Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Förskolan Smultronet, forts.

Novell skriven av: Marika Frykholm

Men det blev inte bättre på förskolan Smultronet trots att vikarierna Linea och Jenny slutade där. Istället hade föreståndaren Kerstin Johanson anlitat två nya vikarier. Dom var inte heller kompisar från början, men båda hade hört talas om förbannelsen som sades vila över förskolan Smultronet sedan min före detta kollega Susanne hade fått sparken.

Dessa båda nya vikarier hette Mikaela och Sarah. De satt liksom sina företräderskor, Linea och Jenny och fnissade inne i personalrummet. Särskilt om mig viskade och fnissade dom. Allt medan jag tappade allt fler tallrikar på de pedagogiska luncherna inne i samlingsrummet där vi åt den pedagogiska lunchen tillsammans med de stora barnen på avdelningen Päronet. Jag hade till och med lyckats med konsten att skära mig på mitt ena lillfinger flertalet gånger då vi skulle lämna in disken i köket efter att vi hade ätit den pedagogiska lunchen.

Till slut kallade föreståndaren Kerstin Johanson in mig till möte tillsammans med henne i personalrummet igen.

” Snälla Sofia”, började Kerstin. ” Det här går inte längre”. ” Du är farlig både för dig själv och för den övriga personalen för att inte tala om barnens säkerhet här på förskolan Smultronet”. ” Jag måste be dig att ta en veckas sjukledighet”.

Jag bleknade. Jag tiggde och bad att inte behöva bli sjukskriven. I min värld var det inte bra att bli sjukskriven. Inte bra på något sätt. Till slut veknade Kerstin Johanson och sade:

”Ok då”. ” Du får en chans till”. ” Men försök att ta det lite försiktigt”: ” Tänk på att barnens säkerhet kommer i första rummet”:

Jag vinglade ut tillbaka på förskolan. De båda vikarierna Mikaela och Sarah fortsatte sitt viskande och fnissande om mig inne i personalrummet. Till slut stod jag inte ut längre utan skällde ut dom. De båda blev så förtretade att de kallade till möte tillsammans med föreståndaren Kerstin Johanson. Jag tvingades vederbörligen att be dom båda två om ursäkt. Då det var avklarat fortsatte det precis som förut. Jag visste till slut inte vad jag skulle ta mig till. Var det verkligen värt besväret att ens fortsätta på förskolan Smultronet? Men så kom det glädjande beskedet då jag en dag kom till förskolan Smultronet att de båda vikarierna Mikaela och Sarah hade fått nya vikariat på andra förskolor. Därefter blev det åter lite lugnare ett tag framöver. Jag drog en lättnadens suck då Mikaela och Sarah försvann från förskolan. Men kanske det var för tidigt? Jag visste inte. Det var bar att vänta och se.