Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över

Jag heter Sofia Anderson. Jag skulle börja jobba på en förskola som hette Smultronet. Då jag var där på intervju min allra första dag så berättade en av mina blivande kolleger som hette Kattarina en lustig historia för mig.

Kattarina berättade<.

.” Då jag skulle börja jobba på avdelningen Päronet som var den avdelningen som de stora

barnen gick på berättade Kattarina en lustig historia för mig.

” Jo”, sa Kattarina. ” På vår avdelning blir ingen som har din tjänst särskilt långvarig. En gång för 10 år Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över

Jag hade fått mitt alldeles första riktiga jobb. Jag skulle jobba som förskollärare på en förskola i en storstad. Jag var alldeles till mig av förväntan och spänning. Förskolan hette Smultronets förskola och min avdelning hade 25 barn mellan ett till sex år gamla.

Jag heter Sofia Petterson och jag skulle arbeta tillsammans med två förskollärare som hette Kattarina och

sedan jobbade det en flicka här som hette Susanne. En dag hade Susanne ett hemskt gräl med vår föreståndare Kerstin Anderson. De skrek och sa hemska saker till varandra. Det slutade med att Kerstin avskedade Susanne. Sedan dess har den som tagit över Susannes tjänst på avdelningen Päronet, ( vår avdelning) råkat ut för hemska olyckor av alla de slag. Vågar du ändå jobba här? Avslutade Kattarina med ett leende.

Jag svarade att självklart ville jag jobba tillsammans med henne och Kajsa på avdelningen Päronet. Jag trodde varken på skrock eller på förbannelser. Jag tyckte tvärtom att historien som Kattarina hade berättat lät riktigt spännande och såg det som en utmaning att jobba tillsammans med Kattarina och <kajsa på avdelningen Päronet. Avdelningen de mindre barnen gick på hette Grisarna. Det var 25 barn på hela förskolan Smultronet allt som allt.

Jag skulle börja följande måndag. Jag var alldeles till mig av förväntan och spänning då jag låste upp förskolans dörr med hjälp av den blippen som jag hade fått av föreståndaren, Kerstin Johanson.

Dagen blev mycket stressig. Det kändes som att allting hände samtidigt. Eftersom vi alltid var ute på gården på förmiddagarna fram till lunch så var vi det även denna dag. Lunchen var mycket god och sedan hade jag en halvtimmes rast och efter det var det full fart igen tills klockan 15.00 då jag slutade för dagen denna min första dag på förskolan Smultronet.

Dagen efter började konstiga saker att hända. Det började med att  jag snavade över ett av barnens joggingskor som låg slarvigt utlagda på hallgolvet. Sedan tappade jag en tallrik i golvet då jag skulle hjälpa till att duka. Den gick i tusen bitar. Då först kom jag att tänka på historien om förbannelsen som vilade över den avskedade förskollärarens tjänst, Susanne, vars tjänst jag hade övertagit.

Jag skrek okontrollerat och rusade ut till garderoben, satte på mig skor och jacka och kastade mig på bussen och åkte hem till mig. Senare samma dag ringde föreståndaren Kerstin Johanson och frågade hur jag mådde och om jag trodde att jag kunde komma och jobba på förskolan Smultronet nästa dag. Jag svarade att det kunde jag absolut för nu mådde jag mycket bättre och ville väldigt gärna lösa gåtan med förbannelsen som vilade över den avskedade förskolläraren Susannes tjänst. Tjänsten som jag hade övertagit.