Jag som heter Maria Svensson hade fått en chock. VI hade just haft ett nytt spexmöte i källaren på min nation i min studentstad. Men Joakim Adamsson vår regissör inte så mycket som tittade på mig.
Till slut gick jag fram till honom. " Hej". Sa jag. " Hej". Sa han. " Jo"; sa Joakim Adamsson till mig. " Jag brukar inte behandla mina elever med specialbehandling":
Jag gick därifrån alldeles förstummad. Väl hemma skrev jag ett nytt brev till Joakim Adamsson.
Det löd som följer:
"Hej Jokaim", ( skrev jag) " Jag beundrar dig så jättemycket". Kan vi inte bara ses på nationen och ta en fika nu på lördag"=
Mvh,
Maria Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar