Jag heter Åsa Karlsson och jag är 16 år gammal. Jag gick det första året på dramaprogrammet på Mellanhöjdsskolans gymnasium på söder i Stockholm. Vår klasslärare Mia Svensson hade givit oss i uppgift att skriva ett specialarbete. Jag hade valt att skriva om mina tre favoritämnen litteratur historia och arkeologi. Jag var särskilt inspirerad av den engelske 1900- tals författaren David Lodge`s ena roman som heter: " Nice Work". Den ena huvdpersonen i " Nice Work" är en tjej som heter Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskild inriktning mot den engelska industriromanen med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempel Charles Dickens, och de 3 systrarna Bronte. Charlotte Bronte, Emily Bronte och Anne Bronte. Dr. Robyn Penroses`unviersitet ligger i den fiktiva engelska staden Rummidge. Dr. Robyn Penrose`s universitet får i uppdrag att ha utbyte med fabriksvärlden i Rummidge och dr. Robyn Penrose får i uppgift att besöka fabriken Pringle`s och följa runt med Pringle`s chef Mr. Vic Wilcox på hans arbete en dag i veckan på onsdagarna resten av terminen. Det ska visa sig att de två har mycket att lära av varandra.
Jag hade valt att framföra presentationen av specialarbetet tillsammans med mina 3 bästa tjejkompisar i klassen. De hette: Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson. Idag var det Anna Johanssons tur att framföra det hon hade kommit fram till i arbetet av vårt specialarbete. Vår klasslärare Mia Svensson sade:
" Då så Anna". " Idag ska vi lyssna till vad du har kommit fram till i arbetet med ert psecialarbete".
Men Anna Johansson hann bara säga:
" Jo jag hade tänkt att berätta om:::" Längre hann hon inte förrän en tjej i moderna kläder kom framhoppande bakom henne och sade:
" Jo jag hade tänkt berätta om vår kompis Helenas klassresa som hon gjorde i 6:e klass med sin klass här från Mellanhöjdsskolan till lägergården Brukskvista ute på Ekerö utanför Stockholm": " Jag ska visa er hu nin kan ladda ner min blogg så att ni kan läsa vad jag har skrivit om den resan".
Här nedan följer bloggen om Helenas klassresa.
Den hemska klassresanAVäl frame vid lägergården ute på Ekerö gick Helena och Eva direct bort mot hagarna med sina spadar och hackor. Dom hittade ett område som verkade passa dom précis. Efter ett tag stötte Helenas spade mot något nere I marken och hon böjde sig ner för att undersöka vad det kunde vara. Det visade sig vara skallen på ett nergrävt skelett! Helena blev förtjust. Då dom genast avröts I sitt grävande av rop och hojtningar borta från staketet till hagarna.
Helena och Eva blev inte förvånade då dom upptäckte att det var medlemmarna ur hembygdsföreningen som hade kommit på dom ännu en gang. Dom kom marscherande bort mot området där Helena och Eva hölls med sitt gräavande. Ledaren, som sa att han hette Kalle Larsson var väldigt arg. Han sa att det var olagligt att hålla på med utgrävningar som dom gjorde utan tillstånd. Han beggared att få Helenas pappas nummmer och ringed genast upp hnom.
Helenas pappa åkte genast ut till lägergården på Ekerö för att hämta hem Helena och Eva. Väl I bilen på vägen hem till Stockholm skällde han på dom hela resan. Helena tyckte att han var väldigt overdriven I sitt sätt att reagera. Han sa att dom nu skulle bli tvungna att kontakta Evas föräldrar eftersom hon hade rymt från sitt seglarläger på Västkusten föratt vara med Helena och gräva ute på Ekerö.
När dom kom hem gick Helena in på sitt rum och stängde dörren. Hon ville vara ifred från dumma vuxna som inte förstod vad det var hon ville åstadkomma med sina utflykter till Ekerö. Hon tyckte att alla var dumma och oförstående mot henne och Eva. Hon behvöde fundera ut en plan på hur hon och Eva skulle kunna ta sig ut till lägergården vid Ekerö för att fortsätta gräva fram skelettet dom hade hittat.
Då vi hade läst färdigt blev det mörkt i klassrummet. Då ljuset tändes igen var tjejen borta.
Vår klasslärare Mia Svensson sade:
" Då så Anna". " Tack ska du ha": " Jag tänkte att du Helena får ta över imorgon och berätta vad du har kommit fram till i arbetet med ert specialarbete".
Anna Johansson utbrast upprört:
" Men det är väl inte mitt fel att..."?!
Mia Svensson sade:
" Då så": " Tack ska ni ha allihopa"! " Vi ses imorgon"
VI fyra tjejer gick ut ur klassrummet och resten av klassen följde efter oss.