Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Arbetsplatsen som det vilade en förbannelse över,

Novell skriven av: Marika Frykholm

Tillvaron på förskolan Smultronet försämrades alltmer då de två nya vikarierna från vikarieförmedlingen, Linea och Jenny hade kommit till förskolan Smultronet. De satt hela tiden, ( som det verkade som) inne i personalrummet och viskade och fnissade. Mest som det verkade som, om förbannelsen som sades vila över förskolan Smultronet. Tänkte de överhuvudtaget undrade jag, på barnen på förskolan som faktiskt var huvudpersonerna på förskolan och själva orsaken till att vi var där? Nej, det verkade inte som det. Jag hade god lust att gå till föreståndaren Kerstin Johanson och beklaga mig men så gjorde man bara inte. Och jag hade ju ingenting att beklaga mig över. De skötte sitt arbete som vikarier på ett alldeles förträffligt sätt.

Men jag blev alltmer olycklig. Jag tappade ideligen tallrikar i köket och skar mig hela tiden på vassa gafflar och knivar då vi skulle äta pedagoisk lunch tillsammans.

Till slut så insåg föreståndaren Kerstin Johanson att hon var tvungen att ta ett allvarligt samtal med mig.

” Du Sofia”, började Kerstin Johanson. ” Du gör ju ett alldeles fantastiskt”!  Vilket inte var helt sant. Jag hade börjat må riktigt dåligt på morgnarna varje dag jag skulle gå till förskolan Smultronet och börjat känna efter ständigt om jag inte egentligen hade lite ont någonstans bara för att ha en ursäkt att stanna hemma. Men det ville jag inte att Kerstin Johanson skulle få veta något om.

Då sa Kerstin:

” Men då fortsätter vi som vanligt då, tycker jag” Sade Kerstin och reste på sig med kaffekoppen i handen. ” Och det härmed förbannelsen är ju bara ett skojigt skämt som Kattarina berättade för att driva lite med dig eftersom du var ny här. Hon ville nog se, hur mycket du skulle tåla”!

Jag nickade bara och reste mig jag också. Men vad hände då?! Jo jag spillde ut det sista av kaffet på den fina fårskinnsmattan som låg under bordet i personalrummet! Jag blev alldeles illröd i ansiktet men Kerstin bara böjde sig lugnt ner och torkade upp kaffet med en servett som låg på bordet i personalrummet.

” Dessutom”, sa Kerstin, ” så är det Lineas och Jennys sista dag  här idag. Jag har också märkt att de verkar vara lite för unga och för omogna för att jobba som vikarier. Jag har faktiskt skickat in en beklagan via mail till vikarieförmedlingen som skickade dom hit. Så förhoppningsvis så kommer dom inte tillbaka hit något mer”.

Vilken lättnad! Jag seglade ut genom dörren och eftersom jag hade sett på klockan att jag precis skulle sluta gick jag och sade hejdå till alla barnen och till mina kolleger. Jag till och med tackade av de båda vikarierna Linea och Jenny och önskade dom lycka till i framtiden. Jag undrade hur det skulle bli på förskolan Smultronet framöver sedan vi inte måste ha dom som vikarier där längre.