Tillbaka på Brukskvistas konfernsgård, novell skriven av: Marika Frykholm

Tillbaka till Brukskvista konferensgård

Helena var på väg tillbaka till Brukskvista lägergård ute på Adelsö denna gången tillsammans med sina kolleger från Mellanhöjdsskolans grundskola på söder i Stockholm.

 Hon var mycket spänd och förväntansfull efter de omvälvande händelserna hon hade varit med om den förra gången.

Den gången hon hade varit där så hade det lett till en vild jakt Sverige runt efter en vandringssägen om ett vikingagravfält som det sades att det vilade en förbannelse över samt en spökhistoria om en spökande kvinnlig arkeolog som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.inti

Nu var hon på väg tillbaka till Brukskvistas konferensgård för att ännu en gång delta i en helgkonferens om tillståndet på hennes grundskola, Mellanhöjdens grundskola årskurs 1- 9.

Då de kom fram till Brukskvistas konferensgård kunde inte Helena låta bli att vandra bort till staketen som skilde ägorna bortom Brukskvistas konferensgård. Hon såg de välbekanta kullarna och kossorna och fåren som betade på ängarna bortom  staketen bortom Bruksvistas lägergård.

Plötsligt hajade hon till. På parkeringsplatsen intill staketen såg hon en man i hatt som steg ut ur en röd Volvo. Han gick rakt mot staketet. Helena tog snabbt ett kort med mobilen på mannen. Sedan ringde hon snabbt Brukskvistas hembygdsförenings ordförande Oskar Lundkvist och berättade för honom vad hon hade sett. Oskar Lundkvist satte sig genast i bilen och for ut till Brukskvistas konferensgård på Adelsö.

Då Oskar Lundkvist kom fram så klättrade de tillsammans över staketet och eftersom Oskar Llundkvist hade hackor och spadar av gammal vana med sig så började de gräva inärheten av det trädet på ängarna bortom staketen vid Brukskvistas konferensgård på den plats där Helena hade blivit nedslagen av mannen i hatten, Kalle Karlsson som hade varit efterlyst av polisen den förra gången hon hade befunnit sig på en arkeologisk utgrävningsexpedition vid Brukskvistas konferensgård.

Till Helenas sstora förtjustning så fann de skallen av ett skelett och Oskar Lundkvist kontaktade dagen därpå sin väninna Lena  Bertilsson på det Historiska musèet i Stockholm som genast åkte ut till Brukskvistas konferensgård och identifierade skallen med att det förmodligen rörde sig om ett skelett från Vikingatiden och att den döde vikingen varit en man runt cirka 20 år gammal som antagligen hade dött av ett slag mot bakhuvudet.

Det hela påminde så om Helenas egen upplevelse att hon tog ledigt från konferensen resten av helgen för att tillsammans med Oskar Lundkvist och Lena Bertilsson undersöka platsen vid trädet där hon själv hade blivit nedslagen några år tidigare av mannen Kalle Karlsson.

De hittade inga flera spår men Oskar Lundkvist bestämde sig för att de skulle följa samma spår som den förra gången då Helena hade varit vid Brukskvistas konferensgård och tillsammans åka till Jarlabanke bro ute i Täby kommun för att där göra vidare arkeologiska utgrävningar.