Den hemska klassresan
Helenas natt på lägergården Brukskvista
Av: Marika Frykholm
Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Hela hennes klass hade åkt från lägergården Brukskvista och lämnat henne ensam kvar. Hennes fröken, Mia Svensson hade ringt upprepade gånger till hennes mobil och frågat om inte hennes föräldrar ändå kunde komma och hämta henne. Men Helena hade svarat att varken hennes mamma eller pappa hade tid förrän tidigast måndag morgon att komma ut till Ekerö och hämta henne på Brukskvista.
Helena gick omkring på Brukskvista. Som tur var så fanns det lite smörgåsar kvar i köket som hon kunde ta till middag. Och det fanns lite saft i en tillbringare i kylskåpet. Så Helena tog sig saft och smörgåsar till middag och åt det ensam i lägergårdens matsal.
Helena kände sig olustig. Det var antagligen den ruskiga spökhistorien om arkeologen som försvann som sades spöka om hon inte fick sin akademiska titel. Helena bestämde sig för att det var bäst att gå och lägga sig tidigt och sova bort större delen av den här kvällen och natten så att det blev morgon fort.
Helena sov natten igenom och drömde ingenting. Hon vaknade tidigt på måndag morgon. Av någon anledning kände hon sig fortfarande lika olustig som innan hon gick och lade sig. Hon gick ut ur lägergården och fram till staketet som skilde lägergården från fältet där arkeologen sades ha försvunnit. Helena ropade till. I gräset framför staketet syntes fotspår! Fast hon visste att hon hade varit ensam på lägergården hela natten. Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Men nyfikenheten tog övertaget och hon klättrade snabbt över staketet och började följa fotspåren i gräset på andra sidan staketet för att se vart dom kunde leda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar