Den hemska klassresan/ Helenas natt på lägergården Brukskvista, av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan
Helenas natt på lägergården Brukskvista
Av: Marika Frykholm


Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Hela hennes klass hade åkt från lägergården Brukskvista och lämnat henne ensam kvar. Hennes fröken, Mia Svensson hade ringt upprepade gånger till hennes mobil och frågat om inte hennes föräldrar ändå kunde komma och hämta henne. Men Helena hade svarat att varken hennes mamma eller pappa hade tid förrän tidigast måndag morgon att komma ut till Ekerö och hämta henne på Brukskvista.

Helena gick omkring på Brukskvista. Som tur var så fanns det lite smörgåsar kvar i köket som hon kunde ta till middag. Och det fanns lite saft i en tillbringare i kylskåpet. Så Helena tog sig saft och smörgåsar till middag och åt det ensam i lägergårdens matsal.

Helena kände sig olustig. Det var antagligen den ruskiga spökhistorien om arkeologen som försvann som sades spöka om hon inte fick sin akademiska titel. Helena bestämde sig för att det var bäst att gå och lägga sig tidigt och sova bort större delen av den här kvällen och natten så att det blev morgon fort.

Helena sov natten igenom och drömde ingenting. Hon vaknade tidigt på måndag morgon. Av någon anledning kände hon sig fortfarande lika olustig som innan hon gick och lade sig. Hon gick ut ur lägergården och fram till staketet som skilde lägergården från fältet där arkeologen sades ha försvunnit. Helena ropade till. I gräset framför staketet syntes fotspår! Fast hon visste att hon hade varit ensam på lägergården hela natten. Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Men nyfikenheten tog övertaget och hon klättrade snabbt över staketet och började följa fotspåren i gräset på andra sidan staketet för att se vart dom kunde leda.

Den hemska klassresan, av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan
Vem var arkeologen?
Av: Marika Frykholm


Helena låg med täcket över huvudet. Försiktigt kikade hon upp.
Till sin förvåning såg hon sin fröken, Mia Svensson stå i dörröppningen. ” Skrämde jag dig Helena”? Frågade Mia. ” Ja, det gjorde du”, svarade Helena. ” Jag var bara i köket för att kolla att jag hade släckt ordentligt”, fortsatte Mia. ” Det hade jag. Nu kan du fortsätta sova, gonatt”, sa Mia och gick ut och stängde sovsalsdörren efter sig.

Dagen efter pratade hela klassen om den kusliga filmen om arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Vem hon kunde ha varit. Varför hon hon inte hade fått sin titel. Hur kunde det vara så viktigt? Helena ville inte lyssna. Hon bestämde sig för att gå ut och titta på fältet bredvid lägergården Brukskvista och se efter där den spökande arkeelogen hade arbetat innan hon tragiskt nog försvann.

Helena klättrade över staketet till fältet bredvid lägergården Brukskvista. Hon gick omkring och tittade på ängen där arkeologen hade haft sin sista utgrävning innan hon hade försvunnit. Det såg itne särskilt spännande ut. Bara en massa grönt gräs och kossor som betade på ängen. Inte ett dugg spännande eller det minsta kusligt. Besviken gick Helena tillbaka till lägergården. Då hon till sin förskräckelse såg bussen med hela hennes klass rulla ut från gården. Helena hojtade till. Men det var såklart ingen som hörde henne. Hur skulle hon nu ta sig tillbaka till Stockholm? Hon hade inga pengar att ta sig in till stan för. Hon bestämde sig för att gå in på lägergården och ringa till sina föräldrar så att de kunde komma och hämta henne. Men hennes mamma sa att det tidigaste dom kunde komma var först dagen efter. Vad skulle hon nu göra?

Den parallella skolan, del 1

Den parallella skolan


Med tack och erkännande till den norske författaren Jostein Garders roman, ” Sofies värld”, och filosofen Platon och hans ” idèvärld”.


Del 1:

Kristina satt nästan och somnade på engelskalektionen i sin gymnasieskola. Läraren var urtråkig. Klasskompisarna var lika urtråkiga. Ämnet var dötrist. Hon tittade på väggklockan ovanför klassrumsdörren. Den stod på kl 1300. En hel timme innan lektionen skulle ta slut. Hur skulle hon stå ut? Och vad skulle hon göra sedan? Hon hade ingenstans att gå, ingenstans att ta vägen. Hon hade ingen kompis att hänga med efter skolan var slut. Alla hennes kompisar gjorde roliga saker på eftermiddagarna men inte hon. Hennes storasyster Eva var på sitt jobb och hennes föräldrar var på sina jobb. Hon gäspade stort. Läraren var genast på henne. ” Kristina Johanson- sover du eller”? Kristina svarade inte. Om hennes lärare skulle skälla på henne tänkte hon iallafall inte bry sig. Men Men läraren hade tydligen bestämt sig för att strunta i henne och fortsatte sin undervisning. Kristina tänkte efter. Hennes lärare verkade faktiskt totalt ointresserad av om hon följde med i lektionen eller inte. Tänk om hon bara skulle resa sig och lämna klassrummet. Hon visste att det var fel att skolka men hon bestämde sig för att försöka. Kristina reste sig försiktigt upp ur bänken och då läraren vände ryggen åt henne mot tavlan för att skriva något smög hon försiktigt bort mot dörren, öppnade den och stack ut ur klassrummet såfort att ingen hann märka något. Väl ute ur klassrummet insåg hon sitt misstag. Vad skulle hon nu göra? De skulle ha en till lektion- mattematik denna gång och det skulle dröja innan hon hennes föräldrar och storasyster Eva kom hem från sina jobb. Dom bodde i ett radhus i närheten av centrum i en förort till Stockholm. Hon suckade igen. Då plötsligt såg hon en klassrumsdörr hon inte tidigare hade tänkt på tidigare. Kristina blev nyfiken och gick fram och öppnade den. Till hennes stora förvåning såg hon att hela hennes klass och hennes lärare, Magnus Bertilson var inne i det klassrummet. Det var precis som hon hade lämnat det. Bara mycket större och finare inrett med glada och ljusa tapeter och häftiga affischer på klassrumsväggarna. Alla eleverna såg mycket finare klädda ut och läraren Magnus Bertilson såg till och med riktigt snygg ut med snygg frisyr och moder klädsel. Ingenting av det gamla, invanda fanns längre kvar i klassrummet. Kristina gapade av förvåning. Men hämtade sig och eftersom hon såg att hennes bänk och stol var lediga så smög hon dit och satte sig ner utan att någon verkade lägga märka till det.

Fortsättning följer!

Marika Frykholm

Helenas konstiga upplevelser, av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan Helenas konstiga upplevelser Då Helena kom tillbaka till lägergården Brukskvista satt alla hennes klasskompisar och tittade på en arkeologisk utgrävning på en dvd- film som deras fröken, Mia Svensson visade. Det kusliga var att guiden för utgrävningarna berättade samma läskiga spökhistoria om den gamla doktoranden i arkeologi som sades spöka omkring på Brukskvista för innan hon hade blivit given sin akademiska titel skulle hon inte få frid. Det var för läskigt för Helenas smak att bli påmind om den historien. Dessutom hade hennes fröken, Mia Svensson givit henne en rejäl tillsägelse att hon bara hade dumpat klassen på det sätt hon hade gjort. Så Helena gick och lade sig. Mitt i natten vaknade hon av att det blåste så hårt utanför sovsalens fönster. Hon satte sig upp i sängen och precis som då hon hade haft sin mardröm, gick hon ut i köket och tog ett glas natten. Plötsligt fick hon rysningar på ryggen. Hon kände att hon inte var ensam i köket. Då hon vände sig om var det som om hon hade sett någon stå bakom henne i dörröppningen och titta på henne och som snabbt hade försvunnit. Helena gallskrek. Hon rusade tillbaka till sovsalen och kröp ner i sängen och drog täcket över huvudet och låg så tills hon somnade.

Den hemska klassresan/ Helena ser en spännande lapp- av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan Helena ser en spännande lapp på anslagstavlan Helena var ute och gick utanför lägergården Brukskvista. Hon tänkte på sin upplevelse i köket natten före då hon hade mött sin fröken, Mia Svensson i köket på Brukskvista och trott att hon var ett spöke eftersom hon hade haft sitt vita, fladdriga nattline på sig. Tänk att vara så lättlurad! Hon stannade framför en anslagstavla borta vid ett cafè som låg inärheten av lägergården. Där hängde massor av lappar med information om borttappade katter och vad som hände på orten som låg närmast Brukskvista. Plötsligt upptäckte hon en lapp där det stod om ett föredrag som skulle hållas på ortens hembydgsförening. Det stod: ” Kom och lyssna på en spännande arkeologi- föreläsning om vikingafältet inärheten av lägergården Bruksvista! Spännande historier samt fika till självkostnadspris utlovas”! Helena blev nyfiken. Hon var visserligen inte ett dugg intresserad av arkeologi men föreläsningen skulle hållas samma dag, lördag eftermiddag kl 17 i hembygdsförenings lokaler och det lät som ett utmärkt sätt att slippa hänga med Ylva och dom i klassen hela tiden och få vara för sig själv en liten stund. Helena bestämde sig. Hon tänkte smita iväg alldeles själv utan att säga något till deras fröken Mia. Hon promenerade iväg i raskt tempo för att hinna i tid till föredraget. Då hon kom fram till hembygdsföreningens möteslokal var där fullt med folk som skulle lyssan på föredraget. Precis som det hade stått på lappen kunde man köpa kaffe, eller saft och en bulle. Helena köpte en kaffe- hon var ju på rymmen! Och tyckte det var spännande att dricka kaffe utan någon förälder med sig. Hon köpte en bulle till kaffet och gick och satte sig tillsammans med dom andra deltagarna på mötet. Föredragshållaren, som hette Louise Persson pratade mycket och länge. Helena blev orolig att inte hinna tillbaka till lägergården innan det blev mörkt Men en sak som fördragshållaren pratade om fångade hennes intresse. Louise Persson sa: ” På lägergården Brukskvista finns det en ryslig spökhistoria om en gammal doktorand som spökar omkring nattetid iklädd ett långt, vitt, fladdrigt nattlinne med långa ärmar. Hon hette Lena Andersson och det sägs att hon spökar för att hon inte fick disputera i arkeologi efter att ha varit med vid utgrävningarna på vikingagravfältet inärheten av Bruksvista lägergård. Först då hon har fått sin akademiska titel sägs det att hon ska finna frid”. Helena ryste till. Hennes fröken Mia Svensson hade den föregående natten överraskat henne i köket och hade då varit iklädd ett långt, vitt nattlinne med fladdriga ärmar!

Den hemska klassresan/ Del 3, av: Marika Frykholm

Helenas mardröm Helena låg och vred och vände på sig i sin säng i sovrummet på lägergården Brukskvista. Hon drömde att hon blev törstig och gick ut i köket för att dricka ett glas vatten. Plötsligt så föll månskenet ner mitt på golvet i köket. En vit arm fladdrade till i dörröppningen. Helena vaknade av sitt eget skrik. Hon satte sig upp i sängen och gnuggade sig i ögonen. Hon blev så nyfiken på sin dröm. Kunde det vara en sanndröm? Helena gick försiktigt ut i köket. Det var precis som i drömmen med månen som sken in genom det stora köksfönstret. Hon ställde sig mitt på golvet. Då såg hon en vit arm som kom fladdrande in genom den halvöppna köksörren. Helena skrek. Då kom gestalten närmare henne och sa lugnt: - Det är ingen fara, Helena. Det är jag- din fröken Mia.

Den hemska klassresan/ Del 2- av: Marika Frykholm

Den hemska klassresan/ Del 2 Av: Marika Frykholm Helenas klass 6 från Mellanhöjdsskolan var nu framme på lägergråden Brukskvista på Ekerö. De höll på att bli installerade i sina rum. Helena skulle delar rum med sin bästa kompis, Ylva. Deras fröken Mia gick runt och pratade med alla eleverna och så småningom samlades de i det stora vardagsrummet och fick mellanmål bestående av bullar och festis och hade ett kort möte om hur resten av dagen skulle vara. De skulle nu gå ut och promenera ute på markerna ute på Brukskvista och lära känna området. Såfort de var klara så satte de på sig ytterkläderna och gick ut allihopa. Bruksvista bestod av mycket små vägar och en stor äng där deras fröken Mia sa att det låg ett gammalt gravfält från vikingatiden. Helena tyckte det verkade lite otäckt med ett gravfält alldeles bredvid lägergården.

Den hemska klassresan

Den hemska klassresan Av: Marika Frykholm Helena gick i 6:an i Mellanhöjdsskolan. Hon skulle åka på sitt livs första klasresa. Hennes bästa kompis Malin skulle också åka med. Helan höll på och packade en väska och en ryggsäck som hon skulle ha med sig på klassresan. Klassen skulle åka ut till Ekerö utanför Stockholm och bo på en lägergård mitt ute på landet, hade deras lärare, Mia berättat. Helena var väldigt glad och spänd inför att resa bort de tre hela dagar som klassresan skulle vara. Början på resan Klass 6 a satt på bussen på väg mot lägergården på Ekerö. Deras chaufför, Olle, berättade om hur lång tid resan ut till Ekerö skulle ta och att det fanns toalett ombord på bussen. Det var sen eftermiddag så de skulle vara framme om cirka 1 ½ timme hade chauffören Olle sagt. Lägergården Brukstavik Lägergården klass 6a från Mellanhöjdsskolan hade kommit fram till låg mitt ute på landet. Precis bredvid fanns en stor äng där det betade kossor och får och lamm på dagtid. Helena och Malin och resten av tjejerna från klass 6a skulle dela rum i en stor sovsal. Helena låg i sängen denna första natt på lägergården Brukstavik och tyckte det var mycket spännande. Så småningom somnade hon. När hon vaknade skulle det vara dag och de skulle börja sin första lägerdag på gården Brukstavik. Tjejerna i sovsalen hade redan hunnit med att berätta en massa spökhistorier för varandra. Helena var mycket mörkrädd. Hon var rädd för att om hon behövde gå upp och gå på toaletten som låg ute i hallen bredvid köket mitt i natten så skulle hon inte våga göra det ensam. Men hon hade ficklampa med sig så hon trodde det skulle gå bra.