Den förskräcklige regissören/ En novell skriven av: Marika Frykholm

Jag heter  Maria Svensson. Jag är 20 år gammal. Jag läser till lärare vid Uppsala universitet. Jag hade gått med i en spexensemble vid en av nationerna i Uppsala. Vår regissör, Adam Persson var lite speciell. Första gången jag såg honom kom han uppdykande i flammande eldslågor. Jag hade skrivit många mail till honom. TIll slut erbjöd han mig en av huvudrollerna i vårt kommande spexuppsättning som skulle handla om aliens från en i vårt solsystem hitills okänd planet. Jag hade kommit på en historia om en alien flicka som var 12 år gammal. Hon hade hela sitt liv längtat till planeten Jorden därför att hon av sin mamma hade hört att det på jorden fanns hästar och ridskolor. Så hamnade hon i en förort till Uppsala. Nu hade hon erkänt för sina kamrater på ridskolan att hon inte var alien utan en helt vanlig jordisk flicka som var lite annorlunda. Hon blev mobbad för detta av sina elaka skolkamrater. Hon hette Moa Johansson. Men på sistone hade hennes tjejklasskompisar kommit på att dom också ville vara aliens.

Jag skrev följande mail till Adam Persson:
"  Hej Adam"; ( Skrev jag) " Det är Maria Svensson som skriver till dig. Jag har kommit på att Moa Johanssons bästa tjejkompis på ridskolan som heter Emma Klasson har sagt till deras ridlärare som heter Karin Lennartsson att hon är en häxa för hon har en storasyster som har läst en kurs vid ett annat universitet som heter Häxor och Trollldomsprocesser. Där kom hon i kontakt med en bok som hette Ann- Christine och häxorna. Jag tror att författaren heter Oja i efternamn och denna Ann- Christine blir lovad 500:- av sin far som är akademiker om hon kan åka till Ångermanland och ta reda på om hennes anmoder faktiskt på 1600- talet blev anklagad för att vara häxa. Nu tror Moa Johanssons bästa tjejkompis Emma Karlsson att hon också är en häxa som ska bli bränd på bål. Men hon får ridläraren Karin Lennartsson att lova att inte säga något till någon om detta":

Detta är vad jag har kommit på såhär långt".

Mvh,
Maria Svensson

Då jag kom till spexensemblen på min nation nästa spexspexmöte så kom Adam Persson fram till mig, lade handen på min axel och sa:
" Snyggt jobbat, Maria": " Vi kör så":

Jag gick hem till min studentlägenhet alldeles uppfylld av mina känslro för Adam Persson.