Jag heter Åsa Klarsson. Jag gick det första året på dramaprogrammet på Mellanhöjdsskolans gymnasium på söder i Stockholm. Vår klasslärare Mia Svensson hade givit oss i uppgift att skriva ett specialarbete. Jag hade valt att skriva om mina tre favoritämnen: Litteratur, historia och arkeologi. Jag var särskilt inspirerad av den engelske 1900- tals författaren David Lodge`s ena roman: " Nice Work". En av huvudpersonerna i " Nice Work" är en tjej som heter Dr. Robyn Penrose. Dr. Robyn Penrose är doktorand i engelsk litteratur med särskild inriktning mot den engelska industriromanen med världsberömda engelska 1800- tals författare så som till exempel: Charles Dickens, Elizabeth Gaskell och de 3 systrarna Bronte. Charlotte Bronte, Emily Bronte och Anne Bronte. Dr. Robyn Penrose`s unviersitet som ligger i den fiktiva engelska staden Rummidge ska ha ett utbyte med fabriksvärlden och det beslutas att Dr. Robyn Penrose ska vistas en gång i veckan på onsdagarna tillsammans med fabrikschefen Mr. Vic Wilcox på hans fabrik Pringle`s. Det ska visa sig att de två har mycket att lära sig av varandra.
Jag hade valt att framföra specialarbetet tillsammans med mina tre bästa tjejkompisar i klassen. De hette: Moa Adamsson, Anna Johansson och Helena Svensson
Idag var det min tur att framför min ena del av vårt specialarbete. Jag sade: " Jag hade tänkt att prata om:::"
Men längre hann jag inte förrän en tjej ii moderna kläder kom framhoppande bakifrån och sade:
" Hej"! " Jag hade tänkt fortsätta berätta om er kompis Helenas klassresa som hon gjorde då hon gick i 6:an här på Mellanhöjdsskolan tillsammans med sin klass till Brukskvista lägergård på Ekerö utanför Stockholm": " Jag ska visa er hur ni laddar ner min blogg så kan ni läsa där vad jag har skrivit".
Här nedan följer tjejens blogg.
Den hemska klassresan Helena ser en spännande lapp på anslagstavlan Helena var ute och gick utanför lägergården Brukskvista. Hon tänkte på sin upplevelse i köket natten före då hon hade mött sin fröken, Mia Svensson i köket på Brukskvista och trott att hon var ett spöke eftersom hon hade haft sitt vita, fladdriga nattline på sig. Tänk att vara så lättlurad! Hon stannade framför en anslagstavla borta vid ett cafè som låg inärheten av lägergården. Där hängde massor av lappar med information om borttappade katter och vad som hände på orten som låg närmast Brukskvista. Plötsligt upptäckte hon en lapp där det stod om ett föredrag som skulle hållas på ortens hembydgsförening. Det stod: ” Kom och lyssna på en spännande arkeologi- föreläsning om vikingafältet inärheten av lägergården Bruksvista! Spännande historier samt fika till självkostnadspris utlovas”! Helena blev nyfiken. Hon var visserligen inte ett dugg intresserad av arkeologi men föreläsningen skulle hållas samma dag, lördag eftermiddag kl 17 i hembygdsförenings lokaler och det lät som ett utmärkt sätt att slippa hänga med Ylva och dom i klassen hela tiden och få vara för sig själv en liten stund. Helena bestämde sig. Hon tänkte smita iväg alldeles själv utan att säga något till deras fröken Mia. Hon promenerade iväg i raskt tempo för att hinna i tid till föredraget. Då hon kom fram till hembygdsföreningens möteslokal var där fullt med folk som skulle lyssan på föredraget. Precis som det hade stått på lappen kunde man köpa kaffe, eller saft och en bulle. Helena köpte en kaffe- hon var ju på rymmen! Och tyckte det var spännande att dricka kaffe utan någon förälder med sig. Hon köpte en bulle till kaffet och gick och satte sig tillsammans med dom andra deltagarna på mötet. Föredragshållaren, som hette Louise Persson pratade mycket och länge. Helena blev orolig att inte hinna tillbaka till lägergården innan det blev mörkt Men en sak som fördragshållaren pratade om fångade hennes intresse. Louise Persson sa: ” På lägergården Brukskvista finns det en ryslig spökhistoria om en gammal doktorand som spökar omkring nattetid iklädd ett långt, vitt, fladdrigt nattlinne med långa ärmar. Hon hette Lena Andersson och det sägs att hon spökar för att hon inte fick disputera i arkeologi efter att ha varit med vid utgrävningarna på vikingagravfältet inärheten av Bruksvista lägergård. Först då hon har fått sin akademiska titel sägs det att hon ska finna frid”. Helena ryste till. Hennes fröken Mia Svensson hade den föregående natten överraskat henne i köket och hade då varit iklädd ett långt, vitt nattlinne med fladdriga ärmar!
Då vi hade läst färdigt tjejens blogg blev det plötsligt mörkt i kalssrummet. Då ljuset tändes igen var tjjen spårlöst försvunnen.
Vår klasslärare Mia Svensson sade.
" Ja ha tack ska du ha Åsa för idag:" Jag tänker att då fortsätter vi imorgon med dig Moa så får du berätta vad du har kommit fram till i din fortsatta del av ert specialarbete".
Jag utbrast upprört:
" Men det är väl inte mitt fel att:::"!
Mia Svensson sade:
" Då så"! " Tack ska ni ha allihopa"! " Då ses vi imorgon".
Vi fyra tjejer gick ut ur klassrummet tillsammans med resten av klassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar