Det hela fick en mycket oväntad twist= lösning dagen efter då Linda plötsligt förklarade för alla som ville höra på att hennes riktiga identitet var att hon i själva verket var en utomjording!
Hon och hela hennes familj kom i själva verket från en annan planet som låg utanför vårt solsystem. De hade anpassat sig bra till jordelivet och den som sade emot Linda hotade Linda med att kidnappa och skicka iväg till sin hemplanet som hon sa hette Planet U222.
Jag blev alldeles stel av skräck och tog genast busen tillbaka till staden där mina föräldrar, Kattarina och Hasse Fredrikson bodde. .Mina föräldrar gapskrattade då de hörde min historia att Linda som var min ärkefiende på Spiltans ridskola även skulle vara en utomjording!
Mamma och pappa skickade mig tillbaka redan nästa dag och det var tur, för vår ridskolelärare Louise hade en överraskning i beredskap åt oss. Vi skulle få ge oss ut på en längre ridtur och grilla korv och bröd på vägen!
Jag var alldeles till mig av spänning och förväntan. Naturligtvis hoppades jag på att få rida på Pontus men det fick naturligtvis " utomjordingen" Linda göra. Jag själv fick nöja mig med en häst som hette Mudde. Jag blev genast jätteglad i Mudde som var ett mörkbrunt sto med mörkbrun man och svans.
Då vi var klara för avfärd så bekräftade vår ridlärare Louise helt plötsligt att även hon var en utomjording! Jag blev åter alldeles stel av skräck. " Nu", sa Louise,, " ska ni alla få följa med mig hem till min planet på en tur"!: " Hurra" ! Ropade Linda. " Vad skönt att få komma hem igen"!
På led red vi genom skogen och stannade till för att grilla korv med bröd. Men det smakade inget vidare. Då vi kom till en glänta i skogen så såg jag en massa svarta hyddor utspridda över ängen. Som tur var, så var min bästa kompis Lena med mig. Hon red bakom mig på en vit häst som hette Snövit som var 10 år gammal.
Men Lena verkade inte tycka någonting var konstigt. Det stod en varelse som skimrade i alla möjliga färger och som visade oss till varsina hyddor som var utspridda på ängen där vi befann oss. Som tur var så fick Lena och jag dela hydda..Så fort mörkret fallit rusade vi ut ur hyddan. Det var alldeles folktomt på ängen utanför hyddorna. Vi fick tag i våra hästar, Mudde och Snövit och galopperade så fort vi kunde tillbaka genom skogen och blev väldigt lättade då vi äntligen skymtade Spiltans ridskola rakt framför oss.
Vi vågade inte förklara något för ridskolechefen Ulla utan lämnade bara över Mudde och Snövit till henne att ta hand om och göra i ordning för natten och så kastade vi oss på första bästa nattbuss hem till staden som vi bodde i. Då jag berättade min historia för mina föräldrar gapskrattade dom igen och sa att jag måste ha fått ett anfall och att jag hade drömt alltihop.
De tvingade mig åter tillbaka till Spiltans ridskola dagen därpå. Då jag mycket förskrämd kom fram till Spiltans ridskola så träffade jag på Linda och Louise som stod och rökte utanför ridskolan. Fast de visste att de inte fick.
De såg ut alldeles som vanligt och då jag frågade dom om de hade kommit hem ordentligt i går natt så tittade de väldigt frågande på mig och sa att de hade varit på picknick på ängen bortom skogen och sedan blivit väldigt förvånade då de skulle rida tillbaka och upptäckt att varken jag själv, Mudde, eller Lena eller Snövit var kvar med dom.
Men så hade Louise ringt till mina föräldrar och fått bekräftat att jag hade kommit hem ordentligt och sedan hade hon ringt till Lenas föräldrar, Susanne och Mikael Larsson och fått veta att Lena också hade kommit hem ordentligt och Mudde och Snövit var ju i sina spiltor på Spiltans ridskola så då hade Louise tyckt att allting var i sin ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar