Åsas specialarbeete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gmnasieskola på söder i Stockholm. Fyra tjejer som alla ska framföra ett specialarbte som de har arbetat på. De 4 tjejerna är alla 16 år gamla och  heter: Åsa Karlsson, vars 3 favoritämnen är: litteratur, historia, och arkeologi, Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson, även hon 16 år gammal. .

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer"! " idag har jag tänkt att du Åsa ska få framföra det du har kommit fram till i arbetet med ert specialarbete":

Åsa Karlsson, ( elev=:
" Ja hej allihopa" " Jag heter Helena Svensson och nu ska jag fortsätta berätta om det jag var med om under och efter det att jag åkte på klassresa till lägergården Brukskvista ute på Adelsö utanför Stockholm då jag gick i 6:an här på Mellanöjdsskolan": " Jag ska nu ge er mina loginuppgifter till min blogg så kan ni läsa allting där".

Tilllbaka till Brukskvista, forts.

Novell skriven av: Marika Frykholm

Den kommande lördagen åkte Helena och Oskar Lundkvist tillbaka ut till Brukskvistas koknferensgård ute på Adelsö. De skulle ha en arkeologisk utgrävningsexpedition ute på ängarna bortom staketen vid Brukskvistas konferensgård.

De klättrade över staketen till ängarna bortom staketen vid Brukskvistas konferensgård och promenerade iväg till en plats inärheten av det trädet där Helena hade blivit nedslagen av mannen Kalle Karlsson för ett par år sedan

Efter några timmars utgrävning så tröttnade Helena på grävandet och gick iväg bort mot staketen som skiljde ängarna åt från Brukskvistas konferensgård. Då såg hon att en bil hade stannat borta vid staketen som vette mot Brukskvistas konfreensgård.

Ut ur bilen steg just då mannen iklädd hatten som hon hade sett på det historiska musèet i Sigtuna.

Helena sprang fram till staketen och tog ett kort av mannen iklädd hatten vid bilen vid staketen som vette mot Brukskvistas konferensgård.

Sedan sprang hon tillbaka till Oskar Lundkvist och förklarade vad hon just hade sett och att hon skulle åka tillbaka till Stockholm och gå iin på den närmaste polisstation och visa upp kortet för den jourhavande polisen på plats.

Men Oskar Lundkvist blev bekymrad för Helenas mentala hälsa och skjutsade henne genast till den närmaste psykiatriska avdelningen där hon fick sitta inlåst i en vecka. Hon fick endast gå ut på dagarna för att undervisa på sina lektioner på Mellanhöjdsskolan ti

ll vilken hon fick åka med färdtjänst till och från skolan varje dag.

Det blev en riktigt eländig vecka för Helena. Men då hon släpptes ut från den psykiatriska avdelningen på söndagen samma vecka så kontaktade Oskar Lundkvist henne och sa att han på eget initiativ tagit sig till en polisstation,

 Där hadevisat kortet som Helena hade tagit och då hade dom känt igen mannen på kortet eftersom Oskar Lundkvist hade beslagtagit Helenas mobil, som den mannen Kalle Karlsson som hade slagit ned Helena vid trädet på ängarna bortom staketen som vette mot Brukskvistas konferensgård för ett par år sedan.Därför hade Oskar Lundkvist beslutat att de skulle åka tillbaka till Sigtuna den kommande lördagen och ha en till guidad tur runt i Sigtuna. De skulle äta lunch på samma cafè som de hade varit på förra gången de hade varit i Sigtuna.

Och de skulle gå tillbaka till det historiska musèet i Sigtuna för att se om de kunde få tag i mera upplysningar om den vandringssägnen om det vikingagravfältet som det sades att det vilade en förbannelse över. Och kanske också om spökhistorien om den spökande kvinnliga arkeologiska doktoranden som inte kunde få frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Som Helena hade hört talas om den första gången då hon hade besökt Brukskvistas hembygdsförening ute på Adelsö på det föredraget i arkeologi som hon hade närvarat vid.

Helena var alldeles till sig av spänning och förväntan. Hon tyckte inte att veckan kunde gå fort nog.

Då klassen har läst bloggen så blir det plötsligt alldeles mörkt i klassrummet. Då ljuset tänds igen kan de först inte få sum på Åsa som står borta vid dörren.
Mia Svensson, ( klasslärare):
" Men Åsa hur mår du egentligen"!? " Helena står ju alldeles där bredvid dig"! " Jag tycker att vi gör så här: Du Moa får ta vid där Åsa tvingades avbryta idag, imorgon istället":
Åsa Karlsson, elev, upprört):
" Men det är väl inte mitt fel att :::"?!
Mia Svensson, ( klasslärare):
" DÅ så allihopa" !" Tack ska ni ha för idag"! "Vi ses imorgon"!
Exit de 4 tjejerna och resten av klassen. 

Åsas specialarbete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Mellanhöjdsskolans gymnasieskola på söder i Stockholm. Fyra tjejer som ska framföra ett specialarbete som de har arbetat tillsammans med. De 4 tjejerna heter: Åsa Kaerlsson vars 3 favoritämnen är: Litteratur, historia och arkeologi och hennes 3 bästa tjejkompisar i klassen som liksom hon själv är alla16 år gamla: Moa Adamsson, Anna Johansson, och Helena Svensson, även hon 16 år gammal.

Mia Svensson, ( klasslärare):
" Då så tjejer": " Idag har jag tänkt att du Helena ska få ta vid där Anna tvingades avbryta i går": "Låt oss höra vad du har kommit fram till  arbetet ,ed ert specialarbete".

Helena Svensson, ( elev):
" Hej allihopa"! " Jag heter Helena och jag har tänkt fortsätta berättelsen om hur det var under och efter det  att jag hade åkt på klassresa tilll Brukskvista lägergård som ligger på Adelös utanför Stockholm då jag gick i 6:an här på Mellanhöjdsskolan": " Här får ni mina blogguppgifter så att ni kan läsa om det som hände då".

 Den följande lördagen åkte Helena tillsammans med sina fosterföräldrar, Thomas och Eva Svensson och deras barn, David, Jakob, Maria och Kristina Svensson ut till hällristningen i Vallentuna kommun där de mötte Brkskvistas hembygdsordförande Oskar Lundkvist.

Oskar hade allt material förberett och med sig och tillsammans vandrade de upp till den stora hällristningen där de hade fått en plats tilldelad sig för utgrävning.

Men efter ett tag blev Helena törstig och lite sugen på något att äta så hon gick tillbaka till cafèet som låg precis nedanför hällristningen i Vallentuna.

Inne på cafèet tyckte hon sig se den mannen, Bertil Karlsson som hade slagit ned henne bortanför ägorna ute på Brukskvista för flera år sedan innan hon började 8:e klass på mellanhöjdsskolan. 

Helena tog snabbt upp sin mobiltelefon och tog ett kort av honom.

Sedan sprang hon ut till busshållplatsen och tog bussen tillbaka till Stockholm. Där hon åkte direkt till den polisstationen och träffade den samme polismannen som hon hade visat koret på Bertil Karlsson för vid det förra tillfället hon var där.

Men den jourhavande poliskommissarien ringde direkt till Helenas fosterfar, Thomas Svensson som direkt åkte in till Stockholm och skjutsade Helena till barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen.

Där fick hon stanna veckan ut och fick bara ta färdtjänst till och från sina lektioner tillsammans med sin 8:e klass på Mellanhöjdsskolan.

Först mot slutet av veckan blev hon utsläppt från barn- och ungdomspsyikiatriska avdelningen igne. 

Då ringde Brukskvistas hembygdsordförande Oskar Lundkvist till henne och förklarade att den jourhavande poliskommissarien som Helena hade träffat hade senare känt igen mannen Bertil Karlsson som hade slagit ned Helena bortanför ägorna  inärheten av Brukskvistas lägergård. 

Så Oskar Lundkvist berättade för Helena att han hade bestämt tillsammans med Helenas fosterfar, Thomas Svensson att dom allihopa tillsammans skulle åka tillbaka till Sigtuna för en guidad tur om vikingatiden i Sigtuna och sedan uppsöka Sigtuna museum och där försöka lära sig mera om vikingatiden i Sigtuna. Det skulle de göra den kommande lördagen.

Helena blev jätteglad och tyckte inte att den kommande veckan kunde gå fort nog.

Då klassen har läst Helenas blogg blir det plötsligt alldeles mörkt i kalssrummet. Då ljuset tänds kan de först inte upptäcka Helena. Men sedan ser de henne stå borta vid dörren. 

MIa Svensson:
" Men Helena"! " Hur mår du egentligen"? " Det här är ju inte ett specialarbete"!
" Då så allihopa": " jag tycker att vi låter dig Åsa ta över imorgon där Helena tvingades sluta idag":
Exit de 4 tjejerna och resten av klassen. 

Åsas specialarbete/ Ett manus skrivet av: Marika Frykholm

 Ett klassrum på Mellanhöjdsskons gymnasieskola på söder i Stockholm. Fyra tjejer som ska framöfra ett specialarbete. De fyra tjejerna heter: Åsa Karlsson, vars 3 favoirtämnen är litteratur, historia och arkeologi och hennes 3 bästa tjejkompisar, alla 16 år gamla, Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson.

Mia Svensson, ( deras klasslärare)L
" Då så tjejer": " Idag har jag tänkt att du Anna ska få berätta vad du har kommit fram till i arbetet med ert manus":

Anna Johansson, ( Elev:=
" Hej allihopa" " Jag heter Helena Svensson och nu ska jag berätta vidare för er hudet gick med under och efter min klassresa till Brukskvistas lägergård på Adelös utanför Stockholm då jag gick i 6:an här på Mellanöjdsskolan": Här får ni mina inloggningsuppgifter till min blogg där ni kan lästa om det som hädne då":

Då Eva var tillbaka i Stockholm igen så dröjde det inte länge förrän Oskar kontaktade Helena och berättade att nu hade Brukskvistas hembygdsförening haft sitt styrelsemöte och Helena och Eva var båda välkomna ut till Brukskvista följande lördag för att vara med på en arkeologisk utgrävningsexpedition vid hagarna bortom stakteten vid Burkskvistas lägergård dit Helenas skolkiass från Mellanhöjdsskolan hade varit på klassresa för några veckor sedan.

Helena och Eva tog bussen från Brommaplan ut till Brukskivstas lägergråd ute på Adelsö där de möttes av Brukskvistas hembygdsförenings ordförande Oskar och två medlemmar till från hembygdsföreningen som hette Karin och Petter. De vandrade iväg tillsammans fem bort mot hagarna bortom staketen som de klättrade över vid Brukskvistas lägergård och kom till själva utgrävningsplatsen.

Men Helena upptäckte ganska snart att det var urtråkigt att vara med på en arkeologisk utgrävningsexpedition och inte alls så spännande som hon hade föreställt sig. Så hon vandrade iväg bort mot staketeten. Då plötsligt en skugga föll över henne och sedan blev allt svart. Då hon vakande såg hon en man som stod lutad framåt lite längre fram. Helena fick upp sin mobil ur fickan och tog snabbt ett kort på den främmande mannen.

Väl tillbaka i Stockholm gick hon raka spåret till polisen. De kände inte igen den främmande mannen sedan tidigare och Helena fick åka tillbaka hem till sina föräldrar.

Några veckor senare såg hon ett meddelande på facebook. Där stod det: " Om du är intresserad av att få veta mer om arkeologi kom då på ett spännande arkeologiskt föredrag med Österlens i Skånes hembygdsförening".

Helena bestämde sig ganska snabbt. Hon rymde hemifrån redan samma eftermiddag och tog nattåget ner till Malmö där hon sov på centralstationen över natten. Dagen därpå tog hon bussen ut mot Österlen. Hon kom till byn där hembygdsföreningen skulle ha sitt möte i god tid. Då hörde hon samma historia om den spökande kvinnliga arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon  hade fått sin akademiska titel. Men hon fick höra mer och det var att det sades finnas en vikingagravplats som det vilade en förbannelse över.

Helena blev eld och lågor. På eftermiddagen samma dag fick hon tag i en hacka och en spade och åkte ut till åkrarna vid byn och började gräva. Tyvärr hade hon lika stor otur som då hon varit på sin olovandes arkeologiska utgrävningsexpedition hemma ute på Brukskvista på Adelsö.

Hon blev upptäckt av hembygdsföreningens på Österlens ordförande som hette Lennart som genast skickade hem henne till Stockholm där hon blev intagen på barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen för uppsikt under natten.

Dagen efteråt fick hon höra att hon hade fått en fosterfamilj tilldelad sig. Fosterfamiljen bestod av pappan, Peter Thomasson med mamman Cecilia Thomasson och barnen David, Jakob, Maria och Kristina och de bodde i Stocksund i Danderyds kommun norr om Stockholm.

Helena blev gråtfärdig. Men fick ändå åka ut tillsammans med fosterfamiljen till sitt nya hem i Stocksund senare samma dag. Hon skulle få gå kvar i sin gamla 6:e klass i Mellanhöjdsskolan på Söder i Stockholm men skulle få lov att åka färdtjänst fram och tillbaka varje dag eftersom hon hade visat prov på att hon itne var riktigt tillförlitlig just nu.

Men Peter Thomasson och hans familj verkade snälla och trevliga och Helena upptäckte att det gick bra att bo hos dom i deras villa ute i Stocksund. Men hur skulle hon göra för att få veta mera om den spökande kvinnliga arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel och vandringssägnen som det hade varit om vikingagravplatsen som det vilade en förbannelse över? Helena grubblade och gick till slut till sin fosterfar Peter Thomasson och berättade hela historien.

Det visade sig att Peter Thomasson hade ett brinnande intresse för arkeologi och var något av en amatörarkeolog. Han lovade att ta med sig sin fru, resten av familjen och Helena och följande lördag åka ut till Bruksvista ute på Adelsö efter att han först hade haft ett samtal med Brukskvistas hembygdsförenings ordförande Oskar.

Helena blev jätteglad och såg fram emot den kommande lördagen. Hon hoppades att Oskar skulle gå med på att dom kom ut allihopa och pratade med honom.

Mia Svensson:
" Men hur är det Anna"? " Helena står ju alldeles här bredvid gid"!
Det blir mörkt i klassrummet.
Då ljuset tänds kan de först inte upptäcka Anna. Hon står borta vid dörren.
Mia Svensson:
" Då så allihopa" " jag tycker att vi låter dig Helena ta över imorgon där Anna Tvingades avsluta idag"!
Exit de 4 tjejerna och resten av klassen.