen kunde man köpa kaffe, eller saft och en bulle. Helena köpte en kaffe- hon var ju på rymmen! Och tyckte det var spännande att dricka kaffe utan någon förälder med sig. Hon köpte en bulle till kaffet och gick och satte sig tillsammans med dom andra deltagarna på mötet. Föredragshållaren, som hette Louise Persson pratade mycket och länge. Helena blev orolig att inte hinna tillbaka till lägergården innan det blev mörkt Men en sak som fördragshållaren pratade om fångade hennes intresse. Louise Persson sa: ” På lägergården Brukskvista finns det en ryslig spökhistoria om en gammal doktorand som spökar omkring nattetid iklädd ett långt, vitt, fladdrigt nattlinne med långa ärmar. Hon hette Lena Andersson och det sägs att hon spökar för att hon inte fick disputera i arkeologi efter att ha varit med vid utgrävningarna på vikingagravfältet inärheten av Bruksvista lägergård. Först då hon har fått sin akademiska titel sägs det att hon ska finna frid”. Helena ryste till. Hennes fröken Mia Svensson hade den föregående natten överraskat henne i köket och hade då varit iklädd ett långt, vitt nattlinne med fladdriga ärmar!

Den hemska klassresan/ Del 3, av: Marika Frykholm

Helenas mardröm Helena låg och vred och vände på sig i sin säng i sovrummet på lägergården Brukskvista. Hon drömde att hon blev törstig och gick ut i köket för att dricka ett glas vatten. Plötsligt så föll månskenet ner mitt på golvet i köket. En vit arm fladdrade till i dörröppningen. Helena vaknade av sitt eget skrik. Hon satte sig upp i sängen och gnuggade sig i ögonen. Hon blev så nyfiken på sin dröm. Kunde det vara en sanndröm? Helena gick försiktigt ut i köket. Det var precis som i drömmen med månen som sken in genom det stora köksfönstret. Hon ställde sig mitt på golvet. Då såg hon en vit arm som kom fladdrande in genom den halvöppna köksörren. Helena skrek. Då kom gestalten närmare henne och sa lugnt: - Det är ingen fara, Helena. Det är jag- din fröken Mia.

Den hemska klassresan/ Del 2- av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan/ Del 2 Av: Marika Frykholm Helenas klass 6 från Mellanhöjdsskolan var nu framme på lägergråden Brukskvista på Ekerö. De höll på att bli installerade i sina rum. Helena skulle delar rum med sin bästa kompis, Ylva. Deras fröken Mia gick runt och pratade med alla eleverna och så småningom samlades de i det stora vardagsrummet och fick mellanmål bestående av bullar och festis och hade ett kort möte om hur resten av dagen skulle vara. De skulle nu gå ut och promenera ute på markerna ute på Brukskvista och lära känna området. Såfort de var klara så satte de på sig ytterkläderna och gick ut allihopa. Bruksvista bestod av mycket små vägar och en stor äng där deras fröken Mia sa att det låg ett gammalt gravfält från vikingatiden. Helena tyckte det verkade lite otäckt med ett gravfält alldeles bredvid lägergården.