Det nästa som hände var att Linda som fortfarande framhärdade med att hon skulle vara en utomjording tvingade mig, Anna och Petronella att stanna kvar på Spiltans ridskola tills den kommande tisdagnatten. Då skulle vi få gå på en ridtur som vi sent skulle glömma påstod Linda.
Då vi efter att klockan hade slagit 23.00 på natten samlades vid Pontus spilta så stod Pontus, Snövit, Mudde och en häst som hette Goddagens sadlade och klara och då dök plötsligt ridskoleläraren Louise upp, som var alldeles grönskimrande och hade hela ridutstyrseln och sin bruna ponny Petter sadlad och klar med sig och förklarade att nu skulle vi få följa med henne och Linda till deras riktiga hem.
Tysta och skräckslagna red vi densamma vägen genom skogen, ut på ängen där vi hade haft picknicken på den långa ridturen sist, och fram till den stora ängen med alla de bruna lerhyddorna. Hästarna togs ifrån oss och blev uppbundna vid träden, och Anna, Petronella och jag blev visade till en gemensam hydda medan ridskoleläraren Loiuise och Linda försvann sin väg tillsammans.
Anna, Petronella och jag satt i en ring på golvet i lerhyddan och diskuterade om vårt problem. Till slut då det var alldeles tyst och mörkt runtomkring oss, smög vi oss alla tre ut ur hyddan som vi hade blivit tilldelad och sprang såfort vi kunde och satt upp på hästarna, Snövit, Mudde och Rasmus och red det fortaste vi kunde tillbaka samma väg som vi hade kommit genom skogen, över ängen, och tillbaka till Spiltans ridskola. Då kände jag att allting blixtrade till och blev svart och jag vaknade av att jag stod vid busshållplatsen tillsammans med Anna och Petronella. Vi sade ingenting och det nästa som hände var att mina föräldrar som vanligt förklarade att alltihop bara hade varit en mardröm och skickade mig tillbaka till Spiltans ridskola nästa dag.
Den första jag träffade på var ridskoleläraren Louise som inte längre var grönskimrande utan klädd i sina vanliga ridkläder och ridstövlar och då jag frågade henne vad som hade hänt föregående natt så tittade hon väldigt frågande på mig. Då såg jag Linda som stod borta vid Pontus spilta och ryktade honom. Jag frågade henne hur det gick med utomjordingsskapet och hon fattade inte vad jag pratade om utan skrattade bara och sade att jag var lika knäpp som vanligt och satte mig att göra rent Pontus spilta precis som vanligt.
Det enda märkliga som hände var att då jag tog av Pontus hans sadel och schabrak såg jag att schabraket var alldeles grönskimrande! Skrikande sprang jag därifrån och slutade inte springa förrän jag hade kommit tillbaka hem. Men mina föräldrar bara skrattade åt mig och skickade mig genast tillbaka till Spiltans ridskola och då jag tre timmar senare var tillbaka där igen så såg jag att Pontus vanliga schabrak hängde på sin plats där alla sadlar och schabrak hängde i sitt rum på Spiltans ridskola.
Jag var verkligen mycket fundersam. Vad var det Anna, Petronella och jag hade varit med om egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar