Helena och Oskar Lundkvist åkte den kommande lördagen tillbaka till Sigtuna. Väl i Sigtuna fick de först gå på en guidad rundvisning i staden. Sedan åt de lunch på ett cafè.
Efter lunchen gick de tillsammans till ett vikingamuseum i Sigtuna där Oskar Lundkvist hoppades hitta lite information till den vikingavandringssägen om det vikingagravfältet som det sades vila en förbannelse över.
Plötsligt såg Helena en man komma in på vikingamusèet. Han hade en stor svart hatt och var märkligt lik Bertil Karlsson som hade slagit ner henne ute på ägorna vid Brukskvista lägergård på Adelsö utanför Stockholm.
Helena smög efter mannen med den svarta hatten. Hon tog upp sin mobil ur sin jeansficka och tog blixtsnabbt ett kort på mannen med den svarta hatten.
Sedan rusade hon ut från vikingamusèet och kastade sig på bussen tillbaka till Stockholm. Hon insåg att hon hade övergivit Oskar Lundkvist på vikingamusèet då hon satt på bussen tillbaka till Stockholm
Väl i Stockholm så sökte hon upp den närmaste polisstation hon kunde finna. Väl på polisstationen visade hon kortet på mannen i den svarta hatten. Men då kontaktade den jourhavande polismannen genast Helenas fosterfar Thomas Svensson på Vasavägen i Stocksund i Danderyd norr om Stockholm.
Thomas Svensson kom genast till polisstationen och förde med sig Helena till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade hållits inlåst tidigare. Där fick hon stanna veckan ut. Men då hade Oskar Lundkvist hunnit kontakta den jourhavande polismannen som hade sett koret på mannen i den svarta hatten som Helena hade visat för honom. Han lyckades få Helena utskriven. Hon hade som vanligt fått lov att åka färdtjänst fram och tillbaka till sina lektioner på Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm till sin åttonde klass.
Oskar Lundkvist sa att de skulle åka tillbaka för vidare arkeologiska utgrävningar vid hällristningen i Vallentuna kommun den följande lördagen. Helena blev överlyckligt. Veckan kunde inte gå fort nog för hennes del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar