Teaterlägret på Norreda
Jag heter Sarah Bengtsson och var ny studerande vid Uppsala
unviersitet och medlem i en nation i Uppsala. Alla nationsföreningar i Uppsala
får en gång om året rätten att hyra gården Norreda som ligger en bra bit bort
från Uppsala mitt inne i skogen för att ha föreningsläger på under en helg om
året.
Nu skulle min nationsteater äntligen åka till Norreda. Det
skulle bli så kul tyckte jag. Jag hade stämt möte med min bästa kompis Åsa på
busshållplatsen och vi stod nu och väntade på bussen som skulle ta oss till en busshållplats där en av ledarna
skulle komma och hämta oss med bil och köra oss den sista biten till gården
Norreda.
Väl framme stod mycket riktigt ledaren Markus Markusson på
plats vid busshållplatsen som vi hoppade av med vår packning vid och väntade på
oss. Vi satte oss i hans bil och åkte iväg mot Norreda.
På fredagen hann vi inte göra så mycket annat än att äta
middag och leka lite teaterlekar innan vi gick och lade oss.
Vi sov i en stor
sovsal alla 20 som var med på teaterlägret på Norreda i våra sovsäckar. På
lördagen skulle vi leka teaterlekar, äta lunch och senare på middagen ha en
sittning. En sittning är en finare trerättersmiddag med tal och studentsånger
som avslutas med att tjejerna står på stolarna och sjunger den välkända
studentsången med refrängen: ” O, jerum, o jerum”! Tror jag har stavat det
rätt!!!
Mitt under lördagens sittning blev vi alldeles vettskrämda
för plötsligt hördes det ljud av röster utanför gården vi bodde och hade vår
sittning på!
Det blev dödstyst runt bordet. Skulle vi våga gå ut? Till
slut var det en mycket modig Värmälndsk kille som hette Pontus Adamsson som
reste sig från sittningen, tog ficklampan och gick ut i mörkret därutanför.
Dödstyst. Inte ett ljud hördes.
Då harklade Markus Markusson sig och förklarade att vi
skulle vara stolta att vi fick ta del av Norredas stolta historia..
Generationer av Uppsala studenter hade samlats här på Norreda och Markus
Markusson påstod nu att det var klangen av deras röster som hördes därutanför.
Den natten när vi väl hade gått och lagt oss runt tretiden
hade jag mycket svårt att somna. Till slut var jag bara tvungen att undersöka
det hela närmare. Så jag tog mig så försiktigt jag kunde upp ur sovsäcken och
tog min ficklampa och smög ut i natten därutanför huset.
Det var alldeles dödstyst utanför själva gården där mina
studentkamrater just nu låg och sov sin skönhetssömn. Jag gick genom den tysta
skogen. Då kom jag fram till en liten glänta och där mitt i den lilla gläntan stod tre tält uppsatta.
Utanför tälten var en det minst sex personer samlade som stod och pratade och
skålade och skrattade.
Jag gick närmare och presenterade mig glatt för dom. Det
hela slutade med att vi festade natten lång på mycket gott vin, samtidigt som
två stycken i gänget spelade gitarr och vi andra dansade glatt till den mycket
fina musiken.
Efter att vi hade sagt gonatt, det visade sig att det var
tre stycken familjer som var ute på en campingtur, så smög jag mig tillbaka in
till gården och mina sovande studentkamrater.
Den enda som fick veta den sanna historien om de forna,
stolta ” spökande” studenterna var min bästa kompis Åsa Karlsson. Hon garvade
mycket glatt åt Markus Markussons teori om, ” klangen från de forna stolta
studenterna”
Men ingen av oss ville förstöra Markus Markussons
trovärdighet som en god historieberättare så ingen av de närvarande på Norreda
teaterläger den hösten fick någonsin veta den sanna historien om rösterna som
vi hade hört utanför Norreda mitt i natten.eater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar