Jag heter Anna Klasson och jag hade precis börjat på ett nytt jobb som förskollärare på en förskola som hette Päronet. På min nya förskola jobbade endast kvinnor. Men till min stora förtjusning var där en manlig kollega som genast väckte mitt intresse. Jag behövde bara se på honom redan på min första arbetsdag på förskolan Päronet för att bli alldeles betagen i honom.Min totala förtjusning i Jonas Askerlund som min nye kollega hette visste inga gränser. Till slut var jag tvungen att göra något åt saken. Jag skrev ett brev till honom som jag smög ned i hans ryggsäck som han alltid lämnade vid klädhängaren vid personalkontoret på förskolan. Brevet innehöll följande:
" Älskade Jonas",, skrev jag. " Du anar inte vilket enormt stort intryck du har gjort på mig,nyanställd förskollärare som jag är här på förskolan Päronet med bara kvinnliga elever och så du som är något av en uppenbarelse"! " Jag längtar så efter att vi ska gå på vår första dejt tillsammans. Måtte det bli snart.. Din älskande Anna Klasson".
Men på det brevet kom det märkligt nog inget svar. jag tyckte mig istället ana ett visst avståndstagande av Jonas Askerlund på fikapauserna på personalkontoret. Men jag tog det som ett utslag av beundran från hans sida. Därför skrev jag ett till brev som jag så snart jag hade möjlighet lade ner i hans ryggsäck då jag obemärkt kunde smyga ner det innan jag skulle ta hand om den ena samlingen med barnen på förskolan Päronet. Detta var vad jag skrev:
" Älskade Jonas", skrev jag, " det är bara fint att du vill avvakta lite innan vi delger våra närmaste anhöriga vår stora nyhet. Att vi är förlovade och tänker gifta oss så snart som möjligt! Jag kan inte bärga mig tills jag kan ta dig med hem till min mor och far och presentera dig för dom och för mina syskon och hela familjen dom kommer att älska dig! Din älskande Anna".
På detta kom det heller ingen kommentar från Jonas Askerlund. Mer än att jag märkte att såfort jag kom in på personalkontoret då Jonas Askerlund var där fick han väldigt bråttom att avlägsna sig. En dag när jag kom till förskolan Päronet för att påbörja min arbetsdag var Jonas Askerlund inte där. Då jag frågade föreståndaren Eva Larsson om var Jonas Askerlund befann sig fick jag mitt livs störst schock. Eva Larsson sa med en beklagande röst att Jonas Askerlund hade åkt tillsammans med sin fästmö på semester till Grekland till Athen på en en- veckas mycket efterlängtad semester som dom hade planerat sedan lång tid tillbaka.
Mycket snopen gick jag därifrån. Men jag älskade att tänka på Jonas Askerlund som den mest romantiske man jag någonsin hade träffat. Och fastän hans fästmö som visade sig heta Pernilla Adamson senare blev anställd på förskolan Päronet som nyanställd förskollärare så fortsatte jag att skriva samma förälskade brev till Jonas Askerlund i ungefär samma stil. Det hela slutade med att både Jonas Askerlund och hans fästmö Pernilla Adamsson sade upp sig och bytte till vår andra enhet som hörde till förskolan Päronet som hette Björken. Men jag hade bestämt mig. Jonas Askerlund var mannen i mitt liv. Och jag hade bestämt mig för att jag skulle fortsätta skicka brev till honom ända till den lyckliga dag då han förstod att det var hans öde att gifta sig med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar