Jag heter Linda Karlsson och jag satt uppe i min hemstad och frös och kände mig ensam och olycklig. Mitt livs kärlek, Kalle Svensson var kvar i min universitetsstad tillsammans med alla våra kompisar och festade oc hade kul över jullovet.
Jag Jag kunde inte hitta på någonting positivt med julfirandet hemma hos mina föräldrar och mina två syskon, Olle och Lena. Det var helt enkelt jättetråkigt att vara med familjen över jul och nyår.
Jag satt och lssnade på musik med hörlurarna på hela agarna. Till slut fick min mor nog och skällde ut mig efter noter. Hon tyckte att det var helt enkelt värdelöst att jag bara satt där och såg ut som att jag vantrivdes med allting. Det gjorde jag ju också. Olle och Lena tyckte jag var jättetråkig och undvekt mig den större delen av tiden.
Inte ensjulmaten eller glöggen piggade upp mig. Jag blev bara mer och mer deprimerad. Till slut så lade jag mig i sängen och sov bort hela dagarna av jullovet. Det var riktigt grått och tråkigt väder ute också. Inte den minsta gnutta lilla snö någonstans.
Till slut slutade jag at äta också. Men då fick min mor och far nog och sade att nu fick jag skärpa mig om jag inte skulle bli sjuk på riktigt.
Jag hade aldrig haft så här tråkigt i hela mitt liv Till slut fick jag helt enkelt nog och bestämde mig för att rymma från alltihopa. Jag packade mina väskor och begav mig av tillbaka till universitetsstaden som jag hade lämnat.
Där hittade jag alla kompisarna och min pojkvä, Kalle Svensson vilt festandes på sjävla nyårsafton. Men det enda problemet var att Kalle Svensson flirtade hej vilt med en alldeles otroligt snygg tjej. Då blev jag så deprimerad att jag tog mitt pick och pack och åkte hem till föräldrarna och syskonen som var kvar i min hemstad igen.
Till min storaförvnåing och förtjsnuig så befann sig Kalle Svensson i min tågkup?e. Då han mycket snabbtt passade på att fira till mig. Jag hade aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Tillsammans återvände vi till mitt föräldrahem och stannade där resten av nyåårasfton och de sista dagarna av julovet tillsammans med min familj som blev jätteglada att se mig på så mycket bättre humör igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar