Åsas specialarbete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gymnasieskopå söder i Stockholm. Fyra tjejer som alla är 16 år gamla ska framföra ett specialarbete. De fyra tjejerna heter: Åsa Karlsson, vars 3 favoritämnen är: Litteratur, historia, och arkeologi. Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson, även hon 16 år gammal.

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer"! " Idag har jag tänkt att du Moa ska få berätta vad du har kommit fram till i arbetet med ert specialarbete".

Moa Adamsson, ( elev):
" Jo hej allihopa"! " Jag heter Helena Svensson och nu ska jag berätta om hur det var under och efter då jag hade varit på en klassresa då jag gick i 6:an här på Mellanhöjdsskolan då vi åkte till Brukskvista lägergård som ligger på Adelös utanför Stockholm. " Jag ska nu ge er mina inloggningsuppgifter till min blogg så kan ni läsa om det där".

Då Eva var tillbaka i Stockholm igen så dröjde det inte länge förrän Oskar kontaktade Helena och berättade att nu hade Brukskvistas hembygdsförening haft sitt styrelsemöte och Helena och Eva var båda välkomna ut till Brukskvista följande lördag för att vara med på en arkeologisk utgrävningsexpedition vid hagarna bortom stakteten vid Burkskvistas lägergård dit Helenas skolkiass från Mellanhöjdsskolan hade varit på klassresa för några veckor sedan.

Helena och Eva tog bussen från Brommaplan ut till Brukskivstas lägergråd ute på Adelsö där de möttes av Brukskvistas hembygdsförenings ordförande Oskar och två medlemmar till från hembygdsföreningen som hette Karin och Petter. De vandrade iväg tillsammans fem bort mot hagarna bortom staketen som de klättrade över vid Brukskvistas lägergård och kom till själva utgrävningsplatsen.

Men Helena upptäckte ganska snart att det var urtråkigt att vara med på en arkeologisk utgrävningsexpedition och inte alls så spännande som hon hade föreställt sig. Så hon vandrade iväg bort mot staketeten. Då plötsligt en skugga föll över henne och sedan blev allt svart. Då hon vakande såg hon en man som stod lutad framåt lite längre fram. Helena fick upp sin mobil ur fickan och tog snabbt ett kort på den främmande mannen.

Väl tillbaka i Stockholm gick hon raka spåret till polisen. De kände inte igen den främmande mannen sedan tidigare och Helena fick åka tillbaka hem till sina föräldrar.

Några veckor senare såg hon ett meddelande på facebook. Där stod det: " Om du är intresserad av att få veta mer om arkeologi kom då på ett spännande arkeologiskt föredrag med Österlens i Skånes hembygdsförening".

Helena bestämde sig ganska snabbt. Hon rymde hemifrån redan samma eftermiddag och tog nattåget ner till Malmö där hon sov på centralstationen över natten. Dagen därpå tog hon bussen ut mot Österlen. Hon kom till byn där hembygdsföreningen skulle ha sitt möte i god tid. Då hörde hon samma historia om den spökande kvinnliga arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon  hade fått sin akademiska titel. Men hon fick höra mer och det var att det sades finnas en vikingagravplats som det vilade en förbannelse över.

Helena blev eld och lågor. På eftermiddagen samma dag fick hon tag i en hacka och en spade och åkte ut till åkrarna vid byn och började gräva. Tyvärr hade hon lika stor otur som då hon varit på sin olovandes arkeologiska utgrävningsexpedition hemma ute på Brukskvista på Adelsö.

Hon blev upptäckt av hembygdsföreningens på Österlens ordförande som hette Lennart som genast skickade hem henne till Stockholm där hon blev intagen på barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen för uppsikt under natten.

Dagen efteråt fick hon höra att hon hade fått en fosterfamilj tilldelad sig. Fosterfamiljen bestod av pappan, Peter Thomasson med mamman Cecilia Thomasson och barnen David, Jakob, Maria och Kristina och de bodde i Stocksund i Danderyds kommun norr om Stockholm.

Helena blev gråtfärdig. Men fick ändå åka ut tillsammans med fosterfamiljen till sitt nya hem i Stocksund senare samma dag. Hon skulle få gå kvar i sin gamla 6:e klass i Mellanhöjdsskolan på Söder i Stockholm men skulle få lov att åka färdtjänst fram och tillbaka varje dag eftersom hon hade visat prov på att hon itne var riktigt tillförlitlig just nu.

Men Peter Thomasson och hans familj verkade snälla och trevliga och Helena upptäckte att det gick bra att bo hos dom i deras villa ute i Stocksund. Men hur skulle hon göra för att få veta mera om den spökande kvinnliga arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel och vandringssägnen som det hade varit om vikingagravplatsen som det vilade en förbannelse över? Helena grubblade och gick till slut till sin fosterfar Peter Thomasson och berättade hela historien.

Det visade sig att Peter Thomasson hade ett brinnande intresse för arkeologi och var något av en amatörarkeolog. Han lovade att ta med sig sin fru, resten av familjen och Helena och följande lördag åka ut till Bruksvista ute på Adelsö efter att han först hade haft ett samtal med Brukskvistas hembygdsförenings ordförande Oskar.

Helena blev jätteglad och såg fram emot den kommande lördagen. Hon hoppades att Oskar skulle gå med på att dom kom ut allihopa och pratade med honom.

Då klassen har läst Helenas blogg så blir det plötsligt alldeles mörkt i klassrummet. Då ljusest tänds ser de först inte Moa Adamsson men upptäcker sedan att hon står borta vid dörren.

Mia Svensson, ( Klasslärare):
" Men snälla Moa hur mår du egentligen"? " Helena står ju alldeles här bredvid dig"!
" Då så allihop, jag tycker att vi låter dig Anna ta över där Moa tvingades avbryta idag, imorgon":

Moa Adamsson, ( elev, upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att":?!

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så allilhopa" " Tack ska ni ha för idag" ! " VI ses imorgon"!
Exit de fyra tjejerna och resten av klassen. 

Åsas specialarbete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Melanhöjdsskolans gymnasieskola på söder i Stockholm. Fyra tjejer som alla är 16 år gamla ska framföra ett specialarbete som de har arbetat på. De fyra tjejerna heter: Åsa Karlsson vars 3 favoritämnen är: Litteratur, historia och arkeologi, Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson även hon 16 år gammal.

MIa Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer"! " Idag har jag tänkt att du Åsa får fortsätta där Helena tvingades avbryta igår":
Åsa Karlsson, ( elev):
" Ja hej allihopa"! " Jag heter Helena Svensson och nu ska jag berätta hur det vidare gick med den klassresan jag var på under och efter till Brukskvistas lägergård på Adelsö utanför Stockholm." " Här får ni inloggningsuppgifter till min blogg där jag har skrivit om den klassresan som vi gjorde då jag gick i 6:an här på Mellanhöjdsskolan".

Helena blev som straff skickad på sommarkollo till Barnens Ö  och Eva blev av sina föräldrar skickad på seglarläger på Västkusten. Men av sommarkollot fick Helena snart nog och en tidig morgon så rymde hon från sommarkollot och tog bussen tillbaka hem till Stockholm.

Väl hemma då det upptäcktes vad hon hade tagit sig för så gav hennes föräldrar henne utegångsförbud resten av sommaren. Helena hade väldigt tråkigt. Till slut bestämde hon sig för att på egen hand rymma igen, den här gången tillbaka ut till Brukskvista lägergård ute på Adelsö alldeles ensam. En tidig morgon tog hon tunnelbanan till Brommaplan och därifrån tog hon bussen ut till Adelsö. Med sig hade hon hacka och spade. Hon tänkte sig en arkeologisk utgrävningsexpedition alldeles på egen hand.

Men det gick inte som hon hade tänkt den här gången heller. Hon blev återigen upptäckt. Den här gången av Bruksvkistas hembygdsförening ordförande som visade sig heta Oskar. Men till skillnad från den tidigare gången så lyssnade Oskar verkligen på Helenas historia. Tillsammans beslöt Oskar att han skulle sammankalla Brukskvistas hembygdsförenings styrelse till ett möte och till det bjuda Helena och Eva. Han fick Helenas föräldrars, Gunnel och Magnus mobilnummer och även Evas föräldrars, Karin och Petters mobilnummer och ringde till dom och förklarade situationen och att han inte alls var arg på Helena för hennes tilltag utan tyckte att detta var en historia som borde undersökas lite närmre.

Till slut satte Oskar Helena på bussen tillbaka till Ekerö centrum där hon sedan skulle byta buss för att kunna ta sig till Brommaplan och därifrån hem till sitt föräldrahem i Stockholm och till sina föräldrar. Oskar lovade att maila Helena så snart han och Brukskvistas hembbygdsförenings styrelse hade haft sitt möte.

Då klassen har läst detta släcks ljuset och det blir alldeles mörkt i klassrummet. Då ljuset tänds igen kan de först inte få syn på Åsa Karlsson. Sedan ser de att hon står borta vid dörren. 

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Men Åsa hur är det med dig"? " Helena står ju här alldeles bredvid dig"! " Då tycker jag att vi låter dig Moa fortsätta där Åsa tvingades avbryta idag, imorgon istället".

Åsa Karlsson, ( elev, upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att..."?!
MIa Svensson, ( klasslärare):
" Då så allihopa"! " Tack ska ni ha för idag"!" Vi ses imorgon"!
Exit de 4 tjejerna och resten av klassen. 

Åsas spexialarbete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gymnasieskola på söder i Stockholm. Fyra tjejer som alla är 16 år gamla ska framföra ett manus som de har arbetat tillsammans med. de fyra tjejerna heter: Åsa Karlsson, Moa Adamsson, Anna Johansson, Och Helena Svensson, även hon 16 år gammal.

Åsa Karlssons 3 favoritämnen är: Litteratur, historia och arkeologi.

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer":"Idag har jag tänkt att du Helena får berätta vad du har kommit fram till i ert specialarbet":

Helena Svensson, ( elev):
" Jo jag har tänkt att visa er hur man loggar in på min blogg för att ni där ska få läsa om vad jag upplevde under och efter att jag hade varit med min klass då jag gick här i 6:an på Mellanhöjdsskolan på en lägerågrd som heter Brukskvistas lägergård som ligger på Adelsö utanför Stockholm".

Helena var tillbaka i Stockholm och funderade mycket över klassresan till Brukskvista lägergård ute på Adelsö. Särskilt funderade hon mycket över den ganska annorlunda spökhistorien som hon hade fått höra på mötet på Brukskivstas hembygdsförening om den spökande kvinnliga arkeologen som itne kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.

Helena ville gärna åka ut till Brukskvista igen och få veta mera men vågade inte riktigt åka ut till Brukskvista ute på Adelös ensam. Så hon bestämde sig för att sätta in en annons på facebook. Efter lite funderande skrev hon att hon var 12 år och hette Helena. Att hon gick i 6:an på Mellanhöjdsskolan på Söder i Stockholm och att hon sökte en jämnårig tjej som ville åka tillsammans med henne ut till Brukskvista lägergård ute på  Adelsö någon helg.

TIll sin förvåning fick hon svar från en jämnårig flicka som hette Eva. Eva berättade att hon var 12 år och gick i 6:an i Bertilsskolan på Söder i Stockholm. Hon hade läst Helenas inlägg på Facebook och tyckte att historien om den spökande kvinnliga arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel lät mycket spännande. Hon ville jättegärna åka med Helena ut till Brukskvista lägergård ute på Adelös någon helg.

Helena och Eva stämde träff på ett cafè som låg inärheten av båda deras sjkolor på Söder i Stockholm den följande lördag samma  vecka som de först hade haft kontakt med varandra på facebook.

Då klassen har läst Helenas bloggberättlse om lägergården Brukskvista blir det plötsligt alldeles mörkt i klassrummet. Då ljuset tänds kan de först inte upptäcka Heelna. Sedan ser de henne stå vid dörren.

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer": " Jag tycker att vi låter dig Åsa fortsätta imorgon där Helena tvingades avbryta idag":
Helena Svensson, ( elev, upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att jag"::::=!
Mia Svensson; ( klasslärare):
" Då så allihopa" ! "  Tack ska ni ha för idag": " VI ses imorgon"!
Exit de fyra tjejerna och resten av klassen. 

Åsas specialarbete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gymnasieskola på söder i Stockholm. Fyra tjejer som alla ä 16 år gamla ska framföra ett specialarbete som de har arbetat med. De fyra tjejerna heter: Åsa Karlsson, vars 3 favoritämnen är: Litteratur, historia och arkeologi, Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson även hon 16 år gammal.
Åsa Karlsson är särskilt insprierad av den engelske 1900- tals författaren David Lodge`s ena roman som heter: "Nice Work". En av huvudpersoerna i " Nice Work" är en tjej som heter: Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskild inriktning mot den engelska industriromanen med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempel: Charles Dickens, Elizabeth Gaskell och de 3 systrarna Bronte. Charlotte Bronte, Emily Bronte och Anne Bronte. 

Dr. RObyn Penrose`s chef på engelska institutionen där hon är tillfälligt anställd, Mr. Philip Swallow får i uppgift att skicka iväg en av sina anställda på universitetet i Rummidge, den fiktiva engelska staden som ska ligga i mellersta England till en fabrikör som heter Mr.Vic Wilcox som är fabrikschef på fabriken Pinrgle`s som ligger i en stadsdel i Rummidge där Dr. Robyn Penrose aldrig har satt sin fot. Det blir Dr. Robyn Penrose som får i uppgift att en dag under resten av termimen " skugga" Mr. Vic Wilcox på hans fabrik Pringle`s. Det ska visa sig att de två har mycket att lära av varandras yrken.

Mia Svensson, ( Klasslärare):
" Då så tjejer"! " Idag har jag tänkt att det får blir du Anna som ska berätta vad du har kommit fram till i ert specialarbete".

Anna Johansson, ( elev):
" Hej"! " Jag heter Helena Svensson"!:! " Idag ska jag berätta om hur det gick på den klassresan som jag var på med min klass då jag gick i 6:an här på Mellanhöjdsskolan då vi åkte till Brukskvistas lägergård på Brukskvista på Adelsö utanför Stockholm": "Här får ni mina inloggningsuppgifter till min blogg där ni kan läsa hur det gick för oss på den kalssresan":

Den hemska klassresan
Vem var arkeologen?
Av: Marika Frykholm


Helena låg med täcket över huvudet. Försiktigt kikade hon upp.
Till sin förvåning såg hon sin fröken, Mia Svensson stå i dörröppningen. ” Skrämde jag dig Helena”? Frågade Mia. ” Ja, det gjorde du”, svarade Helena. ” Jag var bara i köket för att kolla att jag hade släckt ordentligt”, fortsatte Mia. ” Det hade jag. Nu kan du fortsätta sova, gonatt”, sa Mia och gick ut och stängde sovsalsdörren efter sig.

Dagen efter pratade hela klassen om den kusliga filmen om arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Vem hon kunde ha varit. Varför hon hon inte hade fått sin titel. Hur kunde det vara så viktigt? Helena ville inte lyssna. Hon bestämde sig för att gå ut och titta på fältet bredvid lägergården Brukskvista och se efter där den spökande arkeelogen hade arbetat innan hon tragiskt nog försvann.

Helena klättrade över staketet till fältet bredvid lägergården Brukskvista. Hon gick omkring och tittade på ängen där arkeologen hade haft sin sista utgrävning innan hon hade försvunnit. Det såg itne särskilt spännande ut. Bara en massa grönt gräs och kossor som betade på ängen. Inte ett dugg spännande eller det minsta kusligt. Besviken gick Helena tillbaka till lägergården. Då hon till sin förskräckelse såg bussen med hela hennes klass rulla ut från gården. Helena hojtade till. Men det var såklart ingen som hörde henne. Hur skulle hon nu ta sig tillbaka till Stockholm? Hon hade inga pengar att ta sig in till stan för. Hon bestämde sig för att gå in på lägergården och ringa till sina föräldrar så att de kunde komma och hämta henne. Men hennes mamma sa att det tidigaste dom kunde komma var först dagen efter. Vad skulle hon nu göra?

Då klassen hade läst Åsas blogg om klassresan till Brukskvistas lägerågrd så blev det plötsligt alldeles mörkt i klassrummet. Då ljuset tänds kan klassen först inte upptäcka Anna Johansson. Men efter en stund ser de henne stående borta vid dörren.
Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer": "Jag tycker at vi låter dig Helena ta över imorgon där Anna tvingades avbryta idag": " Hur är det med dig, Anna"? " Helena står ju här alldeles bredvid dig"!
Anna Johansson, ( elev, upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att..."?!

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så allihopa"! " Då ses vi imiorgon"

"Ecit de 4 tjejerna och resten av klassen. 

Åsas specialarbete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gymnasieskola. Fyra tjejer som alla är 16 år gamla ska framföra ett specialarbete som de har arbetat på. De fyra tjejerna heter: Åsa Karlsson, som har 3 favoritämnen: Litteratur, historia och arkeologi, Moa Adamsson, Anna Johansson, och Helena Svensson, även hon 16 år gammal.
Åsa Karlsson är särskilt inspirerad av den engelske 1900- tals författaren David  lodge`s ena roman som heter: " Nice Work": Den ena huvudpersonen i " Nice Work" är en tjej som heter: Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskild inriktning mot den engelska industriromane med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempel: Charles Dickens, Elizabeth Gaskell och de 3 systrarna Bronte. Charlotte Bronte, Emily Bronte, och Anne Bronte.

Dr. Robyn Penrose`s chef på engelska institutionen vid universitetet i den fiktiva engelska staden Rummidge där Dr. Robyn Penrose är antälld, Mr. Philip Swallow får i uppgift att utse en av sina anställda att vara en " skugga" till en fabrikschef som heter Mr. Vic Wilcox som är fabrikör på fabriken Pringle`s som ligger i en stadsdel i den fiktiva staden Rummidge där handlingen utspelar sig i mellersta England, en dag i veckan under resten av terminen.
Det blir Dr. Robyn Penrose som får i uppgift att " skugga" Mr. VIc WIlcox och det ska visa sig att de två har mycket att lära om varandras yrken.

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så Moa"!": " Jag  har tänkt att du ska få berätta vad du har kommit fram till i arbetet med ert specialarbete idag"!
Moa Adamsson, ( elev):
" Jo jag heter Helena Svensson och jag har tänkt att berätta då jag var på klassresa till lägergården Brukskvista lägergård som ligger på Adelsö utanför Stockholm då jag gick i 6:an här på Mellanhöjdsskolan": " Jag ska visa er hur ni kan logga in på min blogg så kan ni läsa om vad som hände mig där".

Den hemska klassresan
Helenas natt på lägergården Brukskvista
Av: Marika Frykholm


Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Hela hennes klass hade åkt från lägergården Brukskvista och lämnat henne ensam kvar. Hennes fröken, Mia Svensson hade ringt upprepade gånger till hennes mobil och frågat om inte hennes föräldrar ändå kunde komma och hämta henne. Men Helena hade svarat att varken hennes mamma eller pappa hade tid förrän tidigast måndag morgon att komma ut till Ekerö och hämta henne på Brukskvista.

Helena gick omkring på Brukskvista. Som tur var så fanns det lite smörgåsar kvar i köket som hon kunde ta till middag. Och det fanns lite saft i en tillbringare i kylskåpet. Så Helena tog sig saft och smörgåsar till middag och åt det ensam i lägergårdens matsal.

Helena kände sig olustig. Det var antagligen den ruskiga spökhistorien om arkeologen som försvann som sades spöka om hon inte fick sin akademiska titel. Helena bestämde sig för att det var bäst att gå och lägga sig tidigt och sova bort större delen av den här kvällen och natten så att det blev morgon fort.

Helena sov natten igenom och drömde ingenting. Hon vaknade tidigt på måndag morgon. Av någon anledning kände hon sig fortfarande lika olustig som innan hon gick och lade sig. Hon gick ut ur lägergården och fram till staketet som skilde lägergården från fältet där arkeologen sades ha försvunnit. Helena ropade till. I gräset framför staketet syntes fotspår! Fast hon visste att hon hade varit ensam på lägergården hela natten. Helena visste inte vad hon skulle ta sig till. Men nyfikenheten tog övertaget och hon klättrade snabbt över staketet och började följa fotspåren i gräset på andra sidan staketet för att se vart dom kunde leda.s

Då  klassen har läst färdigt om Helenas upplevelser oå Burkskvistas lägergård blir det plötsligt alldeles mörkt i klassrummet. Då ljuset tänds igen kan de först inte upptäcka Moa men hon står precis bredvid dörren.

Mia Svensson:; ( klasslärare):
" Men snälla Moa hur är det med dig"? " Helena står ju prercis här bredvid dig"!
Mia Svensson:
" DÅ så tjejer": "Jag tycker attt vi låter Anna ta över där Moa tvingades avsluta idag, imorgon".
Moa Adamsson, ( elev, upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att":::=!
Mia Svensson, ( klasslärare):
" DÅ så allihopa" " Tack ska ni ha för idag" ! " Vi ses imorgon"
Exit de 4 tjejerna och resten av klassen. 

Åsas specialarbete/ Ett ,manus skrivet av: Marika Frykholm

Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gymnasieskola på söder i Stockholm. Fyra tjejer som alla är 16 år gamla ska framföra ett specialarbete. Åsa Karlsson som är den som har dragit ihop gruppen har t3 favoritämnen: Litteratur, historia och arkeologi. Hon är särskilt insprierad av den engelske 1900- tals författaren David Lodges ena roman som heter: " Nice Work": En av huvudpersonerna i " Nice Work" är en tjej som heter Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskild inriktning mot den engelska industriromanen med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempel: Charles Dickens, Elizabeth Gaskell och de 3 systrarna Bronte. Charlotte Bronte, Emily Bronte och Anne Bronte. 
Dr. Robyn Penrsoe`s chef på engelska insitutionen på universitetet i den fiktiva staden Rummidge där handligen utspelar sig har fått i uppgift att sända ut en av sina anställda som en " skugga" till en fabrikör vid namn Mr. Vic Wilcox som är fabrikscehf på fabriken Pringle`s i en stadsdel i staden Rummidge i mellersta England där Dr. Robyn Penrose aldrig har satt sin fot.

Det blir Dr. Robyn Penrose som får i uppgift att " skugga" fabrikören Mr. Vic Wilcox en dag i veckan under resten av terminen. Det ska visa sig att de 2 har mycket att lära av varandras yrken.

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer, ( de  fyra tjejerna som ska framföra specialarbetet heter: Åsa Karlsson, Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson, även hon 16 år gammal):
" Jag tänkte att du Åsa ska få börja med att berätta vad du har kommit fram till i arbetet med ert specialarbete",

Åsa Karlsson, ( elev):
" Jo jag heter Helena Svensson och jag tänkte berätta för er då jag var på klassresa då jag gick här i 6:an på Mellanhöjdsskolan då vi åkte till en lägergård som heter Brukskvista lägergård på Bruksvkista utepå Adelsö utanför Stockholm. " Ni ska nu få mina uppgifter att logga in på min blogg så kan ni läsa där vad jag var med om":

Den hemska klassresan, forts.
Av: Marika Frykholm


Helena hittade ingenting som kunde tyda på vart spåren hon hade sett kunde leda till. Hon blev mycket besviken. Då hon återvände till lägergården på Ekerö stod hennes mammas bil där och väntade på henne. Hennes mamma var jättearg. Hon frågade Helena hela vägen hem var hon hade varit, varför hon hade missat bussresan med resten av klassren hem till Stockholm. Helena visste att det var idiotiskt gjort av henne att sticka iväg själv så hon berättade som sanningen var, att hon hade hört ett intressant föredrag om en spökande arkeologisk doktorand som skulle hålla till på platsen runtomkring lägergården där hennes klass hade varit över helgen. Helenas mamma tyckte att det var den löjligaste historia hon hade hört. Särskilt som hon sen fick höra att den arkeologiska doktoranden skulle spöka omkring på platsen runtomkring lägergården tills hon fick sin akademiska titel. Det bara skrattade Helenas mamma åt. Helena blev vidare utskälld av sin pappa då hon kom hem och gick och lade sig på humör.

Men Helena bestämde sig ändå för att hon vid första bästa tillfälle skulle åka tillbaka till lägergården ute på Ekerö och ta reda på mera fakta om den spökande arkeologiska doktoranden. Med det beslutet somnade hon och sov gott tills morgonen därpå.

Då vi hade läst färdigt i Åsas blogg om hennes klassresa så blev det plötsligt alldeles mörkt i klassrummet. Då ljust tändes var Åsa Karlsson iklädd moderna kläder borta. 
Men då vi vände oss om såg vi att hon stod vid dörren och tittade. 
Mia Svensson, ( klasslärare):
" Men snälla Åsa  hur mår du"? " Helena Svensson står ju alldeles där bredvid dig":
Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så allihopa" " Jag tycker att vi låter dig Moa fortsätta där Åsa tvingades avsluta idag, imorgon":
Åsa Karlsson, ( elev, upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att jag..."?!
Mia Svensson:
" Då så allihopa" ! #" Tack ska ni ha för idag" " Vi ses imorgon"!
Exit de 4 tjejerna och resten av kalssen. 

s 

Åsas specialarbete/ Ett manus skrviet av: Marika Frykholm

Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gymnasieskola på söder i Stockholm. Ett gäng tjejer, 4 stycken som alla ska framföra ett specialarbete som de har jobbat med. De fyra tjejerna, som alla är 16 år gamla heter: Åsa Karlsson, som är den som har tagit iniativet till specialarbetet) Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson, även hon 16 år gammal. Åsa Karlssons favoritämen är: litteratur, historia och arkeologi. Åsa Karlsson är speciellt inspirerad av den engelske 1900- tals författaren David Lodge`s ena roman som heter: " Nice Work": Den ena huvudpersonen i " Nice Work" är en tjej som heter Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskild inriktining mot den engelska industromanen med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempel Charles Dickens, Elizabeth Gaskell och de 3 systrarna Bronte. Charlotte Bronte, Emily Bronte och Anne Bronte. Dr. Robyn Penrose`s unviersitet som ligger i den fiktiva engelska staden Rummidge som ska föreställas ligga i mellersta England chef på engelska institutionen där Dr. Robyn Penrose är tillfälligt anställd, Mr. Philip Swallow ska skicka en av sina anställda att vara en " skugga" åt en fabrikör vid namn Mr. Vic Wilcox som är chefsfabrikör på fabriken Pringlès som ligger i en stadsdel i Rummidge där Dr. Robyn Penrose aldrig har satt sin fot. Det blir Dr. Robyn Penrose som blir Mr. VIc Wilcoz skukgga" under resten av terminen och det ska visa sig att de två har mycket att lära sig av varandras yrken.

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer": " Jag har tänkt att du Åsa får börja dagens presentation av ert specialarbete".
Åsa Karlsson, ( iklädd i moderna kläder kommer framhoppandes och säger):
" Hel allihopa"! " Jag heter Helena Svensson och nu ska jag berätta om den klassresan som jag gjorde då jag gick här i 6:an på Mellanhöjdsskolan för flera år sedan då vi åkte till Brukskvista lägergård som ligger på Adelsö utanför Stockholm": " Nu ska ni få mina loginuppgifter så att ni kan ta er in på min blogsida och läsa om allt som vi upplevde drä".
De får uppgifterna och läser följande text: 

 Den hemska klassresan Av: Marika Frykholm Helena gick i 6:an i Mellanhöjdsskolan. Hon skulle åka på sitt livs första klasresa. Hennes bästa kompis Malin skulle också åka med. Helan höll på och packade en väska och en ryggsäck som hon skulle ha med sig på klassresan. Klassen skulle åka ut till Ekerö utanför Stockholm och bo på en lägergård mitt ute på landet, hade deras lärare, Mia berättat. Helena var väldigt glad och spänd inför att resa bort de tre hela dagar som klassresan skulle vara. Början på resan Klass 6 a satt på bussen på väg mot lägergården på Ekerö. Deras chaufför, Olle, berättade om hur lång tid resan ut till Ekerö skulle ta och att det fanns toalett ombord på bussen. Det var sen eftermiddag så de skulle vara framme om cirka 1 ½ timme hade chauffören Olle sagt. Lägergården Brukstavik Lägergården klass 6a från Mellanhöjdsskolan hade kommit fram till låg mitt ute på landet. Precis bredvid fanns en stor äng där det betade kossor och får och lamm på dagtid. Helena och Malin och resten av tjejerna från klass 6a skulle dela rum i en stor sovsal. Helena låg i sängen denna första natt på lägergården Brukstavik och tyckte det var mycket spännande. Så småningom somnade hon. När hon vaknade skulle det vara dag och de skulle börja sin första lägerdag på gården Brukstavik. Tjejerna i sovsalen hade redan hunnit med att berätta en massa spökhistorier för varandra. Helena var mycket mörkrädd. Hon var rädd för att om hon behövde gå upp och gå på toaletten som låg ute i hallen bredvid köket mitt i natten så skulle hon inte våga göra det ensam. Men hon hade ficklampa med sig så hon trodde det skulle gå bra.

Då klasskompisarna har läst texten blir det mörkt i klassrummet. Då ljuset tänds står Åsa Karlsson kvar där tjejen som presenterat sig tidigare hade stått.
Mia Svensson, ( klasslärare):
" Men snälla Åsa  hur mår du egentligen"? " Helena Svensson står ju här bredvid dig": 
" Då så allihopa jag tycker att vi låter Moa ta över imorgon där Åsa tvingades avbryta idag".

Åsa Karlsson, ( upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att"..."?!

Mia Svensson:
" Då så allihopa"! " Tack ska ni ha för idag"" Vi ses imorgon"!
Exit de fyra tjejerna och resten av klassen.