En hemsk lektion
Jag stod och darrade och frös om vartannat utanför dörren till vår föreläsningssal i engelska dagen därpå den första föreläsningen i engelska som jag hade varit på. Den där allting hade verkat vara så perfekt att det hade varit snudd på onaturligt.
Läraren med sitt perfekta brittiska uttala. Bara nanet, Mr. White och hela hans personlighet. Hans perfekta föreläsning i brittisk litteratur och samhällskunskap. Hela den perfekta klassen. Eleverna med sina perfekta utseenden och sina alltigenom perfekta klädstilar. Inte en smutsfläck på någon av dom. Inte en rynka. Även de studenter som hade glasögon hade perfekta bågar till sina glasögon med snygga matchande färger till sina perfekta klädstilar.
Alla eleverna hade med sig perfekta vattenflaskor med den senaste stilen från det senaste gymet istaden där universitetet låg.
Sedan till lunchen hade det serverats flera olika rätter som allihopa gav ett snudd på perfekt intryck med sin perfekta smak med perfekta tillbehör.
Därför stod jag denna dag utanför klassrumsdörren och ömsom darrade, ömsom svettades och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv. Skulle jag våga ta klivet in i klassrummet. Eller skulle jag strunta i det?
Föreläsningen började och det var lika hemskt och frustrerande som dagen före. Alla eleverna var uppklädda och sminkande till max. Det var som om de skulle gå på värsta partyt eller något.
Jag satt stel och tyst på min plats. Jag vågade inte röra mig ur fläcken. Läraren kom in i klassrummet. Det var samma lärare som dagen före. Men det ruskiga var att idag var han inte längre perfekt. Idag var han slarvigt klädd. Han hade ett slarvigt engelskt uttal. Han slarvade när han undervisade och visade upp en totalt nonchalant attityd. När någon av eleverna vågade sig på att ställa en fråga så snäste han av honom eller henne. Nu såg jag till min fasa att de övriga eleverna inte längre hade perfekta klädstilar någon av dom. De flesta hade lappade och trasiga kläder på sig. De hade visserligen vattenflaskor med sig men även de såg skavda och avdankade ut.
Lunchen då den servererades i matsalen smakade unket och luktade äckligt. Det var äckligt och ljummet kaffe till desserten. Till efterrätten serverades små kakor utan någon riktig smak.
Jag sprang så fort jag kunde ut från matsalen och hem till min studentlägenhet som jag hyrde i staden där jag bodde och där universitetet var.
Jag låg och darrade sömnlös och ynklig hela natten igenom. Vilket konstigt universitet och vilka konstiga och märkliga elever och lärare som det fanns i den här staden. Skulle jag våga utsätta mig för att möta dom alla dagen där på igen? Jag låg hela natten och grubblade sömnlös på denna fråga. Till sist hade jag bestämt mig. Jag skulle härda ut. Jag skulle gå tillbaka till universitetet och den mycket märkliga engelska klassen med den mycket märkliga engelska läraren. Jag skulle bli kvar terminen ut. Jag hade satsat allt på det här.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar