Tillbaka till Vallentuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Den följande lördagen åkte Helena tillsammans med sina fosterföräldrar, Thomas och Eva Svensson och deras barn, David, Jakob, Maria och Kristina Svensson ut till hällristningen i Vallentuna kommun där de mötte Brkskvistas hembygdsordförande Oskar Lundkvist.

Oskar hade allt material förberett och med sig och tillsammans vandrade de upp till den stora hällristningen där de hade fått en plats tilldelad sig för utgrävning.

Men efter ett tag blev Helena törstig och lite sugen på något att äta så hon gick tillbaka till cafèet som låg precis nedanför hällristningen i Vallentuna.

Inne på cafèet tyckte hon sig se den mannen, Bertil Karlsson som hade slagit ned henne bortanför ägorna ute på Brukskvista för flera år sedan innan hon började 8:e klass på mellanhöjdsskolan. 

Helena tog snabbt upp sin mobiltelefon och tog ett kort av honom.

Sedan sprang hon ut till busshållplatsen och tog bussen tillbaka till Stockholm. Där hon åkte direkt till den polisstationen och träffade den samme polismannen som hon hade visat koret på Bertil Karlsson för vid det förra tillfället hon var där.

Men den jourhavande poliskommissarien ringde direkt till Helenas fosterfar, Thomas Svensson som direkt åkte in till Stockholm och skjutsade Helena till barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen.

Där fick hon stanna veckan ut och fick bara ta färdtjänst till och från sina lektioner tillsammans med sin 8:e klass på Mellanhöjdsskolan.

Först mot slutet av veckan blev hon utsläppt från barn- och ungdomspsyikiatriska avdelningen igne. 

Då ringde Brukskvistas hembygdsordförande Oskar Lundkvist till henne och förklarade att den jourhavande poliskommissarien som Helena hade träffat hade senare känt igen mannen Bertil Karlsson som hade slagit ned Helena bortanför ägorna  inärheten av Brukskvistas lägergård. 

Så Oskar Lundkvist berättade för Helena att han hade bestämt tillsammans med Helenas fosterfar, Thomas Svensson att dom allihopa tillsammans skulle åka tillbaka till Sigtuna för en guidad tur om vikingatiden i Sigtuna och sedan uppsöka Sigtuna museum och där försöka lära sig mera om vikingatiden i Sigtuna. Det skulle de göra den kommande lördagen.

Helena blev jätteglad och tyckte inte att den kommande veckan kunde gå fort nog.

Moa Andersons äventyr med Moaskolans studiebesök/ Novell skriven av: Marika Frykholm

 Jag heter Moa Anderson och jag är 12 år och går i sjätte klass på Moaskolan på söder i Stockholm. En dag sa vår fröken som heter Birgitta Svensson att vi skulle få prova att göra ett nytt projekt. 

Hela klassen skulle tillsammans under vårt sista läsår i mellanstadiet få åka runt på studiebesök till en massa olika platser runtom i Stockholm och sedan skriva uppsatser om vad vi hade sett och varit med om på dessa platser.

Vad spännande tyckte jag! Jag blev indelad i en grupp tillsammans med  tre stycken tjejer som jag inte kände så bra sedan tidigare.

De hette: Mia, Ingrid, och Åsa. VI kom bra överens från första stund. 

Vi undrade mycket vart vi skulle åka på det första studiebesöket. 

Ninas första tid på Ryttarens ridskola/ Skriven av: Marika Frykholm

Men det blev inte så hemskt som jag hade föreställt mig det hela. Det blev faktiskt riktigt trevligt. De tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin bad till och med mig, Anna, Sofia, och Maria om rusäkt för allt som de hade ställt till med.

Middagen blev lång och kvällen blev sen. Vi sov till slut allihopa över på golvet och i min säng och på min stol i mitt rum.

Tänk att jag hade kunnat ta så fel! Från och med nu kunde det bara bli bättre.

De tre mobbartjejerna hade slutat att mobba mig, Anna, Sofia, och Malin och vi hade blivit bästa kompisar allihopa.

Vi hade också kommit överens någonstans under kvällens gång att vi skulle turas om att vara skötare på hästarna Buster, Kalle, Malin, och Pytten.

Ninas första tid på Ryttarens ridskola/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Det blev precis så hemskt som jag hade förutsett att det skulle bli. De tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin fortsatte sina trakasserier på Ryttarens ridskola mot mig, och mina tre kompisar, Anna, Sofia, och Maria.

Och nu vann de dessutom första pris på hästarna Buster, Kalle, Malin, och Pytten. De kammade hem första prisrosetter på alla tävlingar som de deltog i för ridskolans räkning.

Och inte nog med det. Alla barnen som de tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin var ledare åt på ridlektionerna bara älskade dom. De frågade jämt efter dom. Var de var? När de skulle komma? Varför de inte var där just då.

Det var helt enkelt så hemskt som det bara kunde bli.

Och de tre mobbartjejernas, Sandras, Malins, och Karins nya fosterfamiljer helt enkelt bara älskade dom. Den damen som Sandra bodde hos lovprisade henne så fort hon var och fikade tillsammans med min mamma, Eva Karlsson.

Det gick så långt att min mamma Eva Karlsson sa till mig att jag bara hade överdrivit något så fruktansvärt då jag hade slängt igen dörren och kastat min dator i golvet att hon tänkte bjuda hem de tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin på familjemiddag igen tillsammns med min pappa, Bertil Karlsson, och mina syskon, Bea och Petter Karlsson.

Jag blev fruktansvärt besviken. Hur skulle det nu gå? Undrade jag.

Ninas första tid på Ryttarens ridskola/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Men det blev inte bättre. Det blev bara värre. Och det värsta av allt var den kvällen då min mamma Eva Karlsson bestämde sig för att nu skulle vi ha stor middag hemma hos oss, tillsammans med de tre mobbartjejerna, Sandra, Malin och Karin, och mina tre kompisar, Anna, Sofia och Maria tillsammans med min pappa Kalle Karlsson och mina syskon, min lillasyster Bea, och min store bror som hette Petter.

Detta för att fira hur väl de tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin hade blivit anpassade till samhället tack vare sin rehabilitering. Inte minst tack vare att de nu var tredje skötare på hästarna Buster, Malin, och Leo. De tre hästar som hade varit mina, Anna, Sofias, och Marias älsklingshästar. Och så Marias älsklingshäst, Pytten.

Det blev en verklig mardröm. Där satt de tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin och smörade som bara den för min mamma och pappa och mina syskon, Bea och Petter.

Själv blev jag till slut ursinnig. Jag reste mig upp så hastigt att stolen välte.Sedan sprang jag till mitt sovrum. Slängde hårt i dörren och kastade ner datorn med en smäll på golvet.

Alla kom rusande. Då äntligen förstod min mamma, Eva Karlsson riktigt hur illa ställt det var. De tre mobbartjejerna åkte direkt ut ur vårt hem.

Min mamma, Eva Karlsson hade känningar hos socialen och lyckades redan samma kväll ordna så att de tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin fick komma till varsina fosterhem.

Sandra fick hamna hos en snäll dam som hette Veronika Larsson. Malin fick hamna hos en äldre man som hette Bertil Svensson. Han visade sig vara mattematik lärare på högstadiet.

Och Karin fick hamna i en familj där hon fick tre stycken fostersyskon och en fostermor som hette Linda Bertilsson.

Själv drog jag en djup suck av lättnad. Men det visade sig vara lite för tidigt. För de tre mobbartjejerna skulle fortsätta på Ryttarens ridskola.

Och det som tredjeskötare på respektive Buster, Malin, Leo, och Pytten.

Hur skulle det nu bli? Undrade jag.

Ninas första tid på Ryttarens ridskola/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Jag hade nu varit tre veckor på Ryttarens ridskola. Och jag trivdes verkligen jättebra! Allting var bara så idylliskt och helt perfekt att man kunde inte annat än att trivas där.

Redan den tredje veckan jag var där skulle det bli ridtävlingar till helgen. Och jag och mina nya trä bästa kompisar, Anna,, Sofia, och Maria  vann allihopa varsina prisrosetter på våra fyra älsklingshästar.

Jag på Buster, Anna på Petter, Sofia på Kalle, och Maria på Malin.

Men sedan började problemen.

Det hade kommit ett gäng mobbartjeer till vår 1- 9 grundskola. Dom var väldigt bråkiga och störiga. Och dom höll ihop hela tiden.

Deras namn var: Sandra, Malin, ( som hästen!), och Karin.

Jag, Anna, Sofia och Maria fick veta att dom gick på vår 1- 9 grundskola för att dom skulle rehabiliteras tillbaka till samhället.

Det värsta var när min mamma som  heter Lena Karlsson och min pappa, som heter Olle Karlsson fick för sig att dom tre mobbartjejerna, Sandra, Malin, och Karin skulle bo hemma i vårt hus. Och dessutom börja på Ryttarens ridskola för att lära sig att att bli socialt välanpassade ungdomar.

Nu började en riktigt jobbig period i mitt liv.

Sandra fick bli tredje skötare istället för mig på Buster. Malin fick bli tredje skötare på Petter, och Karin fick bli tredje skötare på Malin.

Och hemma hos oss i vårt hem tillsammans med min bror Rickard och min lillasyster, Louise, satt nu min mamma och lovordade de tre mobbartjejerna om hur hårt de ansträngde sig för att bli rehabiliterade och välanpassade nog för att komma tillbaka in i  samhället igen!

Min mamma, Lena, som inte ens märkte då de tre mobbartjejerna sparkade på mig, ropade glåpord åt mig, Anna, Sofia, och Maria på Ryttarens ridskola för då var ju mamma inte hemma från jobbet ännu.

Jag vantrivdes något så fruktansvärt.

Och inte blev det bättre av att de tre  mobbartjejerna, Sandra, Malin och Karin dessutom fick ta över att leda hästarna på nybörjarnas ridlektioner på Ryttarens ridskola som jag, Anna, Sofia, och Maria hade haft ansvaret för tidigare.

Jag  och mina tre bästa kompisar, Anna, Sofia, och Maria skulle  bli tvungna att komma på ett riktigt bra sätt för att få det som vi ville ha det på Ryttarens ridskola igen!

Ninas första tid på Ryttarens ridskola/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Det var under min andra vecka på Ryttarens ridskola som jag lärde känna mina tre nya blivande bästa kompisar: Anna, Maria, och Sofia.

Anna, Maria, och Sofia var allihopa 12 år liksom jag var. Och alla tre tjejerna, Anna, Sofia, och Maria var allihopa tredje skötare på tre stycken hästar på Ryttarens ridskola.

Anna var tredje skötare på Petter som var en stor brun valack, med brun man och svans och fyra vita sockor på sina hovar.

Och Maria var tredje skötare på Kalle som var ett litet svart russ.

Och Sofia var tredje skötare på Malin som var ett ilske brunt sto.