Engelska klassen
Jag var ny student på universitetet. Vi var 30 stycken i min engelska klass. Jag hade precis registrerat mig för att börja studera engelska vid universitetet.
Jag var mycket spänd och förväntansfull. Jag heter Lena Karlsson. Jag ville bli engelska lärare på gymnasiet.
Mina studiekamrater verkade väldigt trevliga. De flesta hade studerat vid universitetet i flera år. De hade valt att läsa engelska för att det ingick i deras utbildningar. Eller av en eller annan orsak. Jag tänkte att den kommande terminen skulle bli väldigt rolig. Men redan den första lektionen hände det något fruktansvärt. Jag kom in till min engelska klass och såg till min förfäran att fastän alla studenterna såg ut precis som de hade gjort på uppropet dagen innan var det något som var annorlunda. Som inte stämde.
Det passade bra in på när vår engelska lärare i engelsk litteratur och samhällskunskap dök upp. Han sa att han hette Mr. White och var vår litteraturlärare i engelska och även samhällskunskapslärare. Det konstiga var att när han pratade så hade han ett mycket mer perfekt brittiskt engelskt uttal än han hade haft dagen innan.
Det visade sig när den ene av studenterna, en ung man vid namn Oskar Lennartson uttalade sig även han på den mest perfekt uttalade brittiska engelskan man kunde tänka sig. Och så fortsatte föreläsningen.
Läraren, Mr. White fortsatte sin föreläsning om brittisk engelsk litteratur och berättade om de välkända författarna Charlotte Brontè och Jan Austen utan minsta antydning till språkligt fel någonstans.
Jag satt som paralyserad under hela föreläsningen. Jag vågade knappast andas. Förstulet kastade jag blickar omkring i klassrummet där vi befann oss. Allt såg alldeles för perfekt ut. Från affischerna som var gamla Beatles motiv på väggarna, till den perfekt utformade katedern längst framme i klassrummet till den vita tavlan som hängde på väggen bakom katedern.
Jag drog mig till minnes att då jag hade varit i klassrummet på uppropet dagen förut så hade hela klassrumsmiljön givit ett ganska schabbigt och skamfilat intryck av väl använda bänkar och stolar. Samt en mycket sliten och väl använd kateder. Med en vit tavla som hängde på väggen bakom katedern som var fullklottrad med svårtydliga meningar som ingenting betydde och som det inte gick att utläsa något av.
Fönstrena i klassrummet där vi nu befann oss hade på uppropsdagen varit igengrodda av smuts och damm. Det hade knappt gått att se ordentligt genom dom. Nu var de skinande blanka som om de vore nyputsade. De riktigt glänst i morgonljuset.
Jag ville helst av allt bara ta mina skrivböcker och rusa skrikande ut ur klassrummet men jag lyckades behärska mig tills den första engelska lektionen om brittisk engelsk litteratur var slut. Då reste jag mig med all den värdighet jag kunde uppbringa och smög på tå ut genom klassrummet och stängde försiktigt klassrumsdörren bakom mig varpå jag drog en suck av lättnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar