onsdag 2 januari 2019

Ridskolan Spiltans ridskola/ Novell skriven av: Marika Frykholm


Jag heter Malin och jag är 12 år gammal. Det var precis i början av höstterminen. Jag hade just fått byta ridskola för jag hade hade haft så lång resväg till min gamla ridskola. Den hade varit perfekt på alla sätt och jag ville inte alls byta ridskola men mina föräldrar hade tyckt att det var för långt för mig att åka hela den långa vägen själv med bussbyten till ridskolan som hade legat långt bort från den staden som vi bodde i så att nu hade jag fått lov att byta ridskola

Bytet av ridskola kändes sådär. Det var inte för att jag inte tyckte att det inte var spännande att byta miljö för jag är lite äventyrlig av mig och jag älskar att komma till nya ställen och miljöombyten har jag alltid tyckt är jättespännande. Det var det att jag inte hade haft något val i fråga om byte av ridskola. Det var det som störde mig mest.

Men jag hade tur, då jag något nervös gick rakt in på Ridskolan Spiltan så var den första jag mötte min bästa kompis Lena. Lena visade sig ha ridit i två år på Ridskolan Spiltan och visade mig allt jag behövde veta och presenterade mig för alla sina kompisar. Den första ridlektionen var absolut den bästa jag någonsin jag hade varit med om. Jag fick rida hästen Pontus som var en mörkbrun valack på 15 år. Jag anmälde mig direkt efter lektionen som skötare på Pontus. Men det skulle jag aldrig ha gjort för det var då problemen för min del började. Där vid Pontus spilta stod nämligen tre väldigt stöddiga tjejer. Dom sa att dom hette Linda, Anna, och Petronella. Petronella var den som var äldst. Hon förklarade att jag inte hade en chans att bli skötare på Pontus. Listan var jättelång sade hon och det stod flera på tur, men varken hon själv, Anna eller Linda tänkte någonsin låta någon annan än dom själv att vara skötare  åt Pontus. Så jag fick se mig om efter en annan sköthäst sa Petronella. Varpå Petronella, Anna och Linda ställde sig på rad framför Pontus spilta och vägrade låta mig komma in i spiltan till honom.

Jag tänkte så att det knakade. Vad skulle jag göra nu? Skvallra för ridläraren som hette Louise, eller skulle jag försöka få hjälp någon annanstans ifrån? Eller skulle jag helt enkelt glömma bort Pontus som favorithöst?

Jag bestämde mig för att min bästa kompis Lena hjälpa mig. Tillsammans skulle vi nog komma på någon jättebra lösning på problemet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar