Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över, forts/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över

Novell skriven av: Marika Frykholm

Då jag på skakiga ben gick tillbaka till förskolan Smultronet dagen därpå så tänkte jag över de konstiga saker som hade hänt dagen före och den historien som min kollega Kattarina hade berättat för mig om att alla som hade efterträtt deras före detta kollega Susanne hade råkat ut för olyckor.

Så jag stålsatte mig för min andra arbetsdag på förskolan Smultronet Först då jag kom fram till förskolan Smultronet så gick det ganska bra. Vi hade morgonsamling med alla barnen på avdelningen Päronet. Sedan gick vi ut på förskolans gård och där hade vi något senare fruktstund tilllsammans med  alla barnen på avdelningen Päronet. Det gick jättebra tills plötsligt min kniv slant som jag höll på att skära all frukten med. Jag skar mig faktiskt så pass illa att jag fick åka till akuten och sy ihop såret.
Men jag gav mig inte. Direkt efter att jag var klar på akuten så åkte jag tillbaka med taxi  till förskolan Smultronet.

Då var det dags för mellanmål. Mellanmålet bestod av filmjölk och flingor och en banan vardera till alla barnen.

Så var min andra dag på förskolan Smultronet slut. Jag återvände hem till min lägenhet och tänkte att det hade ju ändå gått betydligt bättre än väntat. Jag skulle åka och ta bort stygnen dagen efter. Så jag hade fått lov av föreståndaren Kerstin Johanson att komma lite senare till förskolan Smultronet.

Den tredje dagen började med borttagandet av stygnen på mitt ena pekfinger. Så återvände jag till förskolan Smultronet. Det var en strålade höstdag och vi var ute på gården hela förmiddagen fram till lunch då vi gick in på förskolan och åt lunch.

Det var den treje dagen. Då jag anälnde till förskolan Smultronet den fjärde dagen stötte jag ihop med föreståndaren Kerstin Johanson som stod och skrek rakt in i mobilen på någon. Jag tyckte mig höra ett, ” Men Susanne” några gånger. Kunde det vara den Susanne vars tjänst jag hade ersatt?
Jag fick inte veta det. Jag hörde mig för lite löst med Kattarina på rasten som vi delade ihop inne i personalrummet men Kattarina vände bara bort huvudet och fortsatte att dricka sitt kaffe och verkade inte som hon hade hört min fråga. Det var tydligen ett väldigt känsligt ämne, det här med Susanne.

Jag blev jättenyfiken. Hur skulle jag få reda på mera? Det var ju ändå trots allt min säkerhet som det handlade om? Flera olyckshändelser hade ju faktiskt redan inträffat!

Ett par dagar senare hade vi fått två vikarier på förskolan Smultronet. De hette Linea och Jenny. De verkade väldigt trevliga. De kom från vikarieförmedlingen berättade de. De hade blivit värsta intresserade då de hade hört om historien med den före detta förskolläraren Susanne vars tjänst jag hade ersatt och alla olyckshändelser som hade inträffat bara på den korta tid som jag hade hunnit vara på förskolan Smultronet.

” Så vi hoppas på en riktigt spännande vecka” Kvittrade Linea och Jenny. Jag skakade bara på huvudet. Det lät som om de hade blivit vikarier här av helt fel anledning tyckte jag. Vad skulle nu hända? Undrade jag. Skulle de utsätta sig för fler olyckshändelser bara för att de var så sugna på spänning i tillvaron?