Nu trodde vi alla tre, Anna, Petronella och jag att vi hade hittat en lösning på hur vi skulle lösa våra samarbetsproblem om skötseln av hästen Pontus på Spiltans ridskola, med vår stallkompis Linda. Det var nämligen så att vår ridskolechef Ulla sa att eftersom sportlovet började veckan därpå så skulle det bli ett dagridläger på Spiltans ridskola. Och Ulla rekommenderade alla ridskoleelever att anmäla sig till dagridlägret.
Anna, Petronella och jag själv anmälde oss direkt till sportlovets dagridläger. Men dessvärre så vägrade Linda helt sonika att anmäl
a sig. Vi gjorde vårt bästa för att övertala henne. Vi försökte locka med hur roligt det skulle vara. Hur mycket tid vi skulle få tillbringa tillsammans med Pontus på Spiltans ridskola.
Hur mycket extra tid vi skulle få ha att sköta Pontus. Ingenting fungerade. Linda sa bestämt ifrån att det enda hon tänkte göra hela sportlovet var att sitta hemma och läsa och göra ingenting.
Det var obegripligt. Vi förstod ingenting. Varför ville Linda plötsligt inte vara i stallet tillsammans med Pontus?
Till slut klarnade mysteriet då vår ridskolechef plötsligt kom marscherande emot oss på stallgången mot Pontus spilta. Med sig hade hon en dam som vi inte visste vem det var. Det visade sig vara Lindas mamma.
Lindas mamma skällde ut oss alla tre, Anna, Petronella och mig. Hon förklarade att Linda hade berättat hemma hur vi mobbade henne. Hur vi inte lät henne vara med i gemenskapen på Spiltans ridskola längre. På hur Lindas skolarbete hade blivit lidande på grund av att Linda kände sig så utmobbad på Spiltans ridskola.
Vi begrep ingenting. Vi tyckte att vi hade ju gjort vårt allra bästa för att lösa problematiken kring skötseln av Pontus.
Lindas mamma marscherade iväg deklamerandes att hon tänkte ha ett allvarligt samtal med alla våra föräldrar på min skola kommande fredag.
Jag blev livrädd. Vad i allsindar skulle mina föräldrar nu säga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar