Moas äventyr vid Hyllevökyrkan/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Mo

Jag satt på bussen från Stockholm tillsammans med min bästa kompis Anna och alla mina klasskamrater från klass 6 a från Moaskolan i Stocksund på väg på vårt första studiebesök som skulle gå till en kyrka i Åkersberga, i Kårsta närmare bestämt som hette Hyllevökyrkan. 

Vår lärare Karin Stensson berättade att Hyllevökyrkan var en gammal stenkyrka från 1100 talet som låg vid en landsväg i Kårsta i Åkersberga. 

Väl framme så guidade Karin Stensson oss runt kyrkogården vid Hyllevökyrkan. Men jag smet iväg för mig själv och blev stående vid en skylt utanför kyrkan där det stod en massa fakta om själva Hyllevökyrkan. 

Bland annat så fastnade jag för en riktigt kuslig spökhistoria. 

Spökhistorien handlade om att det varje natt vid midnatt klockan 12.00 på natten så sades det att det spökade vid Hyllevökyrkan i Kårsta i Åkersberga. För den som var extra mottaglig stod det, kunde se och uppleva de mest hemska saker på Hyllevökyrkans kyrkogård.  

Jag blev alldeles vettskrämd och sprang direkt tillbaka till vår fröken Karin Stensson och min bästa kompis Anna och alla våra andra 23 klasskamrater som nu var inne i själva Hyllevökyrkan och stod och beundrade Hyllevökyrkans altartavla som föreställde Jesus på korset.  

I bussen på väg tillbaka till Stockholm tänkte jag att jag i alla fall hade fått en riktigt bra berättelse om vårt första studiebesök på våra guidade turer runt om i Stockholm som vårt projektarbete skulle handla om. 

Moas äventyr med skolkompisarna på Moaskolan/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Jag heter Moa Larsson och jag är 12 år gammal. Jag går på Moaskolan som är en låg- mellanstadieskola i Stocksund i Danderyd.  

Att heta Moa Larsson och samtidigt vara elev på Moaskolan gör självklart att jag blir ganska retad av mina skolkompisar. Men inte så farligt att jag inte vågar gå till skolan på måndagarna.  

Jag har också en bästa kompis som jag alltid är tillsammans med på rasterna som heter Anna Svantesson. Anna är också 12 år gammal. VI bår båda med våra föräldrar och syskon i Stocksund i Danderyd. Danderyd ligger norr om Stockholm. 

En dag berättade vår fröken som heter Karin Stensson att vi skulle inleda ett projektarbete som tydligen skulle gå ut på att upptäcka Stockholm. 

Sedan skulle vi göra ett stort eget arbete om alla de platser som vi under perioden som vi hade det här projektarbetet hade gjort studiebesök på.  

Vår fröken Karin Stensson berättade att hon höll just nu på att planera vilka studiebesök vi skulle göra runtom i Stockholm.  

Jag tyckte att det lät jättespännande och såg mycket fram emot projektarbetet och om att få lära mig mera om min hemstad Stockholm. Fast jag bodde i Stocksund i Danderyd som ligger norr om Stockholm så fanns det en massa platser runtom i Stockholm som jag aldrig hade varit på.  

Tillbaka till Sigtuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Den kommande lördagen kom Oskar Lundkvist och hämtade Helena hemma hos hennes fosterfamilj, Thomas och Eva Svensson och barnen David, Jakob, Kristina och Maria Svensson på Vasavägen 26 i Stocksund i Danderyd. De satte sig i Oskar Lundkvists bil och åkte till Sigtuna. 

Väl i Sigtuna gick de först på en guidad rundvandringstur. Sedan åt de lunch på detsamma cafèet där de de förra gångerna hade fikat.  

Efter lunchen gick de tillbaka till vikingamusèet. Väl på vikingamusèet just som de höll på och titta på en utställning om Birka såg Helena en man i en svart hatt borta vid entrèn till vikingamusèet. Hon tyckte genast att hon kände igen den mannen Bertil Karlsson som hade slagit ned henne på ägorna bortanför stakteten i hagarna borta vid Bruksvkistas lägergård på Adelsö utanför Stockholm för flera år sedan. 

Helena övergav Oskar Lundvkist vid montern för Birka utställningen och sprang ikapp mannen i den svarta hatten som nu hängde av sig sin jacka och hatt borta vid ingången till vikingamusèet. 

Medan hon sprang plockade hon upp sin mobiltelefon ur jeansfickan och tog snabbt ett kort av mannen som nu inte hade den svarta hatten på sig.  

Sedan rusade Helena ut ur vikingamusèet och bort mot busshållplatsen där hon genast hoppade på bussen tillbaka till Stockholm. 

Då Helena hade kommit tillbaka till Stockholm gick hon direkt till densamma polisstationen där hon hade varit tidigare. Som tur var var det samme jourhavande poliskonstapel som tog emot henne. 

Helena visade kortet av mannen nu utan den svarta hatten. Men poliskonstapeln ringde omdelbart till Helenas fosterfar Thomas Svensson som genast åkte in till Stockholm och hämtade Helena och förde henne tillbaka till densamma barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade hållits inlåst de förra gångerna. 

Helena fick som vanligt åka med färdtjänst den kommande veckan till och från sina lektioner med sin åttondeklass på Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm. 

Men mot slutet av veckan kontaktade Oskar Lundkvist Helena och fick komma och hämta henne för Helenas fosterfar Thomas Svensson hade varit i kontakt med den jourhavande poliskonstapeln och han hade bekräftat att det var mannen som nu var utan den svarta hatten som var Bertil Karlsson som hade slagit ned Helena för  på ägorna bortanför stakteten vid Brukskvistas lägergård på Adelös utanför Stockholmför flera år sedan. 

Oskar Lundkvist hade som förslag att de skulle återuppta deras arkeologiska expedition vid den hällristningen i Vallentuna den kommande lördagen. Helena blev alldeles till sig av förtjusning. Hon tyckte inte att den kommande veckan kunde gå fort nog. 

Andra gången i stalet/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Sofia Svensson hade nu kommit in i den nya ridskolans stallrutiner och kände sig ganska hemmastadd där bland alla sina nya kompisar. Hon hade fått en favorithäst som hette Lasse. Det var för att det var ett så himla knasigt namn på en häst som Lasse hade blivit Sofias favorithäst. 

Nu berättade Sofias ridlärare att det skulle bli hopptävlingar på ridskolan som Sofia och hennes bästa ridskolekompis som hette Linda Bertilsson skulle kunna få vara med på. Sofia blev alldeles till sig av förtjusning. 

Hopptävlingarna skulle äga rum om en månad och det var i april. Sofia och Linda såg båda fram emot hopptävlingarna och kunde nästan inte koncentrera sig på någonting annat än den kommande hopptävlingen. 

En arkeologisk resa till Uppsala/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Den kommande lördagen kom Oskar Lundkvist och hämtade Helena hemma hos hennes fosterfamilj, Thomas och Eva Svensson och barnen David, Jakob, Kristina och Maria Svensson på Vasavägen 26 i Sotcksund i Danderyd. Helena och Oskar Lundkvist satte sig i Oskar Lundkvists bil och åkte direkt upp till Uppsala. 

Väl framme i Uppsala så åkte de direkt ut till Uppsala högar, en liten bit utanför Uppsala. Där påbörjade de den arkeologiska utgrävningsexpeditionen. 

Men plötsligt såg Helena en man i en svart hatt borta vid bilparkeringen vid Uppsala högar. Hon rusade genast dit och i farten då hon sprang plockade hon upp sin mobiltelefon och tog snabbt ett kort av mannen i den svarta hatten. 

Sedan övergav hon Oskar Lundkvist vid den arkeologiska utgrävningsplatsen och satte fart mot Uppsala centralstation där hon direkt tog tåget tillbaka hem till Stockholm. 

Väl i Stockholm tog hon bussen direkt till den polisstation där hon hade varit den förra gången. Som tur var visade det sig vara samme jourhavande poliskonstapel som tog emot henne.  

Helena visade kortet hon hade tagit av mannen i den svarta hatten. Men den jourhavande polismannen kontaktade omedelbart Helenas fosterfar Thomas Svensson som direkt åkte in till Stockholm, hämtade Helena och förde henne tillbaka till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade hållits inlåst förra gången hon hade besökt den jourhavande poliskonstapeln på densamma polisstationen i Stockholm. 

Liksom förra gången fick Helena endast komma ut då hon skulle åka med färdtjänsten till och från Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm för att gå på sina lektioner tillsammans med sin åttonde klass på Mellanhöjdsskolan. 

Då veckan var slut kontaktade Oskar Lundkvist henne för han hade varit i kontakt med den jourhavande poliskonstapeln och hade fått bekräftat att det verkligen var Bertil Karlsson som var mannen i den svarta hatten som Helena hade tagit ett kort av som var densamme mannen som hade slagit ner henne på ägorna bortanför staketen på ägorna intill Brukskvistas lägergård ute på Adelsö utanför Stockholm. 

Oskar Lundkvist hade som förslag att de skulle åka tillbaka till Sigtuna den kommande lördagen och där gå på en guidad rundtur av staden Sigtuna igen. För att sedan besöka detsamma cafèet där de senast hade fikat. Samt även besöka det vikingamusèet i Sigtuna där de hade varit den förra gången. 

Helena blev alldeles till sig av förtjusning och förväntan. Veckan kunde inte gå snabbt tyckte hon. 

Ny i stallet/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Jag heter Sofia Svensson och jag är 12 år gammal och har precis börjat på en ny ridskola. Vi hade haft en sova- över kväll med alla mina nya tjej och stallkompisar. Det hade varit jättekul men väldigt läskigt också för vi hade fått veta att det spökade på vår ridskola.  

Det sades att det var en före detta ridskoletjej som hade dött i en hästtävling. Hon hade varit jämngammal med oss. Superläskigt tyckte vi allihopa som hade varit med på sova- över kvällen. 

En arkeologisk utgrävning vid Jarlabanke bro/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Den kommande lördagen hämtade Oskar Lundkvist upp Helena från hennes fosterfamilj, familjen Thomas och Eva Svensson och deras fyra barn, David, Jakob, Kristina och Maria Svensson på Vasavägen 26 i Stocksund i Danderyd med sin bil. 

Oskar Lundkvist och Helena åkte tillsammans till Jarlabanke bro som ligger i Täby kommun och som består av sex stycken kvarvarande runstenar som vikingamannen Jarlabanke som på sin tid ägde nästan hela Täby kommun lät resa på vikingatiden.( Referens hämtad om Jarlabanke och hans farmor Estrid på Wikipedia:)  

Väl framme vid Jarlabanke bro och runstenarna promenerade Oskar Lundkvist och Helena tillsammans till skogspartiet intill Jarlabanke bro. De påbörjade sin arkeologiska utgrävning då Helena plötsligt vände sig om och såg mannen i den svarta hatten stående borta på bilparkeringen. 

Helena sprang bort mot bilparkeringen, hon insåg i en hast att hon hade lämnat Oskar Lundkvist utan att säga hejdå. I farten plockade hon upp sin mobil ur sin jeansficka och tog springandes ett kort av mannen i den svarta hatten med sin mobilkamera. 

Direkt därpå tog hon bussen tillbaka in till Stockholm där hon vände sig direkt till den jourhavande polismannen på densamma polisstationen där hon hade varit förra gången. Hon var helt säker på att mannen i den svarta hatten vid Jarlabanke bros bilparkering var Bertil Karlsson som hade slagit ned henne på ängarna på ägorna bortanför staketen vid hagarna vid Brukvkistas lägergård på Adelsö utanför Stockholm för flera år sedan. 

Men den jourhavande polismannen kontaktade genast Helenas fosterfar Thomas Svensson som direkt satte sig i bilen och åkte och hämtade Helena från polisstationen och förde henne tillbaka till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade varit inlåst förra gången. 

Liksom förra gången fick Helena komma ut endast på morgrnarna för att då bli hämtad av färdtjänst och med färdtjänst åka till Mellanhöjdens skola och där delta i sin åttonde klass lektioner hela dagen. För att på eftermiddagen bli hämtad med färdtjänsten och förd tillbaka till barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hölls inlåst över nätterna. 

Mot slutet av veckan blev hon utsläppt eftersom Oskar Lundkvist hade lyckats identifiera kortet som Helena hade tagit av mannen i den svarta hatten. Oskar Lundkvist hade ett förslag att de den kommande lördagen tillsammans skulle åka på en arkeologisk utgrävningsexpedition vid Uppsala högar som är sju stycken ganska höga vikingagravar strax utanför Uppsala.  

Helena blev eld och lågor. För henne kunde den kommande veckan inte gå fort nog. Hon såg mycket förväntansfullt fram emot den kommande lördagens arkeologiska expedition vid Uppsala högar.