Jag heter Åsa Karlsson. Jag är 16 år gammal. Jag går det första året på dramaprogrammet på Mellanhöjdsskolans gymnasium på söder i Stockholm. Vår klasslärare Mia Svensson hade givit oss i uppgift att skriva ett specialarbete. Jag hade valt att skriva om mina tre favoritämnen: Litteratur, historia, och arkeologi. Jag hade valt att framföra specialarbetet tillsammans med mina tre bästa tjejkompisar i klassen. De hette: Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson. Jag var särskilt intresserad av den engelske 1900- tals fkörfattaren David Lodge`s ena roman som heter: " Nice Work": En av huvudpersonerna i " Nice Work" är en tjej som heter Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskil inriktning mot den engelska industriromanen. Med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempe. Charles Dickens, Elizabeth Gaskell och de 3 systrarna Bronte. Charlotte Bronte, EMily Bronte och Anne Bronte. Dr. RobynPenrose`s universitet som ligger i den fiktiva engelska staden Rummidge har utlyst ett utbyte med fabriksvärlden i Rummidge. Därför ska Dr. Robyn Penrose tillbringa varje onsdag hela terminen på fabrikschefen Mr. Vic WIlcox fabrik Pringle`s. Det ska visa sig att de ttvå har mycket att lära av varandra.
Idag tog Moa Adamsson upp tråden. Men blev avbruten av samma tjej. Som efter prsentationen försvann av sin blogg. Här nedan följer presentationen av tjejens blogg.
Den hemska klassresan
Vem var arkeologen?
Av: Marika Frykholm
Helena låg med täcket över huvudet. Försiktigt kikade hon upp.
Till sin förvåning såg hon sin fröken, Mia Svensson stå i dörröppningen. ” Skrämde jag dig Helena”? Frågade Mia. ” Ja, det gjorde du”, svarade Helena. ” Jag var bara i köket för att kolla att jag hade släckt ordentligt”, fortsatte Mia. ” Det hade jag. Nu kan du fortsätta sova, gonatt”, sa Mia och gick ut och stängde sovsalsdörren efter sig.
Dagen efter pratade hela klassen om den kusliga filmen om arkeologen som inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel. Vem hon kunde ha varit. Varför hon hon inte hade fått sin titel. Hur kunde det vara så viktigt? Helena ville inte lyssna. Hon bestämde sig för att gå ut och titta på fältet bredvid lägergården Brukskvista och se efter där den spökande arkeelogen hade arbetat innan hon tragiskt nog försvann.
Helena klättrade över staketet till fältet bredvid lägergården Brukskvista. Hon gick omkring och tittade på ängen där arkeologen hade haft sin sista utgrävning innan hon hade försvunnit. Det såg itne särskilt spännande ut. Bara en massa grönt gräs och kossor som betade på ängen. Inte ett dugg spännande eller det minsta kusligt. Besviken gick Helena tillbaka till lägergården. Då hon till sin förskräckelse såg bussen med hela hennes klass rulla ut från gården. Helena hojtade till. Men det var såklart ingen som hörde henne. Hur skulle hon nu ta sig tillbaka till Stockholm? Hon hade inga pengar att ta sig in till stan för. Hon bestämde sig för att gå in på lägergården och ringa till sina föräldrar så att de kunde komma och hämta henne. Men hennes mamma sa att det tidigaste dom kunde komma var först dagen efter. Vad skulle hon nu göra?
Då vi hade läst tjejens blogg så blev det plötsligt alldeles mörkt i klassrummet. Då ljuset tändes var tjejen borta.
Vår klasslärare MIa Svensson sade:
" Då så Helena"! "" Tack ska du ha för idag": " Jag tänker att du Psa fortsätter imorgon och tar vid där Helena sslutade idag".
Helena sade upuprört:
" Men det är väl inte mitt fel att.."?!!
Mia Svensson sade:
" DÅ så allihopa"! " Tack ska ni ha för idag"!: " Vi ses miorgon"!
VI fyra tjejer gick ut ur klassrummet tillsammans med resten av klassen.