En arkeologisk resa till Uppsala/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Den kommande lördagen kom Oskar Lundkvist och hämtade Helena hemma hos hennes fosterfamilj, Thomas och Eva Svensson och barnen David, Jakob, Kristina och Maria Svensson på Vasavägen 26 i Sotcksund i Danderyd. Helena och Oskar Lundkvist satte sig i Oskar Lundkvists bil och åkte direkt upp till Uppsala. 

Väl framme i Uppsala så åkte de direkt ut till Uppsala högar, en liten bit utanför Uppsala. Där påbörjade de den arkeologiska utgrävningsexpeditionen. 

Men plötsligt såg Helena en man i en svart hatt borta vid bilparkeringen vid Uppsala högar. Hon rusade genast dit och i farten då hon sprang plockade hon upp sin mobiltelefon och tog snabbt ett kort av mannen i den svarta hatten. 

Sedan övergav hon Oskar Lundkvist vid den arkeologiska utgrävningsplatsen och satte fart mot Uppsala centralstation där hon direkt tog tåget tillbaka hem till Stockholm. 

Väl i Stockholm tog hon bussen direkt till den polisstation där hon hade varit den förra gången. Som tur var visade det sig vara samme jourhavande poliskonstapel som tog emot henne.  

Helena visade kortet hon hade tagit av mannen i den svarta hatten. Men den jourhavande polismannen kontaktade omedelbart Helenas fosterfar Thomas Svensson som direkt åkte in till Stockholm, hämtade Helena och förde henne tillbaka till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade hållits inlåst förra gången hon hade besökt den jourhavande poliskonstapeln på densamma polisstationen i Stockholm. 

Liksom förra gången fick Helena endast komma ut då hon skulle åka med färdtjänsten till och från Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm för att gå på sina lektioner tillsammans med sin åttonde klass på Mellanhöjdsskolan. 

Då veckan var slut kontaktade Oskar Lundkvist henne för han hade varit i kontakt med den jourhavande poliskonstapeln och hade fått bekräftat att det verkligen var Bertil Karlsson som var mannen i den svarta hatten som Helena hade tagit ett kort av som var densamme mannen som hade slagit ner henne på ägorna bortanför staketen på ägorna intill Brukskvistas lägergård ute på Adelsö utanför Stockholm. 

Oskar Lundkvist hade som förslag att de skulle åka tillbaka till Sigtuna den kommande lördagen och där gå på en guidad rundtur av staden Sigtuna igen. För att sedan besöka detsamma cafèet där de senast hade fikat. Samt även besöka det vikingamusèet i Sigtuna där de hade varit den förra gången. 

Helena blev alldeles till sig av förtjusning och förväntan. Veckan kunde inte gå snabbt tyckte hon. 

Ny i stallet/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Jag heter Sofia Svensson och jag är 12 år gammal och har precis börjat på en ny ridskola. Vi hade haft en sova- över kväll med alla mina nya tjej och stallkompisar. Det hade varit jättekul men väldigt läskigt också för vi hade fått veta att det spökade på vår ridskola.  

Det sades att det var en före detta ridskoletjej som hade dött i en hästtävling. Hon hade varit jämngammal med oss. Superläskigt tyckte vi allihopa som hade varit med på sova- över kvällen. 

En arkeologisk utgrävning vid Jarlabanke bro/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Den kommande lördagen hämtade Oskar Lundkvist upp Helena från hennes fosterfamilj, familjen Thomas och Eva Svensson och deras fyra barn, David, Jakob, Kristina och Maria Svensson på Vasavägen 26 i Stocksund i Danderyd med sin bil. 

Oskar Lundkvist och Helena åkte tillsammans till Jarlabanke bro som ligger i Täby kommun och som består av sex stycken kvarvarande runstenar som vikingamannen Jarlabanke som på sin tid ägde nästan hela Täby kommun lät resa på vikingatiden.( Referens hämtad om Jarlabanke och hans farmor Estrid på Wikipedia:)  

Väl framme vid Jarlabanke bro och runstenarna promenerade Oskar Lundkvist och Helena tillsammans till skogspartiet intill Jarlabanke bro. De påbörjade sin arkeologiska utgrävning då Helena plötsligt vände sig om och såg mannen i den svarta hatten stående borta på bilparkeringen. 

Helena sprang bort mot bilparkeringen, hon insåg i en hast att hon hade lämnat Oskar Lundkvist utan att säga hejdå. I farten plockade hon upp sin mobil ur sin jeansficka och tog springandes ett kort av mannen i den svarta hatten med sin mobilkamera. 

Direkt därpå tog hon bussen tillbaka in till Stockholm där hon vände sig direkt till den jourhavande polismannen på densamma polisstationen där hon hade varit förra gången. Hon var helt säker på att mannen i den svarta hatten vid Jarlabanke bros bilparkering var Bertil Karlsson som hade slagit ned henne på ängarna på ägorna bortanför staketen vid hagarna vid Brukvkistas lägergård på Adelsö utanför Stockholm för flera år sedan. 

Men den jourhavande polismannen kontaktade genast Helenas fosterfar Thomas Svensson som direkt satte sig i bilen och åkte och hämtade Helena från polisstationen och förde henne tillbaka till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade varit inlåst förra gången. 

Liksom förra gången fick Helena komma ut endast på morgrnarna för att då bli hämtad av färdtjänst och med färdtjänst åka till Mellanhöjdens skola och där delta i sin åttonde klass lektioner hela dagen. För att på eftermiddagen bli hämtad med färdtjänsten och förd tillbaka till barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hölls inlåst över nätterna. 

Mot slutet av veckan blev hon utsläppt eftersom Oskar Lundkvist hade lyckats identifiera kortet som Helena hade tagit av mannen i den svarta hatten. Oskar Lundkvist hade ett förslag att de den kommande lördagen tillsammans skulle åka på en arkeologisk utgrävningsexpedition vid Uppsala högar som är sju stycken ganska höga vikingagravar strax utanför Uppsala.  

Helena blev eld och lågor. För henne kunde den kommande veckan inte gå fort nog. Hon såg mycket förväntansfullt fram emot den kommande lördagens arkeologiska expedition vid Uppsala högar. 

En arkeologisk utgrävning i Vallentuna/ Novell skriven av: Marika Frykholm

En arkeologisk utgrävning i Vallentuna 

Nnvell skriven av: Marika Frykholm 

Den följande lördagen kom Oskar Lundkvist och hämtade Helena hos hennes fosterfamilj på Vasavägen i Stocksund i Danderyd och så åkte de tillsammans till hällristningen i Vallentuna. 

Då de kom fram gick de direkt till cafèet där de tog en fikapaus. Efter det påbörjade de den arkeologiska utgrävningsexpeditionen inärheten av den stora hällristningen i Vallentuna. 

Då Helena plötsligt fick syn på en man i en svart hatt borta vid cafèet där de nyss hade fikat. Mannen såg exakt ut som Bertil Karlsson som hade slagit ned henne ute på ägorna  bortanför staketen vid hagarna ute vid lägergården på Brukskvista på Adelsö utanför Stockholm. 

Helena sprang snabbt iväg till cafèet och plockade upp sin mobil i farten medan hon sprang. Väl framme vid cafèet tog hon snabbt ett kort på mannen i den svarta hatten.  

Sedan hoppade hon upp på bussen och åkte tillbaka till Stockholm där hon gick in på densamma polisstationen som hon hade varit på vid hemkomsten från Sigtuna. 

Det var samma jourhavande polisman som tog emot henne. Helena visade kortet hon hade tagit av mannen i den svarta hatten. 

Men polismannen ringde genast Helenas fosterfar Thomas Svensson som omedelbart satte sig i bilen och åkte in till staden för att köra Helena tillbaka till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen som hon hade varit inlagd på förra gången. 

Det blev samma sak den här gången. Helena fick vara inlåst på barn-och ungdomspsykiatriska avdelningen men fick åka med färdtjänst varje morgon och eftermiddag till och från sina lektioner med sin åttondeklass på Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm. 

Mot slutet av veckan blev hon utsläppt från barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen eftersom Oskar Lundkvist hade varit i kontakt med Helenas fosterfar Thomas Svensson samt även den jourhavande polismannen på den polisstationen som Helena hade visat kortet hon hade tagit av mannen i den svarta hatten. 

Det visade sig att mannen på kortet verkligen var Bertil Karlsson som hade slagit ner Helena på ängarna bortanför staketen vid hagarna vid Brukskvistas lägergård för flera år sedan på Adelsö utanför Stockholm. 

Oskar Lundkvist lovade Helena att den kommande lördagen skulle de åka på en ny arkeologisk utgrävningsexpedtion. Den här gången vid Jarlabanke bro i Täby kommun norr om Stockholm. 

Jarlabanke var en stenrik viking som på vikingatiden ägde nästan hela Täby kommun. Jarlabankes farmor Estrid hade varit nästan ännu rikare. Farmor Estrid hade först hindrat Jarlabanke från att gifta sig med en piga på gården som han hade gjort gravid som han älskade. Jarlabanke tvingades gifta sig med en kvinna från en av granngårdarna i stället. Men då den första frun dog så lät farmor Estrid Jarlabanke gifta sig med den pigan han hade barn ihop med. Så småningom blev farmor Estrid och Jarlabankes hustru, modern till deras barn, vänner.  

Helena såg alldeles otroligt mycket fram emot den kommande lördagens arkelogiska utgrävning vdi ( Jarlabanke bro i Täby kommun. Veckan kunde inte gå fort nog tyckte hon. ( Fakta om vikingamannen Jarlabanke är hämtat från Wikipedia. )  

En vikingavandringssägen/ Novell skriven av: Marika Frykholm

Helena och Oskar Lundkvist åkte den kommande lördagen tillbaka till Sigtuna. Väl i Sigtuna fick de först gå på en guidad rundvisning i staden. Sedan åt de lunch på ett cafè.  

Efter lunchen gick de tillsammans till ett vikingamuseum i Sigtuna där Oskar Lundkvist hoppades hitta lite information till den vikingavandringssägen om det vikingagravfältet som det sades vila en förbannelse över. 

Plötsligt såg Helena en man komma in på vikingamusèet. Han hade en stor svart hatt och var märkligt lik Bertil Karlsson som hade slagit ner henne ute på ägorna vid Brukskvista lägergård på Adelsö utanför Stockholm. 

Helena smög efter mannen med den svarta hatten. Hon tog upp sin mobil ur sin jeansficka och tog blixtsnabbt ett kort på mannen med den svarta hatten. 

Sedan rusade hon ut från vikingamusèet och kastade sig på bussen tillbaka till Stockholm. Hon insåg att hon hade övergivit Oskar Lundkvist på vikingamusèet då hon satt på bussen tillbaka till Stockholm 

Väl i Stockholm så sökte hon upp den närmaste polisstation hon kunde finna. Väl på polisstationen visade hon kortet på mannen i den svarta hatten. Men då kontaktade den jourhavande polismannen genast Helenas fosterfar Thomas Svensson på Vasavägen i Stocksund i Danderyd norr om Stockholm.  

Thomas Svensson kom genast till polisstationen och förde med sig Helena till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen där hon hade hållits inlåst tidigare.   Där fick hon stanna veckan ut. Men då hade Oskar Lundkvist hunnit kontakta den jourhavande polismannen som hade sett koret på mannen i den svarta hatten som Helena hade visat för honom. Han lyckades få Helena utskriven. Hon hade som vanligt fått lov att åka färdtjänst fram och tillbaka till sina lektioner på Mellanhöjdsskolan på söder i Stockholm till sin åttonde klass. 

Oskar Lundkvist sa att de skulle åka tillbaka för vidare arkeologiska utgrävningar vid hällristningen i Vallentuna kommun den följande lördagen. Helena blev överlyckligt. Veckan kunde inte gå fort nog för hennes del. 

Tillbaka till Brukskvista/ Novell skriven av. Marika Frykholm

Oskar lundkivst hämtade Helena utanför Mellanhöjdsskolan en fredagseftermiidag. Tillsammans åkte de till Sigtuna. Först deltog de i en gudiad vandring runt om i staden Sigtuna som avslutades på ett trevligt cafè där de tog varsin räkmacka och Helena fick välja en valfri läsk så hon valde att inte välja läks utan tog en lingondricka.

Efter fikat på cafèet så gick Oskar Lundkvist och Helena direkt till ett vikingamuseum i Sigtuna som Oskar Llundkvist hade kollat upp på internet. Även där fick de en alldeles utmärkt gudiad rundvandring på vikingamusèet för att sedan hänvisas vidare till ett bibliotek i Sigtuna som deras guide en kvinna som hette Carina Mellertson rekommenderad dom att gå till på grund av dess många historiska samlingar.

Resten av eftermiddagen tillbringade Oskar Lundkvist och Helena tillsammans på detta bibliotek. De hittade en mängd intressant litteratur om vikingatiden i Norden och i Skandinavien men de hittade inga ledtrådar som kunde föra dom närmre den vandringgsägen om det vikingagravfältet som det sades vila en förbannelse över eller om den spökande kvinnliga arkeologen  som sades spöka omkring ute på ägorna vid Brukskvistas lägergård för att  hon inte kunde finna frid förrän hon hade fått sin akademiska titel.

Både nöjda men samtidigt lite besvikna återvände Oskar Lundkvist och Helena till Stockholm. Oskar Lundkvist släppte av Helena hos hennes fosterfamilj på Vasavägen i Stocksund i Danderyd nord om Stockholm.

Då Helena kom in på sitt rum hos sin fosterfamilj, Eva och Thomas Petterson och barnen David, Jakob, Kristina och Maria Petterson satte hon sig direkt vid sin dator och surfade på begreppet  vandringssägner. Det första som dök upp var ett kort på den mannen som hade slagit ner henne ute på ägorna ute vid Brukskvistas lägergård ute på Adelsö för flera år sedan.

Helena drog fram en kopia på kortet, smög ut ur fosterfamiljens hus och åkte direkt till närmaste polisstation inne i Stockholm. Men dessvärre trodde den rådande poliskommissarien inte på henne utan kontaktade Helenas fosterfar, Thomas Petterson som genast kom in till stan och förde Helena direkt till den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen. Där skulle hon få stanna en vecka och endast få åka med hjälp av färdtjänst till sina lektioner på Mellanhöjdsskolans högstadieskola på söder i Stockholm.

Men då veckan var slut kom Oskar Lundkvist och hämtade henne från den barn- och ungdomspsykatirska avdleningen. Han hade fått tillstånd av Helenas fosterfar, Thomas Petterson att ta med Helena ut på en arkeologisk utgrävning ute i Vallentuna inärheten av en stor runsten som fanns därute. Det visade sig nämligen att den poliskommissarien som Helena hade visat fotot på den mannen som hade slagit ner henne ute på ägorna vid Brukskvistas lägergård, Bertil Karlsson hade känt igen fotot på Bertil Karlsson och därmed omedelbart kontaktat Helenas fosterfar Thomas Petterson så att Helena skulle bli frisläppt från den barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen som hon hade varit inlagd på den senaste veckan.

Helena blev alldeles till sig av förtjusning. Oskar Lundkvist och Helena satte sig i bilen och åkte tillsammans ut till utgrävningsplatsen vid den stora runstenen i Vallentuna kommun.