Sommarkursen, novell skriven av: Marika Frykholm

Sommarkursen

Novell skriven av: Marika Frykholm

Jag skulle gå på sommarkurs på Folkuniversitet och gå en sommarkurs. Jag var mycket spänd och förväntansfull. Jag skulle gå en teaterkurs i improvisationsteater och hade hört mycket gott om den sortens kurser. Det skulle bli jättekul var jag övertygad om.

Läraren hette Lennart Arvidsson och var 44 år. Själv var jag 42 år gammal den här sommaren. Jag kände inte honom och jag kände ingen som skulle gå min kurs. Men jag såg mycket fram emot det ändå.

Jag kom fram till Folkuniversitetet i staden som jag bor i och den första jag träffade på var läraren, Lennart Arvidsson. Han var absolut den snyggaste man jag någonsin hade träffat i hela mitt liv. Jag kunde inte ta ögonen ifrån honom.

 Till slut blev det lite pinsamt och då hälsade Lennart Arvidsson välkommen till kursen. Efter ett tag kom även de andra kursdeltagarna som även de skulle gå grundkursen i  improvisationsteater. Improvisationsteater för den oinvigde är att man spelar teater utan att använda sig av något manus. Man liksom genom olika övningar leker sig fram till vad man ska säga och göra på scenen.

Vi fick börja med att sätta oss i en ring och presentera oss. Men vi blev ombedda av Lennart att inte säga vad vi jobbade med eller vad vi gjorde annars utan att vi skulle säga våra namn och något som vi gillade som började på första bokstaven i våra namn.

 Jag heter Susanne Adamson så jag sa att jag hette Susanne och att jag gillade att sola mig på sommaren. Helst på en romantiskt plats som vid havet någonstans. Gärna tillsammans med en attraktiv person av det motsatta könet. Jag såg att Lennart Arvidsson drog på munnen då jag sade det sista.

Då vi hade vårt sista övningspass för dagen tog Lennart Arvidsson mig åt sidan och frågade mig om han fick bjuda mig på en romantisk middag för två på en restaurant som låg just vid havet. Jag kanske borde nämna att jag bor just i Malmö och den romantiska restauranten var en restaurant som ligger vid Ribbergsbordsbadet i Malmö. Jag tackade givetvis ja till Lennarts generösa erbjudande och vi tog bussen till Ribban som badplatsen vanligtvis kallas.

Middagen var helt enkelt underbar och jag svävade på små rosa moln då jag senare på kvällen tog busen hem till min lägenhet. Jag drömde ljuva drömmar hela natten igenom men dagen efter förändrade allt då Lennart till min stora fasa och förvåning mitt framför ögonen på mig bjöd ut min kurskamrat Maria på en, ” romantisk middag för två” och det på samma restaurant, restauranten om vi hade varit på kvällen före vid Ribbersborgsbadet i Malmö

Jag övervägde större delen av kvällen och natten att avbryta kursen och helt sonika hoppa av. Men jag släpade mig till Folkuniversitetet nästa dag också och vi hade underbart roliga övningar. En övning som hette, ” Liftaren” om går ut på att man sitter fyra stycken på fyra stolar och så kommer det en femte person dit som ställer sig bredvid den ena stolen och ” liftar” varav han/ hon tar över en av passagerarnas” plats i bilen och den personen som kliver in i bilen känslor påverkar de övriga passagerarna” i bilen. Man kan till exempel spela jätteglad, förälskad, man kan vara gravid på väg till B. B man kan vara jättearg, och så vidare.  Det var en fantastiks t rolig övning och jag hamande bredvid Lennart hela tiden så jag trodde att han skulle bjuda ut mig igen men icke. Vid kursdagens slut så stod Lennart åter bredvid mig då vi skulle säga hejdå och bjöd den här gången ut min andra kurskamrat som hette Karin.

Jag blev uppriktigt agt förbannad och väldigt besviken och ledsen över Lennarts beteende. Vad trodde han att han  höll på med egentligen? Inbilade han sig att vår kurs i imrpovsiatinsteater var en slags dejting- grupp som han hada förmånen att få undervisa under en vecka på sommaren?

Dag tre började så bra. VI fick göra nya jätteroliga övningar. Den här gången var det att vi skulle lära oss vad ” status” inom improvisationsteatern betydde. Detta innebar att vi fick allihopa vara i olika grupper. I dom grupperna fick vi sedan siffror från 1- 5 . Sedan fick vi en plats som vi skulle vara på och agera därefter och utfrån detta skulle publiken, det vill säga våra kurskamrater och vår lärare Lennart gissa sig fram till vem av oss i den gruppen som var uppe på scenen som hade högst/ respektive lägst status.

Men sedan gick allting åt skogen för min del i alla fall. För när vi återigen skulle säga hejdå för dagen så stod Lennart återigen bredvid mig och den här gången bjöd han min tredje kurskamrat Kattarina på en dejt på samma restaurant som vi hade haft våran dejt vid Ribbergsbordsbadet häromkvällen. Det blev för mycket. Jag skällde ut honom rakt i ansiktet på honom och frågade honom rent ut om han trodde att det var någon slags singelförening som han var ledre för?!

Lennart backade tre steg bakåt och blev alldeles förstummad. Sedan hjälpte han Kattarina att ta på sig jackan, tog henne i handen och marscherade rakt förbi mig ut genom dörren och ner för trapporna.

Jag var alldeles otroligt upprörd. Men jag kunde fortfarnade inte bestämma mig för om jag skulle helt sonika hoppa av kursen eller fortsätta mitt lidande veckan ut. Jag sov orolig hela natten och drömde diverse olika mardrömmar. Men då morgonen på den fjärde kursdagen grydde hade jag bestämt mig. Jag skulle återvända till improvisationsteaterkursen och bli kvar där veckan ut. Jag skulle inte ge upp. Jag skulle inte ge mig. Jag skulle bevisa för Lennart Arvidsson att det var mig och ingen annan han borde satsa på.

Så då jag kom till Folkunviersitetet och vår kurs dagen efter, den fjräde dagens morgon så bad jag ödmjukt Lennart så mycket om ursäkt för mitt beteende dagen före. Lennart tog det hela med ro och så bad jag honom om jag inte kunde få bjuda honom på en försoningsdrink på en bar som jag kände till i Malmö. Men se det gick inte förklarade Lennart för mig. Han hade nämligen redan andra planer för kvällen.

Den här dagen fick vi pröva på att leka olika kullekar på scenen som var mycket roliga. Bland annat en lek som just då inte var en kullek men som gick ut på att man stod i en ring och så stod en person i mitten som fick gå runt och säga följande: ” Älskling, jag älskar dig men jag kan inte le”!. Om personen som han/ hon stod framför och sade det då log så fick man bli nästa person i ringen.

Mot slutet av dagen då vi skulle säga hejdå såg jag hur Lennart tog tag i Lenas hand och ledde ut henne genom dörren nedför trapporna. Dom skulle tydligen på en dejt!

Det blev bara för mycket! Jag tog på mig min jacka för det var en ovanligt kall och våtruggig sommar det här året och sprang nedför trapporna, satte mig på bussen och åkte raka vägen hem där jag borrade ner huvudet i kudden i min säng och tjöt som en stucken gris.

Det var knappt att jag orkade masa mig iväg till den femte och sista dagens morgon. Idag, tänkte jag så är det sista gången jag ser honom. Jag ska aldrig se honom igen. Jag kommer inte att få träffa honom någonsin igen. Det kändes som om mitt hjärta skulle brista i tusen bitar då jag gick de sista trappstegen upp till vår kurslokal på Folkuniversitetet.

Då hände det otrolig! Lennart Arvidsson stod i dörröppningen med en stor bukett rosor som han räckte till mig. Han förklarade att han bara hade velat göra mig avundsjuk hela veckan då han hade bjudit mina andra kurskamrater på alla dessa dejter men att det var mig han hade älskat hela tiden. Nu frågade han mig om jag inte ville gå på en försoningsdejt med honom? Om jag ville! Jag sprack upp i ett enda stort leende och Lennart Arvidsson förstod mig genast. Hela dagen gick jag som på rosa moln och mot slutet av eftermiddagen när Lennart Arvidsson hjälpte mig på med min jacka, tog mig i handen och ledde mig nerför trappstegen på Folkuniversitetet var den lyckligaste stunden i hela mitt liv. Jag ska aldrig glömma den stunden för det var då vi kysste varandra första gången och det var då jag blev Lennart Arvidssons flickvän. Jag kände på mig att han var den rätte för mig och att det skulle hålla för en mycket lång tid framåt.