Jag heter Maria Andersson. Jag hade alltid längtat sedan jag började skolan att en dag flytta till en riktig universitetsstad och där finna den Stora Kärleken. Detta ledde till att jag det året då jag hade tagit studenten flyttade till den första bästa universitetsstad jag kunde komma på.
Det blev början till den underbaraste tiden i mitt liv. På den första välkomstbalen för alla recentiorer= det betyder nya studenter så träffade jag Honom med stort H. Han hette Bertil Svensson och kom ända från Lund. Jag blev ögonblickligen förälskad.
Det var ganska hårda och tuffa studier så jag och min stora kärlek, Bertil Svensson kunde inte träffas så ofta som vi hade velat. Men all vår fritid tillbringade vi tillsammans. Vi gick från den ena gasken= en festlig trerätters middag dit man kommer uppklädd i festklänning och herrarna bär frack. Det hela var mycket tjusiga och underhållande tillställningar. Jag levde verkligen i ett liv av sus och dus. Min stora dröm hade gått i uppfyllelse. Tills den dagen drömmen plötsligt sprack. Det inträffade då jag kom till dagens första förelsäning och insåg att Bertil Svensson inte längre fanns kvar i universitetsstaden.
Jag sökte honom förtvivlat överallt. På universitetet. Jag gick på varenda festligt tillställning. Allt från mindre tjusiga sittningar dit man kunde komma vardagsklädd och inta en mindre tjusig trerättersmiddag till flertalet gasker och även till den stora studentbalen. Till årets stora studentbal blev jag tvungen att hyra en balklänning men det funkade ändå. Men Bertil Svensson lyste med sin frånvaro.
Jag blev alltmer desillusionerad. Och alltmer olycklig. Till slut stod jag inte ut längre. Jag insåg att högre studier inte var något för mig utan mina Drömmars Prins vid min sida.
Jag sade upp min plats från universitetet och lämnade universitetsstaden och flyttade hem till landet igen. Där plötsligt stod jag öga mot öga med Bertil Svensson! Han förklarade sin djupa och eviga kärlek till mig. " Men" sa han. " Jag har velat bli säker på att det var mig du var förälskad i och inte universitetsstaden". Jag hade aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Vi fick jobb på en av av stadens restauranter. Bertil Svensson som kypare och jag som kallskänka. Sedan gifte vi oss och jag är säker på att vi kommer att vi kommer att leva lyckliga i alla våra dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar