En arkeologisk utgrävning i Vallentuna
Nnvell skriven av: Marika Frykholm
Den följande lördagen kom Oskar Lundkvist och hämtade Helena hos hennes fosterfamilj på Vasavägen i Stocksund i Danderyd och så åkte de tillsammans till hällristningen i Vallentuna.
Då de kom fram gick de direkt till cafèet där de tog en fikapaus. Efter det påbörjade de den arkeologiska utgrävningsexpeditionen inärheten av den stora hällristningen i Vallentuna.
Då Helena plötsligt fick syn på en man i en svart hatt borta vid cafèet där de nyss hade fikat. Mannen såg exakt ut som Bertil Karlsson som hade slagit ned henne ute på ägorna bortanför staketen vid hagarna ute vid lägergården på Brukskvista på Adelsö utanför Stockholm.
Helena sprang snabbt iväg till cafèet och plockade upp sin mobil i farten medan hon sprang. Väl framme vid cafèet tog hon snabbt ett kort på mannen i den svarta hatten.
Sedan hoppade hon upp på bussen och åkte tillbaka till Stockholm där hon gick in på densamma polisstationen som hon hade varit på vid hemkomsten från Sigtuna.
Det var samma jourhavande polisman som tog emot henne. Helena visade kortet hon hade tagit av mannen i den svarta hatten.
Men polismannen ringde genast Helenas fosterfar Thomas Svensson som omedelbart satte sig i bilen och åkte in till staden för att köra Helena tillbaka till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen som hon hade varit inlagd på förra gången.
Det blev samma sak den här gången. Helena fick vara inlåst på barn-och ungdomspsykiatriska avdelningen men fick åka med färdtjänst varje morgon och eftermiddag till och från sina lektioner med sin åttondeklass på Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm.
Mot slutet av veckan blev hon utsläppt från barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen eftersom Oskar Lundkvist hade varit i kontakt med Helenas fosterfar Thomas Svensson samt även den jourhavande polismannen på den polisstationen som Helena hade visat kortet hon hade tagit av mannen i den svarta hatten.
Det visade sig att mannen på kortet verkligen var Bertil Karlsson som hade slagit ner Helena på ängarna bortanför staketen vid hagarna vid Brukskvistas lägergård för flera år sedan på Adelsö utanför Stockholm.
Oskar Lundkvist lovade Helena att den kommande lördagen skulle de åka på en ny arkeologisk utgrävningsexpedtion. Den här gången vid Jarlabanke bro i Täby kommun norr om Stockholm.
Jarlabanke var en stenrik viking som på vikingatiden ägde nästan hela Täby kommun. Jarlabankes farmor Estrid hade varit nästan ännu rikare. Farmor Estrid hade först hindrat Jarlabanke från att gifta sig med en piga på gården som han hade gjort gravid som han älskade. Jarlabanke tvingades gifta sig med en kvinna från en av granngårdarna i stället. Men då den första frun dog så lät farmor Estrid Jarlabanke gifta sig med den pigan han hade barn ihop med. Så småningom blev farmor Estrid och Jarlabankes hustru, modern till deras barn, vänner.
Helena såg alldeles otroligt mycket fram emot den kommande lördagens arkelogiska utgrävning vdi ( Jarlabanke bro i Täby kommun. Veckan kunde inte gå fort nog tyckte hon. ( Fakta om vikingamannen Jarlabanke är hämtat från Wikipedia. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar