Engelska klassen, forts./ Novell skriven av: Marika Frykholm

En hemsk lektion 

Jag stod och darrade och frös om vartannat utanför dörren till vår föreläsningssal i engelska dagen därpå den första föreläsningen i engelska som jag hade varit på. Den där allting hade verkat vara så perfekt att det hade varit snudd på onaturligt. 

Läraren med sitt perfekta brittiska uttala. Bara nanet, Mr. White och hela hans personlighet. Hans perfekta föreläsning i brittisk litteratur och samhällskunskap.   Hela den perfekta klassen. Eleverna med sina perfekta utseenden och sina alltigenom perfekta klädstilar. Inte en smutsfläck på någon av dom.  Inte en rynka. Även de studenter som hade glasögon hade perfekta bågar till sina glasögon med snygga matchande färger till sina perfekta klädstilar. 

Alla eleverna hade med sig perfekta vattenflaskor med den senaste stilen från det senaste gymet istaden där universitetet låg.  

Sedan till lunchen hade det serverats flera olika rätter som allihopa gav ett snudd på perfekt intryck med sin perfekta smak med perfekta tillbehör.  

Därför stod jag denna dag utanför klassrumsdörren och ömsom darrade, ömsom svettades och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv. Skulle jag våga ta klivet in i klassrummet. Eller skulle jag strunta i det? 

Föreläsningen började och det var lika hemskt och frustrerande som dagen före. Alla eleverna var uppklädda och sminkande till max. Det var som om de skulle gå på värsta partyt eller något.  

Jag satt stel och tyst på min plats. Jag vågade inte röra mig ur fläcken. Läraren kom in i klassrummet. Det var samma lärare som dagen före. Men det ruskiga var att idag var han inte längre perfekt. Idag var han slarvigt klädd. Han hade ett slarvigt engelskt uttal. Han slarvade när han undervisade och visade upp en totalt nonchalant attityd.   När någon av eleverna vågade sig på att ställa en fråga så snäste han av honom eller henne. Nu såg jag till min fasa att de övriga eleverna inte längre hade perfekta klädstilar någon av dom. De flesta hade lappade och trasiga kläder på sig. De hade visserligen vattenflaskor med sig men även de såg skavda och avdankade ut. 

Lunchen då den servererades i matsalen smakade unket och luktade äckligt. Det var äckligt och ljummet kaffe till desserten.  Till efterrätten serverades små kakor utan någon riktig smak. 

Jag sprang så fort jag kunde ut från matsalen och hem till min studentlägenhet som jag hyrde i staden där jag bodde och där universitetet var. 

Jag låg och darrade sömnlös och ynklig hela natten igenom. Vilket konstigt universitet och vilka konstiga och märkliga elever och lärare som det fanns i den här staden. Skulle jag våga utsätta mig för att möta dom alla dagen där på igen?  Jag låg hela natten och grubblade sömnlös på denna fråga. Till sist hade jag bestämt mig. Jag skulle härda ut. Jag skulle gå tillbaka till universitetet och den mycket märkliga engelska klassen med den mycket märkliga engelska läraren. Jag skulle bli kvar terminen ut. Jag hade satsat allt på det här.  

   a

Engelska klassen/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Engelska klassen 

Jag var ny student på universitetet. Vi var 30 stycken i min engelska klass. Jag hade precis registrerat mig för att börja studera engelska vid universitetet. 

 Jag var mycket spänd och förväntansfull. Jag heter Lena Karlsson. Jag ville bli engelska lärare på gymnasiet.  

Mina studiekamrater verkade väldigt trevliga. De flesta hade studerat vid universitetet i flera år. De hade valt att läsa engelska för att det ingick i deras utbildningar. Eller av en eller annan orsak. Jag tänkte att den kommande terminen skulle bli väldigt rolig.  Men redan den första lektionen hände det något fruktansvärt. Jag kom in till min engelska klass och såg till min förfäran att fastän alla studenterna såg ut precis som de hade gjort på uppropet dagen innan var det något som var annorlunda. Som inte stämde. 

Det passade bra in på när vår engelska lärare i engelsk litteratur och samhällskunskap dök upp. Han sa att han hette Mr. White och var vår litteraturlärare i engelska och även samhällskunskapslärare. Det konstiga var att när han pratade så hade han ett mycket mer perfekt brittiskt engelskt uttal än han hade haft dagen innan. 

Det visade sig när den ene av studenterna, en ung man vid namn Oskar Lennartson uttalade sig även han på den mest perfekt uttalade brittiska engelskan man kunde tänka sig. Och så fortsatte föreläsningen.  

Läraren, Mr. White fortsatte sin föreläsning om brittisk engelsk litteratur och berättade om de välkända författarna Charlotte Brontè och Jan Austen utan minsta antydning till språkligt fel någonstans. 

Jag satt som paralyserad under hela föreläsningen. Jag vågade knappast andas. Förstulet kastade jag blickar omkring i klassrummet där vi befann oss. Allt såg alldeles för perfekt ut. Från affischerna som var gamla Beatles motiv på väggarna, till den perfekt utformade katedern längst framme i klassrummet till den vita tavlan som hängde på väggen bakom katedern. 

Jag drog mig till minnes att då jag hade varit i klassrummet på uppropet dagen förut så hade hela klassrumsmiljön givit ett ganska schabbigt och skamfilat intryck av väl använda bänkar och stolar.   Samt en mycket sliten och väl använd kateder. Med en vit tavla som hängde på väggen bakom katedern som var fullklottrad med svårtydliga meningar som ingenting betydde och som det inte gick att utläsa något av.  

Fönstrena i klassrummet där vi nu befann oss hade på uppropsdagen varit igengrodda av smuts och damm. Det hade knappt gått att se ordentligt genom dom. Nu var de skinande blanka som om de vore nyputsade.  De riktigt glänst i morgonljuset. 

Jag ville helst av allt bara ta mina skrivböcker och rusa skrikande ut ur klassrummet men jag lyckades behärska mig tills den första engelska lektionen om brittisk engelsk litteratur var slut.  Då reste jag mig med all den värdighet jag kunde uppbringa och smög på tå ut genom klassrummet och stängde försiktigt klassrumsdörren bakom mig varpå jag drog en suck av lättnad.