Helena och Eva bestämde att de skulle åka ut till Brukskvista lägergård, klättra över staketet till ängarna på andra sidan lägergårde och tillsammans gräva och se om de kunde få veta något mer om den spökande kvinnliga akademikern som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel den kommande lördagen.
Så följande lördag möttes de vid Brommaplans tunnelbanestation och tog bussen ut mot Adelsö och Bruksvista lägergård. De hade med sig spadar och hackor. Det var vackert väder och de såg mycket fram emot utflykten till Adelsö och Brukskvista lägergård.
De kom fram till lägergården och gick mot staketen som omslöt ängarna bortom Brukskvista lägergård. Men då de precis hade börjat gräva på platsen dit Helena hade vandrat iväg första gången hon var ute på Brukskvista lägergård hördes ilskna rop och hojtningar borifrån staketet. Det visade sig vara Brukskvistas hembygdsförenings ordförande som hette Oskar som tillsammans med några medlemmar från Brukskvistas hembygdsförening hade råkat få syn på tjejerna som var ute och grävde på ängarna bortom staketen vid Brukskvistas lägergård.
Helena och Eva fick uppge namn, personnummer, adress och telefonnummer. Oskar ringde Helenas föräldrar, Petter och Lena som genast åkte ut till Adelsö till Brukskvista lägergård för att hämta hem Helena och Eva tillbaka till Stockholm.
De fortsatte skälla ut Helena och Eva hela vägen tillbaka till Stockholm. Till tjejernas stora irritation och förvåning så blev de absolut förbjudna att någonsin åka tillsammans ut till Adelsö till Brukskvista lägergård igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar